Anna-Vera närmar sig tre år med stormsteg och ofta känns hon ännu större än så. Aldrig hade jag trott att treåringar skulle vara så kunniga! Innan vi fick barn tyckte man att treåringar var bäbisar, men hon är ju en liten tonåring nästan :) En liten tjej som vet vad hon vill och som inte alls är som sin mor. Hon är både tuff och mjuk. Gillar sina kläder och vill göra flera klädbyten om dagen. Gärna stora klänningar. Det får inte sitta åt någonstans...då får hon ett meltdown och skriker och skriker. NU har jag förstått att utbrottet oftast går att häva med en kram, när vi förut bara mest stod och skrek ut "vad vill du?, säg vad du vill. Använd dina ord. Snälla!.. vill du ha en ny tröja?, ska jag ta av dig den där? är du hungrig? VILL DU HA GLASS? NÄHÄ MEN DÅ FÅR DU INGET FIKA IKVÄLL!.... SNÄLLA snälla sluta skrika"

Förut när hon trotsar har jag med framgång kört med "Då-räknar-jag-till-tre-metoden" vilket har funkat klockrent. Nu har vi avancerat till att räkna till 10. Denna metod rekommenderas när barnet inte är allt för arg utan mest bara inte vill komma till matbordet, ta på sig sina kläder eller liknande. Det går till såhär att jag räknar från ett till tio men med stegrande intensivitet, som om det är bråttom. Ett..två..tre..fyra. fem. sex. sju. ÅTTA.Nio.TIIIO Funkar skitbra :) och A-V kommer springade som en liten oljad blixt. Vad som händer om hon inte kommer innan tio vet varken hon eller jag men det spelar ingen roll :D

Hon pratar mycket om läppstift, det vill hon ha så fort hon vaknar. "Löppstöft" kallar hon det :) och det är så gulligt! Däremot säger hon "strömming" till sitt snor och får både mig och E att nästan kräkas lite i munnen :S

Det är mycket prat om blod och sprutor och poliser som skjuter och ambulanser osv. Något som måste komma från dagis. Då hon ser någon som är ledsen brukar hon förklara för mig att personen "tappat" sin dotter och att hon inte vaknade igen. Hur hemskt som helst! Det är verkligen både negativt och positivt med att ha barn på dagis...

A-V har tjatat om en skateboard länge nu så förra helgen köpte vi en sparkcykel till henne. Hon blev jätteglad tills hon skulle prova den. Då kunde hon inte på en gång och blev förbannad. Det slutade med att jag åkte omkring med den med henne framför mig. Här är det inte tal om att träna tills man kan något, här ska man kunna på en gång :)

Elvis är tre månader nu och rund om kinderna. Han är mestadels glad och är nöjd bara vi har ögonkontakt, eller om han får ligga vid bröstet. Syrran är också kul att titta på men det är inte alltid han hänger med i hennes svängar. Eftersom han inte vill ta nappen så ofta har jag försökt prägla honom på en fin "dinglis" som han fick av vår vän T. Jag har haft den hos honom när han ammat eller när han legat och myst och nu tror jag att det gett resultat. Igår när jag och E satt i soffan sövde han ner sig själv genom att ligga och gosa/suga på den. YEY! Måtte jag inte råka slarva bort den nu...

Och tröttheten då. Haha, jag är SÅ trött! hela tiden. Känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar ta mig ut med barnen så ofta. Det skulle ju bli bättre när det blev varmare. Kanske borde sätta en deadline och sen bara köra tills jag träffar kaklet. När det är över 15 grader ute så sätter vi i högsta växeln. Då ska det tamejfan lekas ute så att vi får friskluft och ser sådär sunda och rosiga ut. Undrar om det finns koffein i spruta att bara injecera direkt in i kroppen??

Mamma "råkade" föresten komma med förslaget (läs ordern) att jag inte ska dricka kaffe på dagarna eftersom hon trodde att det skulle skada Elvis. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Förstår hon inte att det är mitt livelexir numera? Det och godis på lördagarna. Haha. Fan jag måste börja träna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...