Nu börjar det närma sig bröllop i helgen och A-V ska sova borta för första gången. Hua. Det är svärmor och svärfar som ska få rå om henne under nästan 1.5 dag och det kommer alldeles säkert att gå jättebra. Hon kommer att ha det superfint, det är jag och E som kommer att lida. Svärisarna har varit jättegulliga och räknat månader, veckor och dagar tills det är dags.

Det kommer att kännas jobbigt. Jag är ju lite av en oroande själ också så jag kan inte låta bli att tänka på alla livfaror som faktiskt lurar överallt. Tänk om hon sätter i halsen eller klämmer fingrarna eller ramlar. Tänk om hon slutar andas på natten när hon sover i ett helt eget rum...de tittar säkert inte till henne lika många gånger som vi gör. Ja listan kan göras hur lång som helst.

Det gäller väl bara att ta sig igenom denna första gång. Vi ska ju iväg på bröllop så det blir ju kul iaf. Och man kan ju alltid ringa och kolla läget :).