A-V börjar tycka att det är riktigt roligt med förskola nu :) Alla barnen vet vad hon heter och ropar glatt "titta nu kommer Anna-Vera!" på morgonen. Så värmande att se att hon har en liten grupp som hon tillhör, även fast jag saknar henne väldigt på dagarna. När klockan börjar närma sig 15 står jag och stampar inne vid datorn och vill iväg så fort som möjligt. När jag kör mot förskolan känns det förväntansfullt och roligt ungefär som dagen innan jul.

Hon sover förvånansvärt bra när hon är där och det är en total överaskning. De sover inte ute i vagnar utan i ett litet rum med varsin madrass och sängkläder hemmifrån. Jag förstår verkligen inte hur det får till det men hon sover nu längst av alla på avdelningen!

A-V 18 månader

Säger "Tack tack" när hon får något
Svarar Ja eller Nej, skakar och nickar på huvudet.
Älskar böcker och bär alltid omkring på en pixibok. Låtsas läsa högt på sitt eget språk.
Sover fortfarande länge på morgonen.

Kan sätta på tv:n själv och ibland hittar vi henne sittandes i soffan tittandes på what ever.

Har lärt sig Ipaden och vill spela spel och lägga pussel.

Tycker om att bära på saker, tunga saker som gunghäster och sparkbilar.

Härmar Hulken genom att spänna armarna och skrika "Aaaaarghhh"
Känner igen sina favoritprogram. Älskar Turtles till E´s stora förtjusning.

Vägrar äta med bestick *suck*

Alltid törstig och vill helst ha vatten i sin lilla termos så att hon kan dricka själv då och då.

Har blivit kinkig med kläderna. Vill inte ha på sig vissa tröjor och drar av sig strumporna så fort hon får chansen.

Vill nog helst av allt vara naken hela tiden.

Har hittat naveln på sig själv och andra. Tycker den är skitkul och pekar på den och skrattar högt.

Kramas mycket och pussas. Säger "mmmmmmwah"! när hon pussas.

Kramas för att säga förlåt men man får inte en riktig kram, bara ett huvud som läggs mot benet.

Springer och gömmer sig i soffan när någon kommer hem. Då ska man leka tittut men hon skrattar oftast för högt för att kunna hålla sig gömd.

Sprutdag 2 idag och nu börjar jag komma in i hela sticka sprutan i magen-grejen. Det var enklare förut när jag inte hade några bristningar som gjorde huden mer känslig men tar man bara lite sats och gör det snabbt så känns det inte.

Magen spänner och värker lite och det gör ont i brösten när jag sträcker upp armarna. Skönt att få lite respons på att det händer saker. Hoppas att något ägg fattar galoppen nudå.

Känns som om det är väldigt mycket motgångar nu, inte bara för oss utan tyvärr också för fina kära vänner. Hoppas att vi lyckas vända detta nu!

Världens flasback väntade när jag öppnade paketet med injektionsvätskan. Menopur luktar på ett speciellt sätt och jag blev väldigt nostalgisk. A-V stod bredvid mig och jag pendlade högtidligt burken framför hennes ögon. Förklarade att hon blev till pga denna medicinen osv. Sen skulle jag sätta in nålen i magen lite lätt och snabbt men det tog emot ordentligt. Inte alls lika obemärkt som jag kom ihåg att det brukade vara.

Jag bakade en sockerkaka för att ha något att tröstäta. Det har blivit mycket sådant på sistone.
75 ie menopur är iaf i kroppen nu och 6 dagar kvar till återbesök. Nedräkning igen då. Brum brum nu kör vi och allt sånt där.

E lämnade på dagis så det var jag och maskoten Duckula som åkte mot Härnösand imorse. 9.40 hade jag tid hos TF och allt kändes bra när jag låg där i stolen. Skärmen visade genast en fin slemhinna på 9.7 mm och detta hände:

TF - Nästan 10! Vad bra då är det ju säkert dags för...

*Vevar omkring med staven*

TF - Men, vad konstigt...
*Rotar lite*
TF - Konstigt
*Trycker på magen och vevar lite till*
TF - Ingen av äggblåsorna har börjat växa. Brukar du få ägglossning av pergotime?

Jag - Ja, på dag 15-17 ungefär. Varje gång.
TF - Jaha vad märkligt. Ingen är på gång här. Vad ska vi göra nu?

Jag - Hur långt tid har vi på oss innan slemhinnan blir för gammal?
TF - Ja det är ganska länge, nån månad. Men vad ska vi göra nu...

Antar att det här är anledningen till att jag inte märkt av några speciella biverkningar. Jävla skitkropp, varför ska den alltid hitta på något nytt att strula med?? Jag har ju alltid ägglossat av pergotime förut.

Vi bestämde att jag börjar med menopur ikväll, 75 ie, för att boosta ett ägg. Förhoppningsvis är kroppen med på noterna nu. Återbesök om en vecka för koll. Känns som om kroppen bara bestämt sig för att det inte ska lyckas såhär på första försöket. Om det ens blir något försök av det här.

Skitkropp!!

