Igår var det 16 dagar sedan jag hade ÄL. Så fort jag slog upp ögonen välkommnades jag till en ny dag med en otrolig mensvärk. Riktig mens värk, inte samma milda molande värk som jag haft i över en vecka. Dum som man är så tog jag ett graviditetstest ändå. Gick tillbaka till sängen och vägrade lämna den igen. Jag sa åt E att gå och slänga testet. Det gjorde han.

Ja, ni vet ju hur man mår sen. Kändes inte tokmotiverat att palla sig upp och börja städa inför ett stort kalas senare under dagen. Mensvärken gjorde ondare än vanligt. Efter att huset var städat och jag gråtit mot både E´s och mammas axel var det dags att klistra på ett leende och ta emot gästerna.

Sist kom min lillasyster och deras 2 veckor gamla bäbis. Å vilket ståhej det blev. Min mormor som är smått senil utbrast grattis!! till dom flera ggr... "å vad roligt med en liten bäbis". Mina sista krafter den dagen gick åt till att inte släppa mitt fåniga leende under hela fikat. Det gör så ont i hjärtat att se att andra så lätt kan skaffa det vi vill ha mest i hela världen. Vi måste längta och vänta och kämpa för något som är så naturligt.

- "Ska ni inte skaffa barn snart ni också?"

Då har jag bara lust att skrika!. Som om det var något man bara gick och köpte. Jättelätt,som tvättmedel ungefär.

Slutet på dagen kändes ändå rätt så ok. Vi satt själv i vårt stora, tomma hus och pratade och myste. Min underbara E är fortfarande mycket optimistisk och påminnde mig om att det bara är vårt första försök som friska.

Jag har absolut tilltro till tant L och det hon säger. Vi kommer att bli med barn. Det gör bara så himla ont när man längtar så otroligt mycket.

Jag bytte min  första blöja i helgen iallafall. Det var mysigt och kändes väldigt naturligt. Min systerson får mig att känna mig glad, han kväver mycket av den jobbiga längtan efter egna barn som jag känner varje dag och jag kommer  nog att erbjuda mig att byta många bjöjor på honom i framtiden. Innan han var född trodde jag att det skulle vara jobbigt att vara uppe i honom, men det har visat sig vara tvärt om. Han är mitt bäbisbatteri som fyller på positiva och härliga känslor, precis som tant L. 

 

Kix

21 juni 2010 22:31

"-Vi skall lura dem allihopa!"

Det tar bara olika långt för olika personer... men vi är ju på gång!

Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

 

ettvanligtliv

23 juni 2010 12:50

Ja det är vi absolut Kix! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...