Har ju glömt att berätta om vårt allra första utvecklingssamtal! Både jag och E såg fram emot det jättemycket och förra Torsdagen var det dags. Vi träffades på parkeringen och smög in bakvägen så att A-V inte skulle se oss och bli ledsen.

Vi satt inklämda i ett litet kontorsrum och både jag och E hade ett fånigt leende på läpparna. På bordet hade hennes förskolelärare lagt en pärm som det stod Anna-Vera på med stora bokstäver. Vi fick läsa och se på bilder som visade hennes framsteg i matte, fyik, natur och svenska. Fina roliga bilder på en koncentrerad dotter som ställde vikter på en våg eller experimenterade med vad som flyter och vad som sjunker när man släpper ner dom i en skål med vatten. Vi såg hur glad hon var på utflykterna när de utforskade en gammal rostig moped i skogen och när hon fick åka till biblioteket hade hon rivit ut och omorganiserat böckerna istället för att läsa dem.

A-V är väldigt omtyckt på föris, speciellt av de äldre kidsen. Hon får ta emot mycket beundran av gruppen, vilket man kan se på små rivmärken och pussmärken ibland. Ute på gården får hon åka pulka och cykel med de stora barnen och en kille som heter Algot har fattat tycke extra mycket för henne. Tydligen är det ömsesidigt :) Han brukar fråga om han får äta inne på småbarnsavdelningen bara för att vara nära henne. Så gulligt. När jag hämtade henne i fredags stod han i grinden och sen i dörren för att vinka av henne.

Samtalet var rätt så kort och det fanns inte så mycket att prata om faktiskt. A-V trivs bra, är glad och omtyckt. Tyr sig till alla lärare och äter och sover bra. Hon älskar att läsa böcker och att sjunga.