Igår gick vi in i vecka 16 och det firades med att möta upp fina vänner på stan, ta en lunch vid ån och gå på den tidiga bion (som typ pensionärerna... men det vägdes upp av att det var Turtles vi såg). Dagen var jättemysigt men jag blev så himla komatrött att jag fick kämpa för att inte somna inne på bion. När vi hämtat A-V från hennes farföräldrar var jag tvungen att lägga mig i hennes lilla säng ett tag för att inte somna ståendes. Det var jättehärligt för A-V kom och la sig bredvid mig och var glad åt att vi kunde gosa ett tag. Älskar att hon vill vara så nära.

Jag mår bättre nu än innan. Brösten gör fortfarande ont och huvudvärken är kvar men jag mår inte lika illa och nog lite piggare än för några veckor sedan. Däremot är jag onödigt känslig just nu. Och onödigt lättirriterad. Blödig. Har noll ork. Det är nog inte så lätt att leva med mig nu. Jag och E råkar rätt så ofta i luven på varandra och det var likadant när vi väntade A-V. Antagligen behöver jag mer av allt nu. Antagligen fattar han inte det, nu heller.

Alltså jag är ju inte jättestor än såklart men det är inte så kul att inte ha några kläder som passar längre. Än har vi inte sagt något till kollegor och vänner så jag får gå i för trånga kläder eller typ klänning hela tiden och det gör att jag känner mig ruskigt osnygg just nu. Inga gravidbyxor sitter bra än för magen är inte så pass rund att "magpåsen" sitter bra.

Att det är jobbigt att känna sig schasskig är inget som E förstår och ibland har han varit okänslig. Som när en kompis tog ett kort på mig där jag såg kollosal ut samt gjorde en ful min och E sa "jamen du ser ju ut sådär". Han säger nästan aldrig heller att han tycker att jag är fin, fastän det är nu jag behöver höra det som mest. Det gör mig ledsen att han inte kan förstå att han måste anstränga sig lite mer nu. Och arg för att han måste anstränga sig. Det ska väl komma automatiskt om man älskar någon?

Ja onödigt analytisk och känslig just nu. Annars mår jag prima. Jag och E är vänner nu tills mitt nästa utbrott. Tur han är van. Och tur att vi varit tillsammans så pass länge att vi inte är rädda för att bråka lite.

8 dagar kvar till UL!