Tablett nr 8 svaldes imorse och från och med nu finns det kvinnor på familjeliv osv som säger sig fått sin Proveramens. Tyvärr tror jag nog att jag får vänta ett bra tag till men det händer saker i magen och i brösten iaf. Det spänner och trycker i livmoderstrakten och ibland kommer det småduster av mensvärksont. Brösten ilar och pirrar då och då också.

Skönt att få en påminnelse om att det är på gång. Det är svårt att förstå att det inte alls är långt kvar nu. Om mensen kommer på dag 17 som sist med Provera och pergotime allt som allt tar ca 15 dagar (fast det blir nog lite mindre eftersom jag ska ta ägglossningsprutan och inte vänta på pergo-ägglossningen) så borde ET vara omkring den 30:e Januari.

Det är kanske bara 23 dagar kvar...!!

Igår mötte jag ett nytt lågvattenmärke. På kvällen innan vi skulle sova efter vad var vår sista gemensamma föräldralediga dag tillsammans gjorde dagisångesten sig påmind igen. Jag grät en lång stund innan jag kunde somna. Insikten av att jag inte kommer att få snosa med henne när jag vill, att hon kommer att var någon annanstans, på egen hand... utan mig. Att jag ska vara på jobbet och vara "vuxen" när jag helst av allt bara vill vara med henne och leka. Undrade om jag hunnit med allt jag velat. Kommer jag att komma ihåg hur det varit eller är det snart glömt som så mycket annat? Hon är ju min bäbis. Nu ska hon bli litet barn på egna ben.

En vän till en vän på facebook skrev ett inlägg om att hon nu måste ta mammaledighet och att hon tyckte att det var enklare att jobba på dagis och ta hand om andras barn än sina egna. Jag förstår det inte, hur kan man tycka så? Jag känner mig som en hycklare varje gång någon på jobbet frågar "visst är det skönt att få åka på jobbet och vara vuxen en stund?". "Ja" svarar jag men sanningen är "NÄE, NEJ!". Jag har inget behov av att sitta med en äcklig automatkaffe i handen och prata projekt och annat tråk. Jag har behov av att pussa och krama och leka och upptäcka tillsammans med henne. 

Jag kommer att sakna henne något så fruktansvärt! Hennes lukt och hennes blick och hennes leende. Jag behöver henne nära.