Igår gick vi in i vecka 29 och dagen till ära infann vi oss på sjukhuset för en informationsträff på förlossningen. Förr i tiden fick man se lokalerna och till och med prova lustgasen (!).. men det får man inte nu tyvärr. Nu satt vi i en Aula på hårda trästolar i ungefär 1.5 timme. Det som sades var sådant man visste sedan innan men det blev så mycket mer verkligt att vi faktiskt ska föda fram ett barn inom kort. Medans jag satt och tog in varje minut och njöt av hela situationen satt E och kallsvettades. Jag såg på honom att han blev lite skärrad.

Barnmorskorna var som höll i presentationen var jättetrevliga och lugna men förskönade inte direkt det som kan/kommer att hända under förlossningen. De förklarade att vi säkert kommer att säga "jag tror jag ska dö" eller "det är något fel på mig, det kommer aldrig att gå". Man gick också in på smärtlindring och vad sambon kan göra för att underlätta. E som både har läkar- och sjukhusskräck tyckte att det kändes som om han inte kommer att kunna vara ett bra stöd för mig, men det vet jag att han kommer att vara. Innan äggplocket trodde jag att han skulle svimma eller inte klara av att vara i salen samtidigt som ingreppet men han var verkligen en klippa. Iallafall på utsidan :)

Det enda lilla som lugnade honom lite under presentationen var när de visade en bild på en nyfödd bäbis. Den hade påminnt honom om att vi kommer att få hålla vårt lilla pyre i slutändan. Att allt kommer att vara värt det. E´s tankar angående förlossningen är alltså redan i full rulle. För min del känns det längre bort, eller så undviker jag att tänka på det. Det får bli som det blir eftersom jag inte kan veta i förhand hur det kommer att vara. Jag vet iallafall att ultraljudsbilden på pyret, den som jag pussar på varje morgon och kväll, kommer att vara en otrolig motivation.

Och så tänker jag: tänk vilken upplevelse! Den skulle jag inte vilja välja bort innan jag vet hur det är. Det är ju detta vi kämpat efter så länge. Efteråt kommer jag säkerligen att känna mig som en stålkvinna.

Tidigt imorse fick jag ett sms på mobilen som talade om att spjälsängen nu finns att hämta ut. Självklart har det prio ett så lunchen får gå åt till att åka in till stan. E kommer att få sätta sig och skruva ihop den på en gång han kommit innanför dörren hemma :)

Vecka 29 (28+1)

 

Victoria

19 april 2012 12:49

Det är superhäftigt att föda barn, tänker i efterhand på smärtan och hela upplevelsen med kärlek. Blir lite avis! Och sedan, när plutten är ute och du känner att du skulle kunna göra det tusen gånger till. Underbart!

EVL

19 april 2012 23:55

Härligt, hoppas jag upplever det på samma sätt :)

 

Linnea.

19 april 2012 19:50

Waaaah! Det är så jäkla häftigt och härligt och underbart att föda barn! (Såklart totalt subjektivt från min sida) Åh, jag är så avis på dig som har det framför dig! Eller, rättare sagt, jag är glad att jag har E här såklart men åh, jag menar det verkligen när jag säger att jag VILL föda barn igen! Peppen! trodde också att M skulle kola vippen för han är ganska nervös av sig men han var hur lugn som helst, tja, som du vet hade vi en toppenupplevelse och jag tror verkligen det handlar om inställning och att acceptera att man inte har någon kontroll.

Kramar! <3!

http://www.linneabatsman.blogspot.com

EVL

19 april 2012 22:19

Wow, kan man inte få ha dig med som peppare på förlossningen?!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...