Idag är jag ensam på min avdelning eftersom min kollega och efterträdare är hemma och är sjuk igen för 10e gången iår. Chefen som var så taktlös i fredags kom in och hade ännu ett förvirrande och otydligt samtal med mig och tillslut gick jag till vårt fackliga ombud för lite råd. Det visade sig att det är mycket som min chef inte talat om för mig. Tex att vår VD är jätterädd att de ska förlora mig från företaget och att jag är väldigt omtyckt och anses vara mkt duktig på det jag gör.... Det är minsann inget som min chef sagt ett ord om. Att det finns planer på att möjligtvis placera mig i en annan grupp till sommaren har han inte heller sagt!

Imorse la jag ut en krok hos de konsulter vi haft på avdelningen och jag fick direkt ett svar om att de ville ha mig hos dom. Vi ska träffas i Februari och prata lite mer. Det skulle vara ganska skönt att kunna lägga detta företag bakom sig nu så får de skylla sig själva när de upptäcker att de behöver mig.

Imorgon är det dags för VUL hos TF. Det känns i magen att det är på gång men inte alls så mycket som det brukade göra back in the days. Undrar om alla hormoner jag åt under den tiden liksom bara byggdes på och byggdes på och att det är därför jag inte känner av så mycket biverkningar nu som jag gjorde då? Det kanske är lättare att ta dem när kroppen är nollställd?

Ett drömscenario är ju såklart att det snart är dags. Ju tidigare destå bättre tycker jag men ska jag vara ärlig tror jag att det kan dröja nästan en vecka till innan det blir FET. Jag vill inte ha alldeles för höga förväntningar på undersökningen imorgon.

Oavsett är ju en vecka bara en vecka!

Vi gjorde inte många knop hemma efter en jobbig fredag där jag blev av med jobbet. E´s föräldrar kom förbi med semlor vilket gjorde dagen mycket trevligare och sen åkte vi en sväng till Birsta för att handla lite. Jag och E köpte lite onödigheter och hade en sen middag tillsammans för att lyxa till det lite. Det är ju vid de ledsamma stunderna man behöver det som mest.

På lördagskvällen 10 dagar efter 18-månaderssprutan kom febern för lilla tösen. Hon är så livlig och glad att det inte märktes alls först men när hon började bli jättemammig och bara ville vara hos mig förstod jag att något var galet. 39.5 hade hon lillstackarn :( Hela helgen har hon pendlat mellan 38.5 och 39.8 när hon inte fått alvedon. Trots att hon är varm som en liten braskamin har hon bara velat sova om hon får ligga mellan oss, gärna med sin panna tryckt mot min.

Hon är så gullig när hon har feber för hon förstår eller iaf känner att hon måste dricka mycket. Vi ställde ett vattenglas på nattduksbordet och då och då under natten vaknade hon och tog själv upp glaset och drack någras slurkar innan hon la sig igen.

Idag mår hon mycket bättre och det gör jag med för nu har jag satt bollen i rullning. Plötsligt har jag ganska många vägar att gå och många kontakter att höra av mig till. Det ska nog fixa sig med jobb tillslut.

Idag har jag stämt träff med konstklubben på jobbet för att se om de vill köpa några av mina målningar/bläckteckningar. Blir intressant att se om de gillar dem. Här är lite lågupplösta bilder på två av fem:

Tack för alla fina kommentarer. Igår var en riktigt tung dag. Det var verkligen inte väntat att jag skulle få gå. Vi är tre st i gruppen, två inkl mig som producerar utbildningar i olika media samt en kvinna som säljer och skickar offerter. Nu ska vi sluta sälja aktivt och eftersom ledningen tror att vi inte går med vinst när vi faktiskt gör det får en person gå. Tydligen var det klart för två dagar sedan att den äldre kvinnan skulle få gå men då gick facket in och klagade... Då kickar de mig med tron att hon kan göra det jag kan.

Jag känner mig sviken. Visst jag förstår att man slåss för en person som jobbat flera flera år i företaget men hon har inte samma utbildning som jag har. Det visar på att de inte vet vad jag kan. Det får mig att känna mig förminskad.

Jag vet att jag kommer att behövas så de kommer med allra största säkerhet låta mig jobba tillochmed augusti och sen ta in mig som konsult. Det har jag varit förut och jag vill inte tillbaka till det! Att bara veta från månad till månad att jag har jobb. Fy fan...

Detta tog liksom udden av allt och får mig att tänka: är det bra tajming att försöka bli med barn nu? Vad händer om jag blir gravid och går som konsult, försvinner mitt jobb då? Vad kan vi ge två små barn på en och en halv lön om det blir så? Om jag är arbetslös måste jag isåfall ta alla föräldradagar jag kan ta och det är hemskt mot E!


Samtidigt vägrar jag låta detta stoppa upp mitt liv. Jag vet att jag ör duktig och jag kan hitta något annat. Jag ska försöka fokusera på syskonförsöket och glädjas åt att det snart är dags. Tillsammans klarar vi allt. Vi har haft det mycket värre!

Ang syskonförsöket så är det VUL på tisdag och det har äntligen börjat kännas i kroppen att pergon påverkar mig. Huvudvärk, bröstspänningar och ett ständigt tryck nere i magen. Urinprovet visade på inga bakterier alls vilket var skönt att höra. Det är fortfarande jättesvårt att ta in att det verkligen är jättenära nu, jag menar det kan ju bli återföring i slutet av nästa vecka!, men det är härligt att tänka på.

Tre dagar kvar!