Äntligen är hon här! Världens finaste lilla Signe har kommit till världen. Som vi hoppats och längtat så efter dig för A och Os  skull! Stort grattis fina A med familj. Äntligen är du mamma!

Blir ett rörigt inlägg idag. Har sån huvudvärk så jag vet inte vart jag ska ta vägen...!

Idag är första dagen jag går på jobbet utan att medvetet dölja magen. Tydligen har jag gjort ett bra jobb innan för en kollega höll på att svimma när jag sa att jag var i vecka 19. Skönt att slippa trycka ner kroppen i de vanliga jeansen och få ha den härliga "magpåsen" på gravidbyxorna istället.

Det är skönt att ha "kommit ut" men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att jag förstört alla chanser på fortsatt anställning. Min "underbara" *not* chef har till och med sagt "ja nu behöver du bara hålla ut till nästa födsel och sen får du ett år på dig att ta det lugnt... så får vi se sen hur det ser ut för oss".

Ja, fast jag hoppas såklart på en fast anställning igen! Han verkar inte alls ha den inställningen. Det blir nog svårt att få till något sådant när jag har möte med honom och VD:n i oktober.

På lunchen åkte jag en sväng till Birsta för att handla byxor. Tydligen har inget hänt sedab senast jag väntade barn. De tajta mammajeansen är fortfarande alldeles för låga baktill. Så irriterande. Vem är gravid och har världens minsta stjärt?! Antagligen nån glad tjej som springer omkring i H&Ms mammakläder just nu. Jag får fasiken inte plats i dom iallafall. Det fick bli ett par härligt stora mjukisbyxor istället. Tänk om man fick ha dom på jobbet!

Idag på fikarasten pratade vi faktiskt en hel del om ofrivillig barnlöshet. Det visade sig att 4 av 7 hade haft problem att bli med barn. Endast en "vi kan inte ens ha underkläderna i samma tvättkorg" satt med oss. Skönt att det börjar pratas mer om det här och bra att de inte var för rädda för att fråga.

E jobbar helgen och jag vet inte hur jag ska orka underhålla A-V alldeles själv. Hon är en otroligt "enkel" liten tjej men rätt var det är så sitter kläderna fel eller så vill hon inte ha håret uppsatt. Då skriker hon allt vad hon kan och mitt huvud exploderar på en sekund. Jag har så jädra ont i huvudet hela hela tiden och tröttheten släpper inte! Det är inte alls som jag kommer ihåg det. Det känns som om jag är en zombie hela tiden. Är det inte nu man ska känna sig "som vanligt"... den bästa tiden på graviditeten?

Idag tänkter jag extra mycket på A som ligger på förlossnignen just nu. Snart kommer Signe till världen. Som vi längtat!