Flugans mamu

4 februari 2013 20:00

Jag hade varit hemma i 4 år när jag började jobba igen, och jag längtade faktiskt efter att få komma tillbaka till jobbet. Men jag förstår att du inte gör det, 7 månader går allt för fort och A-V är fortfarande så liten. Hoppas det går bra för dig på jobbet! :)

EVL

12 februari 2013 09:26

Tack så mycket :) det går bättre och bättre.
Kram!

Fia

4 februari 2013 20:33

Här har man överlevt första dagen. Kändes helt okej faktiskt, men det sjunker väl in om några dagar på riktigt. Det var både fantastiskt och hjärtknipande att komma hem till två överlyckliga bebisar. De var så glada att se mig så de skrattade oavsett vad jag gjorde ända till läggningen. Åh!

Lycka till imorn!

EVL

4 februari 2013 22:21

Vad skönt! Antar att den första dagen är värt. Gruvar mig som tusan nu men det blir nog mysigt att få komma hem på kvällen.
Tack!

Luiza

4 februari 2013 22:15

Men åååh, lycka till.
Jag förstår precis hur du känner och tycker ändå att du har en sund inställning till hur du känner för det som varit och det som ska komma =). Tänk vad stolt E kommer bli när han får vara ensam med A-V =). Och vad mysigt det kommer vara att komma hem till dem efter jobbet ....fast jag vet, helst skulle man inte gå alls...
Jag fasar också för det.
Mycket.
Många kramar

EVL

12 februari 2013 09:23

Tack så mycket fina vän! Det var inte roligt alls men det gick. Nu vecka två känns det bättre. Man vänjer sig och det är som du skriver jättekul att komma hem på kvällen och se hur glad hon blir över att se mig.

Många kramar!

Lilla bönan

5 februari 2013 10:24

Förstår att det känns jobbigt men det kommer det att göra när man än börjar jobba om så barnet är ett, fem eller tolv tror ja! Vilken ovärderlig tid A-V får med sin pappa! Vilka fina föräldrar A-V har :-)
Hoppas att det gick bra att jobba!!
Kramar

EVL

12 februari 2013 09:22

Ja du har helt rätt. Skönt iaf att jag kan börja lite smått i början. Åh tack fina du!
Kramar!

malla

5 februari 2013 11:35

Lite surt att höra.... jag ska vara hemma typ 4 år, vi ska flytta till USA och min man jobbar, där finns ej pappa ledighet. Här i Sverige jobbar han mycket hemma så han får se sin son växa upp mycket. Vi ska på babysim alla 3 på Torsdag!

EVL

12 februari 2013 09:21

Vad tråkigt för din man att inte kunna vara hemma.

Dixie

5 februari 2013 12:10

Jag tyckte, och tycker, det är rena semestern att var på jobbet (fast hade gärna börjat senare än kl 7...) men så började jag först när E var 13-14mån och i en betydligt mer krävande ålder än AV. Krävande som i att hon behövde konstant stimulans och vaktning för att inte bli arg av uttråkning eller ha sönder grejer. Innan dess hade jag inte tyckt det var det minsta kul att jobba och känner precis igen hur man förväntas vilja jobba. Det är INTE ok som mamma att vilja vara hemma med sitt barn och älska det utan man "måste" vilja mer... Skittråkigt att det ska vara så. Stor kram!

EVL

12 februari 2013 09:20

Ja jag förstår att det är skönt att få lite andrum när de börjar ta för sig lite mer. Nu är hon ganska lugn då hon inte kan ta sig någonstans :). Ja visst är det så. Skitdumt!
Stor kram tillbaka!

Azielle

7 februari 2013 10:23

Tja, jag tyckte det. Att få komma tillbaka till jobbet efter att ha varit hemma i ett och ett halvt år (sjukskriven mkt) var så jäkla skönt. Visst saknade jag barnen, men att få sitta ner i lugn och ro och äta min mat kändes toppen. Och att få dricka kaffe i lugn och ro, eller gå på toa ifred.
Jag älskar mina barn och jag är tacksam över att jag fått dom trots min pcos men jag är fortfarande jag. Och jag har ett stort behov av vara ifred. Jag har turen att fortfarande ha min partner så han ger barnen den närhet de behöver när jag behöver space.

EVL

8 februari 2013 14:24

Vad skönt att du tyckte att det gick så bra att gå tillbaka.