Ikväll var min syster och hennes familj här på besök. Hon och jag låg på sängen och spelade Supernintendo då hon fick känna på magen. På höger sida var livmodern mycket hårdare och det kändes som om det var något eller någon där. Så helt plötsligt när hon trycker till får jag världens pet/spark/rörelse på motsatt sida magen. Precis som om någon hoppade eller sparkade till <3! Underbart! Tänk om det var den första starka fosterrörelsen. Känns inte som om det kan vara något annat.

Dagarna går fort! och jag hinner inte med hälften av det jag skulle vilja. Vill måla tavlor men orkar inte ens ställa fram penslarna innan jag blir trött eller får ont i huvudet. All ork går åt till att mysa med A-V och städa så pass att huset ser ok ut om vi får oväntat besök. Det är verkligen en kraftansträngning att orka laga nyttig och varm mat varje eftermiddag när jag mår illa och kroppen bara skriker "ät flingor och mjölk, något kallt som går fort!"

Kommer inte ihåg att det kändes såhär i kroppen när jag väntade A-V. Har för mig att jag var mer som vanligt dessa veckor. Nu känns det som om jag har influensa, hela tiden. Jag svettas och fryser om vartannat. Brösten är glödheta! är nästan förvånad att det inte osar från dom. Ofta har jag ont i huvudet och är yr. Orkar knappt gå på promenad längre och när jag väl gör det så rinner svetten från ryggen på 5 minuter. Samtidigt klagar jag på att jag inte känner så mycket, vilket nu när jag ser det jag skrivit verkar skitdumt. Jag är tacksam för de små pick från insidan som jag får några ggr om dagen. Idag tycker jag till och med att det kommit några starkare rörelser.

Idag lämnade jag A-V på den stora avdelningen för första gången. Där är barnen från 3-5 år. Måste säga att det känns väldigt märkligt att hon ska upp till den gruppen när hon började dagis så sent som i januari. Hon är defenitivt yngst i gruppen och många av sakerna är ju anpassade till de äldre, längre barnen. Som tur är får hon med sig sina favoritvänner från minsta avdelningen, det är väl det som gör att jag och E accepterar detta. Men det känns samtidigt som om hon tvingas bli "stor" onödigt fort. En mamma som jag träffade på gården sa att hon var glad att hennes son skulle vara med äldre barn, men jag tycker nästan tvärtom. Förstår inte varför vissa vill att deras barn ska bli stora så snabbt? A-V får gärna vara liten lääääänge till. En dag är de tonåringar och vill inte kramas och pussas längre. Vad gör man då?!

Jag stannade ungefär en timme och satt med på frukosten. A-V tyckte att det var jättekul och flera gånger la hon handen på mig och deklarerade för alla kring bordet "min mamma här". Personalen presenterade henne för de äldre barnen och hon fastnade för en kille som heter Pelle. Hon satt och mummlade hans namn hela tiden. A-V var jätteduktig att äta själv och slukade två portioner gröt med äppelmos och en macka. Efter frukosten visades jag runt och A-V var lite klängig. Ville helst vara i min famn hela tiden. Som tur är hittade hon något intressant precis innan jag skulle åka och då gick det bra att vinka hej då.

Längtar tills jag får hämta henne igen. Hoppas hon fortfarande är 2 år när jag kommer dit ;)