Ellen hörde av sig och sa att proverna kommit in! Nu kan vi pusta ut till nästa etapp, skönt!
Jag känner inte så mycket av Ovitrellen förutom att det gör lite ont i äggstockarna när jag sätter mig ner och brösten ömmar lite när jag kommer åt dom. Huvudvärk har jag också men det kan bero på att jag är supertrött efter att ha gått upp tidigt flera dagar i rad. Kommer inte riktigt ihåg hur jag kännt efter sprutan förr i tiden men har för mig att det kändes mer än såhär. Har bestämt mig för att inte nojja över det så det tänker jag inte på, alls ;).

Nu får det gärna bli måndag!

A-V börjar bli morgonpigg nu när hon går upp "tidigt" för att åka till förskolan. Imorse var jag uppe och gjorde mig iordning när jag plötsligt hörde någon som ropade "maaammmmaaaaa" genom nappen. Det var A-V (ja vem skulle det annars vara ;P) som vaknat och stod upp i spjälsängen med kudden i ena handen. Hon var jätteglad och följde snällt med till skötbordet. Pekade på E och sa "appa?" men jag förklarade att han skulle få sova lite till. Hon nickade ok och vinkade.

Hon har börjat ha åsikter om vad hon ska ha på sig på dagarna nu och hon blir alltid glad av att se sin garderob. Jag visade upp de kläder jag valt och hon skrattade och nickade godkännande. En grön tröja med ljusgröna blommor och svarta byxor. Sen gick vi på jakt efter allt hon gömt från mig dagen innan. Vi hittade min borste i hennes barnvagn och hon tittade på när jag försökte tova ut håret. Jag berättade att hon skulle på förskolan och leka med barnen och hon blev glad som vanligt.

Jag gjorde mig iordning och hon cirkulerade kring mig och upptäckte leksaker som hon spritt ut kvällen innan. Delfinen i badkaret och pixiboken i bidén. Hon läste högt för mig och pekade och skrattade. Ville inte släppa den så den fick följa med till hallen där det var dags att ta på overallen. Hon satte sig ner och försökte hjälpa till. Det är så roligt att se när hon försöker ta på sig skorna och när hon sätter mössan på bakochfram.

Vi åkte till förskolan och hon var glad och pekade när vi närmade oss dörren in till Norrgården. Men så när vi tagir av alla ytterkläder och det var dags för hejdå-pussen tog det tvärstopp. Hon ville inte gå in genom grinden till lekhörnan och jag fick ta henne i famnen och följa med. Hon tryckte sig mot mig och ville inte alls ner och leka med de andra barnen trots att kompisen Jack som skolades in samtidigt kom fram och gav henne leksaker och försökte kramas. Tillslut fick fröken bara ta henne och jag fick snabbt gå därifrån. Då jag vände mig om skrek och grät hon. Sträckte sina armar mot mig och ville tillbaka. Fy vilken känsla. Som tur är hördes det som om hon lugnat ner sig när jag gick till bilen men ett tag övervägde jag att springa tillbaka och bara ta med henne hem och aldrig någonsin släppa henne igen.

Tänk att hon blivit så stor. Det slår mig varenda dag nu och det syns så tydligt i hennes ögon att hon är med på en helt ny nivå. Nu kan hon säga "Kolla mamma" "titta här" och så busar hon på det sätt som bara jag brukar busa med henne. När hon är med E busar och pratar hon på ett annat sätt. Hon förstår allt vi säger och bestämmer själv om hon vill utföra det vi ber om eller inte. Ibland tänker hon efter länge innan hon svarar. Undrar vad hon grundar sitt svar på?

Igår när Falun ringde för att planera frysförsöket sa de att mina infektionsprover har gått ut sen förra IVF:et och att TF missat att jag måste ta nya. Det var superpanik med dem eftersom de måste ha svaren innan de tinar upp något embryo och det brukar ta flera dagar! Ellen från praktiken ringde upp och sa att hon skickat remissen i posten igår och att jag skulle skynda mig att lämna blod nu idag.

Så imorse ringde hon igen och sa att Falun varit på dom ännu en gång och att jag nu skulle säga till på sjukhuset att det var akut. Jag fick därför smyga från jobbet och skynda hem för att hämta remissen som tack och lov låg i brevlådan och sen ta mig i ilfart till provtagningen. Jag skrev "AKUT" på en post-it och klistrade fast den på remissen.

När det äntligen var min tur verkade inte kvinnan som tog proverna förstå vad jag menade med akut.

 - Ja alltså, fort som faaan ville jag säga men det sa jag såklart inte. Jag sa "Så fort som möjligt. Måste hinna innan helgen".

Sen mumlade hon något om fem rör men tog fyra. Jag frågade om det inte skulle vara fem och då sa hon att det nog bara behövdes tre. Det kändes inte alls säkert att lämna sjukhuset. Skulle helst velat köra iväg proverna själv till labbet och skrika "AKUT, det är akut!" på vägen.

Nu är jag tillbaka på kontoret med plåster i armvecket. Hoppas att de snabbar på så att vi inte sitter där nere på hotellet i Falun alldeles redo och så blir allting stoppat pga nått jädra blodprov.