Falun ringde upp och sa att en sköterska valt att komma in och jobba på sin lediga Lördag. Har jag sagt att Falun är helt fantastiska?! Det betyder att jag får droppet direkt efter insättningen istället men att tiden vi ska vara på klinken tidigareläggs till kl 11 så att man kan göra redo nålen osv.

Vi behöver alltså inte åka ner till Falun på Fredag. Först blev jag glad, för det är ju bättre om jag får droppet som det var tänkt från början. Sen blev jag mindre glad när jag kom på att vi då måste jobba hela fredagen också. Jag har sett fram emot att få vara lite ledig med E och få bo på hotell. Stackars E är också tokförkyld precis som jag och jätteless på jobbet. Det tog oss ungefär 10 sekunder att komma överens om att ha kvar hotellrummet och åka ner dagen innan. Vi tar det lugnt på morgonen och lämnar A-V till hennes faster i lugn och ro, sen åker vi vidare till Falun och kurerar vår förkylning på rummet. Hotell Bergmästaren som vi bott i förut serverar gratis middag så vi behöver inte ens lämna byggnaden om vi inte orkar.

Det blir skönt att slippa jobba dagen innan. Eftersom tiden för insättningen flyttades frammåt skulle vi ha behövt åka hemifrån klockan 6 på morgonen för att hinna precis. Inget mer stress tack! Hoppas bara att vi kommer så långt som en insättning på lördag. Börjar bli nervös redan nu.

Förkylningen vill inte ge med sig och snart är det dags att hämta hem A-V från föris. Hoppas att hon inte har lika mycket överskottsenergi idag som hon hade igår för då måste jag nog ringa in kavalleriet. E jobbar såklart till 21.30 ikväll. Känns som ett under att jag överlevt hela arbetsdagen snart. Fast jag har inte varit produktiv alls iofs...

Två arbetsdagar kvar, sen åker vi till Falun för att få dropp i 1.5 timme. Efter det blir det ännu mer väntan och sen (om blastisen klarar upptiningen) blir det insättning på Lördag. Det känns... jag vet inte hur det känns. Lite opepp. Har blivit så jädra förkyld så jag snart inte kan prata och att jag äter medicin för att sätta ner imunförsvaret hjälper ju inte direkt tillfrisknandet. Igår gick det åt skogen för en av de viktigaste personerna i mitt liv och det känns också tungt och orättvist. Jag visste att det skulle krävas extra hjälp för oss i syskonkampen men inte att det skulle bli såhär. Verkar som om vi båda fått vakna till och upptäcka återigen att livet inte alltid blir som vi tänkt oss.

Jag känner mig blödig och varje dag märker jag att jag lagt på mig lite extra. Orkar inte vara den vanliga glada Lise just nu. Skönt iaf att min kollega åkt på turné bland våra kunder så att jag får vår kontorsdel nästan helt till mig själv. Här kan jag sitta med 14 koppar te och segjobba tills det är dags att hämta A-V. Lilltjejen som för övrigt inte ger fem öre i att hennes mamma är sjuk. Igår fick jag lägga henne lite tidigare så att jag kunde krascha i soffan och ligga i koma tills E kom hem. Han är också sjuk så vi åt en massa glass ihop och gick och la oss med varsin halstablett i munnen.

Hoppas jag hittar peppen innan Lördag, för blastisens skull.