Tack för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg, jag ska godkänna och kommentera dom imorgon. Har fortfarande ingen aning om hur vi ska berätta men ikväll tog jag ett litet litet steg iallafall. Jag gick in på Wabbie foundation och Barnlängtan på facebook och tyckte på "gilla"-knappen. Ett litet steg mot att "komma ut".

 

M

4 maj 2011 00:55

Modigt och bra gjort!! Har själv funderat på att göra det, men inte riktigt "vågat" än. Denna "cirkus" vi går igenom, är något som verkligen behöver komma fram....så andra kan få lite bättre förståelse. Kanske man då kan få slippa en del av de dumma kommentarerna från folk ang "skaffa "barn.

Kram!!

http://myhartfordhome.blogspot.com

EVL

4 maj 2011 10:15

Tack, det kändes skönt och rätt. Det har det inte gjort innan så jag tror att man måste komma till en punkt där man känner att det är dags. Du har rätt, det behöver komma fram och det är inget att skämmas för.
Kram!

 

Kix

4 maj 2011 07:47

Jag gjorde ju också det för ett par dagar sedan... kändes skönt att liksom även där visa vart man står. Hoppas du får respons från någon som ser på FB. Jag fick ingen... Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

4 maj 2011 08:36

Ja jag vet. Det var du som inspirerade mig till att göra det. Synd att ingen reagerade, det verkar de inte göra för mig heller. Det är väl ett sånt känsligt ämne. Folk vill hellre sitta hemma och spekulera.

Kram!

 

Kix

7 maj 2011 21:53

Om jag skulle spekulera så skulle jag hoppas och kunna tänka att om jag visar vart jag står, så kanske det finns någon annan där ute som också VÅGAR visa var de står. För finns det någon vilsen själ där ute och ser det så kanske den tänker att det finns fler, och förhoppningsvis förstår de att det finns förståelse hos mig. Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

8 maj 2011 09:18

Ja det är ju jag ett levande exempel på :) Det var du som fick mig att våga. Tack!
Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...