Idag ringde Falun upp och de tycker absolut att vi ska försöka med det vi har i frysen. Det är som sagt fästningen som det strular med och blastisen i frysen är av toppkvalité. Vi kommer antagligen att få ännu mer medicin efter återförandet men annars blir det ingen skillnad. Däremot gör vi ju skrapningen hos TF innan och även fast både Falun och Tf säger att det inte behövs progesteron innan återföringen så kommer jag att börja med det på egen hand, precis som innan ET:t som gav oss A-V. Jag känner verkligen att min kropp inte klarar detta på egen hand. Den behöver all hjälp den kan få.

Enligt Falun är det inte ovanligt att det strular såhär mycket andra gången. Det är mer ovanligt att lyckas på första IVF-försöket. "Tillslut går det" sa sköterskan och någonstans vet jag också. Någon gång måste det fungera igen och vi ger inte upp innan det går. MEN det är inte "bara" att göra flera försök. Det handlar om pengar, tid, ork och det sliter på kroppen. Det värsta är att det går ut över vår tid med A-V pga att vi går omkring och tänker på det hela tiden och planerar våra liv omkring detta. Igår satt jag på hennes rum och såg henne leka. Tänkte på hur mycket jag missat i hennes liv under bara de här två försöken. Jag kanske funnits där kroppsligt men inte helt i sinnet. Jag som redan har panik för att livet bara svischar förbi och att jag inte ska hinna med att njuta av tiden då hon är liten...

Jobbet gör iaf att jag måste tänka på annat. Nästa vecka kör jag utbildningsgruppen helt själv och får besök av en Japan som ska tas om hand. Det är snack om ett stort projekt som isåfall innebär en eller flera resor till Kina (hjälp!). Musik i lurarna och massor av projekt. Om det inte vore för att Proveran ska sväljas så hade jag nästan kunnat tänka bort syskontankarna, iaf tills klockan slår 15 och det är dags att hämta A-V.

 

Du + jag och framtiden

4 april 2014 18:02

Härligt att du orkar fokusera på att det faktiskt kommer fungera för er! Snart, snart så!!! Det är jag säker på!
Ha inte dåligt samvete över att du missat tid med A-V. Dessa veckor är en så ytterst liten tid i ert hela liv!
KRAM!

http://dujagochframtiden.blogspot.se

EVL

7 april 2014 10:42

Nja jag försöker iaf. Vissa dagar är jag mer positiv än andra ;) Tack, hoppas du har rätt!
Kram!

 

Tesen

5 april 2014 19:29

Det här "till slut"!! Det är så tröttsamt och höra... :( Även om det stämmer!
Nu håller vi tummarna för sista balstisen :)
Kram

http://attvaramammor.wordpress.com

EVL

7 april 2014 10:42

Ja men det är en tröst. Tack fina du! och vi håller tummarna stenhårt för er. Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...