Igår mötte jag ett nytt lågvattenmärke. På kvällen innan vi skulle sova efter vad var vår sista gemensamma föräldralediga dag tillsammans gjorde dagisångesten sig påmind igen. Jag grät en lång stund innan jag kunde somna. Insikten av att jag inte kommer att få snosa med henne när jag vill, att hon kommer att var någon annanstans, på egen hand... utan mig. Att jag ska vara på jobbet och vara "vuxen" när jag helst av allt bara vill vara med henne och leka. Undrade om jag hunnit med allt jag velat. Kommer jag att komma ihåg hur det varit eller är det snart glömt som så mycket annat? Hon är ju min bäbis. Nu ska hon bli litet barn på egna ben.

En vän till en vän på facebook skrev ett inlägg om att hon nu måste ta mammaledighet och att hon tyckte att det var enklare att jobba på dagis och ta hand om andras barn än sina egna. Jag förstår det inte, hur kan man tycka så? Jag känner mig som en hycklare varje gång någon på jobbet frågar "visst är det skönt att få åka på jobbet och vara vuxen en stund?". "Ja" svarar jag men sanningen är "NÄE, NEJ!". Jag har inget behov av att sitta med en äcklig automatkaffe i handen och prata projekt och annat tråk. Jag har behov av att pussa och krama och leka och upptäcka tillsammans med henne. 

Jag kommer att sakna henne något så fruktansvärt! Hennes lukt och hennes blick och hennes leende. Jag behöver henne nära.

 

lilla jag

7 januari 2014 09:36

Kan inte annat än hålla med. Vi ska börja skola in på dagis imorgon = ÅNGEST. Kommer gå hur bra som helst med lillkillen, men med mamman vete sjutton... :-S

http://minblivandebebis.blogspot.se

EVL

15 januari 2014 19:02

Hoppas det gick bra vännen!

 

Frida

7 januari 2014 22:29

Usch, vad jobbigt att känna så! Idag började min lille kille (20 mån) på förskolan och jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det kändes riktigt bra! Hoppas du till slut känner så också även om det inte känns så just nu!

EVL

15 januari 2014 19:13

Härligt att det kändes bra Frida. Det är ju iaf kul att se hur roligt de tycker att det är.

 

Åren går

8 januari 2014 01:19

Jag förstår hur du känner. Hade själv noll lust att gå till jobbet imorse efter två veckor tillsammans hela familjen. Men tänker också att dottern har roligt på förskolan. Hon var glad när jag lämnade, träffade kompisar och fröknar hon gillar. Men visst, det är verkligen en påminnelse om att med tiden blir de mer och mer självständiga och snart är de vuxna som ska stå helt på egna ben. Det suger att andra får dela hennes dagar och höra hennes roliga kommentarer medan jag är på jobbet. Men hur mysigt vi än har det hemma så verkar hon ändå ha det så roligt på förskolan att det för hennes skull är värt att få vara där, men kanske att man kunde dra ner det till tre eller fyra dagar per vecka bara. :-) kram

http://Arengar.wordpress.com

EVL

15 januari 2014 19:13

Ja vi låter henne vara hemma varje måndag och var tredje torsdag. Tyvärr är det E som får mysa med henne då och inte jag, men det känns bra att hon är hemma då iaf.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...