E jobbade hela helgen, som han gör var tredje helg... vilket känns som varannan, vilket känns alldeles för ofta. Iaf så försöker jag alltid hitta på så mycket som möjligt för att liksom kompensera att han inte finns där med oss just då. Detta är bra för mig med just nu, för om jag inte tvingar mig att ta mig ut på saker så tar tröttheten över och vips har vi suttit framför tv:n och slappat hela dagen. (Fast det är ju såklart också mysigt ibland och helt ok. Det händer absolut hos oss då och då;) )

På lördagen myste vi med långfrukost och busade ett tag. Efter en sen lunch och en halvtimmes sömn (för oss båda) kom min pappa och hans familj och tillsammans åkte vi till Selånger marknad. Det är en rätt stor marknad i utkanten av stan som alla vill gå (och trängas) på. Efter en svettig kvart av trafikkaos innehållande de obligatoriska gasande raggarna med trasiga avgasrör som ska ställa sig lite vart dom vill, hittade vi äntligen en parkeringsplats. A-V tyckte att det var jätteroligt att se allt folk och under två timmar satt hon helt stilla i vagnen och bara log. Jag försökte köpa en stor ballong föreställande Mimmi åt henne men hon blev lite rädd för ljudet när de fyllde upp från Heliumtanken så det fick bli en liten Dora-ballong på en pinne istället. Vi köpte munkar och hon blev irriterad på sockret men mumsade glatt i sig en bit när hon kom på hur gott det var. Innan vi gick hem köpte vi också grillad majs med massa smör vilket var en jättehit. Vi köpte med oss korv och kryddor till E samt godisremmar till mig och sen fick det räcka. Haha, hela dagen gick tydligen ut på att äta saker ser jag nu.

Vi plöjde oss fram i folkmassan och tog bilen till min mormor där det var lugnt och skönt. Vi åt resten av munkarna på hennes balkong och drack saft i solen. En riktigt bra dag som avslutades med ett  besök av min mamma och mormor på kvällen, och tillsist en bra bok i A-Vs stora säng. Som vanligt vill hon läsa och gosa i den men så fort det står klart att jag inte ska sova kvar där med henne vill hon till spjälis istället.

Gårdagen var också jättemysig och fullpackad. Klockan 11 blev vi hämtade av min mamma, hennes man och min mormor. Vi åkte till en stor lekpark i stan och pga att vädret var lite dåligt fick vi alla saker nästan för oss själva. A-V var jätteduktig och vågade klättra i näten som gick högt över marken. Totalt orädd trots att hennes små ben då och då åkte igenom hålen och hon blev fast tills jag kunde dra upp henne... Fast åka rutchkana själv ville hon bestämt inte, inte ens de små. Hon ville bara putta på oss andra och sa "jag putta jag".

När det började regna tog vi oss till stan och gick på kafé. Vi sprang fram till alla Sundsvallsdrakar vi såg och hon fick klättra upp på dom. Det var också väldigt fascinerande med alla duvor på torget och den stora fontänen med drakar som sprutar vatten. Väl på fiket fick A-V en liten cupcake med hallonfrosting på och en festis. Hon tyckte att det var så roligt att få vara med och satt så snällt bredvid mig på soffkanten. Efter ett tag fick hon syn på lekhörnan och gick dit ett tag. När vi kom hem var vi båda helt slut och vi somnade på varsitt håll i ungefär 1.5h Sen var det dags för besök av min pappa och hans famij igen. Jag bakade croissanter med plommonsylt och vi fikade tillsammans i soffan. Kvällen avslutades på samma sätt som lördagen och sen *poff* var det måndag igen!

För mig gör det absolut inget att det är måndag idag. Det betyder att vi gått in i vecka 17! Att E är hemma med A-V och att han får pusta ut efter en jobbig helg. Det betyder också att vi imorgon ska på ul!! hos TF. Nervositeten är verkligen på topp, sådär att man liksom skakar lite bara man tänker på det. Även fast jag då och då får känna barnet där inne och fastän jag ser att livmodern sticker upp som en stor bulle på magen när jag lägger mig ner - så är jag nervös för att lägga mig i stolen.  Samtidigt är det just den stunden jag längtar ihjäl mig efter just nu. Att få se bäbisen igen, nu som ett litet litet barn som har naglar och hår och kan sväja och suga på tummen <3!

Jag märker att graviditeten går framåt iaf. Tröttheten sitter i men jag kan inte sova på natten. Drömmer mardrömmar och snurrar för att hitta en bra ställning. Det börjar kännas obekvämt att sova på mage trots att det finns mycket plats för livmodern där inne (den är stor som ett bäbishuvud nu läste jag nånstans). Igår när jag skulle lägga mig bredvid E och knäppte av mig bh:n kände jag inte igen brösten. De var som vanligt kokheta men mycket mycket större och liksom hårda, sådär som när det börjar bli dags att amma sitt barn när man har en liten. Jag blev alldeles fascinerad och var tvungen att väcka E så att han fick känna. Undrar om det kommer att börja produceras mjölk mycket mycket tidigare än med första barnet eller om det bara är hormonerna som gör att de känns stenhårda...