Jag är med i en sida på facebook som heter "Ofrivillig barnlöshet". Där samlas de som fått barn, de som längtar efter syskon, de som kommit till vägs ände och de som nyss fått diagnosen ofrivilligt barnlösa.

Innan helgen skrev en tjej ett inlägg där det stod typ såhär:
"Hej, är det bara jag som tycker att ofrivillig barnlöshet bara gäller de som inte fått sitt första barn än?"

Jag tog åt mig av det inlägget för såhär tänker jag:

Det hon störde sig på var att flera personer i gruppen redan hade ett eller flera barn hemma och var på så sätt inte ofrivilligt barnlösa längre. Men, ofrivillig barnlöshet är inte ett övergående tillstånd utan en sjukdom och det är inte begränsat till just första barnet. Min kropp har inte mirakulöst börjat fungera som den ska igen bara för att jag lyckades bli med barn. Vi behöver ändå hjälp att få syskon, och längtan efter det barnet är lika stor som den var med första barnet.

Jag kan absolut förstå att hon blir irriterad på att människor i gruppen har barn sen förut, för jag kunde också vara arg och missunsam på de som lyckats när vi inte ens verkade få ett barn. Men en grupp med folk som är ofrivilligt barnlösa rymmer flera 1000 olika livshistorier och olika problem. Det går inte att dra alla över en kam och säga att vissa inte får vara med. Jag behöver också stöd under våra syskonförsök liksom andra behöver stöd och råd under deras kamp. Det är så synd att det ska behöva disskuteras sådana saker i en grupp som borde hålla ihop och hjälpa varandra!

Jag har pco och äggstockar som inte rör sig som de ska, de hindrar oss från att bli med barn på "vanlig väg". Vi behöver hjälp att bli gravid och tillsammans är vi ofrivilligt barnlösa. Det kommer vi alltid att vara.

Att säga att ofrivillig barnlöshet är något som försvinner med första barnet är som att säga att en människa med diabetes är botad då hen får medicin som tar bort symptomen. Diabetiker är man hela livet. Detsamma gäller för ofrivillig barnlöshet.