Jag är glad åt att brösten fortfarande ömmar nästan hela tiden när jag tar på dom utanpå bh:n. Ibland på dagen försvinner det och jag blir rädd, men hitills har det kommit tillbaka. Jag känner av dom på natten också vilket känns som ett rätt bra tecken. Samtidigt som jag har en fin känsla i kroppen är jag otroligt medveten om att allt kan falla som ett korthus närsom och det är farligt att börja hoppas.

För någon dag sedan drömde jag att jag var gravid, något jag verkligen längtat efter att få göra. Samma med E. Han drömde det rätt tidigt, kanske vid ruvardag 4. 

Flera gånger idag har jag kommit på mig själv med att vara säker på att jag är gravid. Sekunden efter kommer paniken. Endast idag och imorgon kvar innan testdagen. Om vi tar oss så långt. Varje rinnande Lutinus kan vara början på slutet men jag försöker vara positiv den här gången. Min kropp har kunnat förut. Det ska kunna gå igen. Hoppas jag.

Såhär känns det:

Jag har lätt mensvärk/tryckande pulserande värk i livmodern på dagarna. Ofta också när jag ligger ner och vilar. 

Jag har mycket huvudvärk som sitter i pannan. Vi bihålorna liksom. Tycker kanske att det blir värre av värme men det kan också vara önsketänk.

Lite yr och trött och mår lite illa då och då. Kan mycket väl vara alla proggisar som tar ut sin rätt.

Brösten lite ömma.

Mindre ork. Försökte träna igår men fick verkligen slita för att orka hålla ett högt tempo. Blev lättare anfådd än vanligt. Känner iof igen detta från förra gången.