Innan jag begav mig vidare till jobbet passade jag på att vila ut i soffan. Under tiden försökte jag nå min BM för att få mer information om myomet och vad det kan innebära. Trots att jag helt och fullt litar på TF och det han säger så kände jag att jag vill ha mer på benen. Jag ville veta tillexempel om man behöver gå på fler kontroller eller om det kan bli några komplikationer längre fram. E tycker att jag oroar mig allt för mycket och blev nästan arg på mig när jag sa att jag ville ringa och prata med vår barnmorska, men det skiter jag i. Det är ju bra att han känner totalt lugn och inte oroar sig alls... det är ju jag som ska gå runt med en knöl i livmodern och det är jag som tillslut ska föda vårt barn med den som kanske ställer till det.

Iaf så ringde jag idag när E ändå är på jobbet. Min fina BM ringde upp ganska fort och försäkrade mig, precis som TF att det inte är något ovanligt eller någon fara för barnet. Tydligen är det något som kan komma med en graviditet och växer sig större när alla hormoner ökar kraftigt. Det är vanligt att man får det när man är över 35. Jag är 26 så det tyckte jag var lite taskigt att jag ska behöva få det nu :/ Det kan gå bort innan vi föder, efteråt eller finnas kvar när barnet är fött. Jag ska be att de kollar detta på RUL:et den 13:e Februari så att den inte blockerar "utvägen" för bäbisen men det behöver inte kontrolleras mer på något sätt. Skönt att veta! (Även om jag inte skulle ha något emot att gå på flera UL ;) )

Nu kan jag njuta av att idag ha gått in i vecka 15. Fastän det inte kanske syns så jättemycket utanpå kläderna har jag nu blivit så rund att jag går med helt öppna byxor (när jag inte har gravidbyxorna på mig). Måste ta mig i kragen och börja använda endast gravidkläder. Funderar lite på hur jag ska "komma ut" på jobbet också. :)

Det kan mycket mycket väl vara något annat jag kände men igår sent på kvällen kände jag flera gånger som små små tickande slag långt ner i magen. Som ett litet fladder. Undrar om det var pyret jag kände.. eller iaf om det är så det kommer att kännas lite längre fram? Oavsett --> Happy days!

Jag har duckat och undkommit magsjukan som går på jobbet än så länge. Det krävdes övertid, stängda dörrar och en hel del tvål men det gick bra tillslut. Dumt nog så är den jäkla sjukdomen fast någonstans i bakhuvudet hela tiden och inatt drömde jag om en vidrig muterad vinterkräksjuka och att E sa att han nog skulle bli sjuk. Jag vaknade kallsvettig men mamma försäkrade mig senare om att det inte var en sanndröm. Ganska lugnad åkte jag till en konsultfirma nere i stan för att trixa lite med några animationer till jobbet, så jäkla glad över att slippa vara på kontoret med all äcklig lukt (rökande kollegor) och stress.

När jag kommer in på konsultfirman och söker killen jag bokat tid med säger hans kollegor att han är hemma med magsjuka. Uscha hinner jag tänka innan någon säger "jo jag tror han är här". !!!

Så får jag följa med en trappa upp och visst, där sitter han. Tillbaka på jobbet alldeles för tidigt och det fanns inget jag kunde göra. Fick ta i hand och tillbringa 2.5 timme sittandes snett bakom honom.

Jag var noga med att inte ha händerna i ansiktet och vi behövde lyckligtvis inte prata så mycket med varandra. När jag kom hem slängde jag av mig kläderna i hallen och tvättade händera grundligt. Sen tog jag ett långt varmt bad.

Typiskt att man ska vara jagad av den där äckliga sjukdomen varje vinter. Hoppas jag inte blev smittad. Usch.