Tack för alla fina kommentarer jag fick på mitt senaste inlägg. Skönt att veta att det finns folk som bryr sig om hur det går för oss.

Idag känns det kanske lite bättre. Direkt efter besöket mådde jag jättebra över att vi var på gång. På kvällen kom alla känslor krypande när jag började tänka på vad detta innebär. Det slutade med att jag låg och grät ensam i soffan tills E kom hem. Jag vet att det är bra att ha koll på vad som är fel, men jag kunde ändå inte riktigt släppa känslan av att jag är boven i vårt förhållande. Om E hittat en annan tjej att leva sitt liv med så hade han säkert redan haft barn. Jag tänkte också på när vi berättar för E´s föräldrar... att vi inte fått barn när vi ville och att allt var mitt fel. Jag vill vara normal! Jag vill inte ha en hormonstörning. Tänk om jag blir överviktig, får manlig hårväxt eller att mensen försvinner helt!

Är så less på att må dåligt och tänka på sånt här hela tiden. Önskar att jag bara kunde släppa allt och flyta med, men rädslan för vad pco kommer att innebära för oss finns fortfarande i bakhuvudet.

Nu kanske det inte ser ut som om jag är på bättre humör idag men trots all oro så känns det bra att TF sa att våra chanser är goda, att vi inte behöver IVF (som det ser ut nu) och att vi äntligen vet varför det inte funkat. Sen är det som många av er säger: ok att vi kanske måste strula för att få till våra barn. Men det kommer ju att vara värt det!

Så tack för all uppmuntran. Ni är guld värda!

 

Evelina

3 februari 2011 13:08

PCOs är ju oftast lättbehandlat avseende subfertilitet. Det går inte för alla, men nästan, utan IVF. Så jag tycker det låter jättebra ändå! Försök att inte se dig själv som "boven". Hur skulle du tänkt om det var E som var "problemet"? Särskilt när det är behandlingsbart?

Förresten, Jennifer Lopez har PCO. Hon är varken tjock eller särskilt hårig. :)

http://cuteewe.blogg.se

EVL

3 februari 2011 15:25

Du kommer alltid med lugnande svar Evelina, tack så mycket! Vi pratade om det där igår och det skulle såklart vara hemskt om det vore fel på E eftersom det skulle innebära större svårigheter. Samtidigt kändes det som om vi gick igenom det tillsammans när det var bådas/ingens fel... men det är dumma tankar jag vet. Ska försöka sluta tänka så.

Får hoppas att jag blir som henne då! Har målat upp en skräckbild i huvudet på ett stort hårigt monster, hua så vill jag inte bli!

 

Sandra

3 februari 2011 20:45

Precis som Evelina skriver så är PCO en "bra" diagnos. Jag har PCO-s och har både övervikt och *ehm* ett behov av rakhyvel och egen mens 3-4 gånger per år. Trots det blev dottern till efter första provera+pergo-kuren.
Positivt också är att PCO vanligtvis blir bättre med åren, när äggen blir färre. Samt att vissa påstår att det kan bli bättre efter en graviditet. Så syskon kan komma fort och lätt sen :-)
Ännu en positiv sak jag hört är att många PCO:are får en lätt graviditet, stämde i alla fall för mig.

http://sandraromby.blogspot.com

EVL

5 februari 2011 01:47

Ja, jag har "forskat" lite och det finns ju faktiskt positiva saker med PCO också. Har provat pergotime tre ggr och fått fina ägg och slemhinna. Det kollades dock aldrig om jag verkligen ägglossade. Men jag höll koll på tempen... Hoppas puregon funkar bättre för mig.
Tack för din kommentar Sandra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...