Här satt jag på jobbet och tänkte hämta ut mer Puregon på lunchen. Hade ingen aning om att Puregon tydligen är lika eftertraktat som Pergotime. Det var slut överallt! Paniken drog in. Hjärtat i halsen. Sista försöket innan en lååång sommar och den kanske inte ens skulle bli av!

Så ringde min snälla snälla mamma runt till alla apotek inom 10 mils radie och tillsist fick hon tag i det! Ja ni märker ju hur positivt inställd jag är till detta försöket... Har faktiskt inte mycket hopp till över inför nästa heller, men utan Puregon hade vi ju inte haft mycket till chans alls känns det som. Hade inte klarat av sommaren då.

Har mer kramp i magen. Speciellt om jag är kissnödig, sitter ner eller kommer åt livmodertappen. Ibland sticks det i brösten och jag är frysen och trött. Inte dötrött som man är när man är gravid, utan småtrött som man är när man redan surar över att mensen antagligen kommer. E är så fin och håller på magen när vi sover. Han vågar hoppas och tror att det funkat. Då känner jag mig ännu mer nere eftersom jag är nästan 100 på att det inte gjort det. Jag kan nästan inte förställa mig att vi SKA lyckas. Men det måste vi. Det går inte annars.

 

Min längtan

18 maj 2011 15:35

Mina tummar har ni!

Skönt att det gick och få tag på.
Hoppas ju att ni slipper ens öppna apotekskassen nästa gång!
KRAM!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

EVL

19 maj 2011 08:21

Tack vännen, och ni har mina!

Ja verkligen, fick lite smått panik där ett tag.
Tack vad du är gullig :)
Kram!

 

www.mininfertila.blogg.se

18 maj 2011 19:18

Jag har berättat det för ett par vänner+min syster men dom har alla varit helt oförstående.. jag har liksom ingen som jag känner skulle förstå mig och smärtan jag känner (förutom alla fina online!) så jag är så osäker på om det blir stöd vi får av att berätta.. Men jag tror jag berättar för mamma+pappa+resten av syskonen när vi vet att det blir ivf och vi vet när..

Klart detta kommer gå bra!! Jag tror iofs inte att det spelar någon roll om man tror eller inte på varje enskilt försök utan då får man säga att det är piss och skit och fan utan att hå dåligt samvete, men har min I trott ibland och jag har tvivlat har jag inte velat sabba hans lycka heller.. :(

Det är vansinnigt att det ska vara så ont om både pergon+puregon! jag är på mitt sista paket pergo nu, försöker att inte se det som ett tecken utan mer som ett avslut.. vårt sista pergo försök.

Har ni fått ställa er i ivf kö än? håller tummarna för er!

EVL

19 maj 2011 08:33

Det är så väldigt svårt att få utomstående att förstå vad vi går igenom. Det är ju en helt annan värld vi lever i. Hoppas att de kan försöka förstå mer och mer när ni väljer att berätta.

Ja det kommer det, absolut! Du har nog rätt, det kanske är omänskligt att gå runt och vara superpositiv hela tiden. Det är skillnad på att vara den som känner allt som händer (eller inte händer) i magen och den som står vid sidan av och hoppas.

Är det bestämt att det är ert sista försök med Pergo eller är det ditt beslut för att låte kroppen vila? Kommer ni att gå vidare direkt till IVF eller får ni prova Puregon först?

Nej, inte än. Ska be om det vid nästa besök.
Tack! Håller tummarna för er med!
Kram!

 

ruht.

18 maj 2011 20:44

Skickar en Kram.. Är här och läser titt som tätt och kände att det var dags för en kram nu.

http://www.labbstorken.blogspot.com

EVL

19 maj 2011 08:34

Tack så mycket Ruth! Är faktiskt inne och läser din bloff ibland jag med. Ska bli bättre på att kommentera.
Kram tillbaka!

 

Cecilia summerar

18 maj 2011 22:02

Så jobbigt att vilja hoppas men inte våga.
Önskar er glädjen!
Styrkekram

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

EVL

19 maj 2011 08:34

Tack vännen!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...