Jag skrev en kommentar till Solens strålar imorse. Hon tycker att det känns svårt att sätta sig in i tanken av att lyckas bli gravid. Själv har jag samma problem. Tänkte dela med mig av något jag brukar använda mig av ibland:

När jag var liten skjutsade mamma oss till skolan. De gånger jag vunnit passagerarplatsen från min syster brukade jag få hjälpa till att växla. Mamma tryckte ner koppingen och sa "nu" och så fick jag lägga i en passande växel. Det var en uppgift jag tog på största allvar :). Då jag satt där bredvid henne brukade jag ofta försöka tänka mig att jag nån gång i framtiden själv kommer att ha körkort. Nån gång skulle jag sitta i en egen bil och kunna köra runt bland alla andra på motorvägen. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte föreställa mig hur det skulle vara.

När jag blev äldre och träffade E började såklart tankarna om barn gro i bakhuvudet. Självklart skulle vi få barn, vi ville ju det. Jag kunde inte föreställa mig hur det skulle vara och kännas men jag antog att en dag skulle magen börja växa och så fick jag ta det som det kommer. När det senare skulle visa sig att bli med barn inte var det lättaste så började tankarna komma. Samma tvivel som jag hade angående att köra bil. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig hur det kommer att kännas. Jag kan inte se mig själv med en stor gravidmage eller fantisera om hur härligt det kommer att kännas när jag äntligen får se ett pluss på stickan.

MEN det kommer att vara samma sak som med bilen. Plötsligt en dag satt jag där bakom ratten. Att köra var det mest naturliga i världen. Visst det hade tagit tid, jag hade troligtvis varit frustrerad och tvivlat på vägen, men en dag fanns körkortet bara där. Jag är säker på att det är samma sak med en graviditet. Det går inte att veta hur det blir och hur det kommer att vara, men när det händer är det självklart!

Var hos TF imorse. Tyvärr så har det inte hänt så jättemycket med äggen. Någon i vänster äggstock hade kanske börjat växa till sig. Det syntes inte så jättebra eftersom den skymdes av nån annan äggblåsa.

Slemhinnan var fin på 8mm (CD13 idag) vilket iallfall talar för att något håller på att hända. Jag ska tillbaka på Fredag kl 12.45 för ett nytt VUL. Har inget hänt tills dess måste dosen höjas ytterligare. TF sa att det kan ta tid den första hormonstimulerade cykeln. Om det inte blir en graviditet av detta försök så vet vi iallafall mer om vilken dos jag ska starta på.

Innan jag gick frågade jag om E´s spermieprov. Det låg ju precis på gränsen för vad som är normalt (20 miljoner/ml). Han sa att det är så olika för varje dag och att det igentligen bara är ett mått man tar för att man ska se att problemet inte ligger där. Våra problem beror på min pco som orsakar ägglossningsstörningar.

Det känns skönt att veta att vi inte blivit gravid av en anledning och att vi jobbar på att åtgärda det. Fortsätter att spruta 50 ie tills mitt återbesök.

Nu är jag tillbaka på kontoret igen. Får ta min lunch vid datorn för att jobba in lite tid men det är det värt. Ingenting annat än sprutorna och våra återbesök spelar någon roll just nu.

Imorgon bär det av till TF igen för att kolla äggen. Förhoppningsvis har ett blivit dominant och växt på sig riktigt ordenligt. Men jag ska inte hoppas på för mycket. Vet inte hur den här dosen (50ie) motsvarar den i Pergotime. Jag fick ju stora ägg (25mm) av de kurerna...

Slemhinnan i livmodern var på 5mm CD8 vilket borde betyda att den är närmare 8mm imorgon. Tror nog att det blir minst några dagars sprutande innan jag får ta ägglossningssprutan.

I helgen tänkte jag "det finns ju inte en chans att man skulle missa att ta en spruta, det är ju allt man tänker på". Vad tror ni hände? Klockan 9 på lördagskvällen kom jag på att jag glömt sprutan en timme tidigare. Igår höll jag också på att glömma. Jag kanske har lärt mig att släppa taget lite om barnlöshetsångesten? Eller så är jag bara lika glömsk som min mamma...

Så har man tagit ett "fyra generationer-kort" på mormor, mamma  och syster med barn. Trodde så under så många år att det var jag som skulle få sitta med bäbis  på det första kortet. Kändes lite i hjärtat.

Världshälsoorganisationens definition av ett "normalt" spermieantal:

• koncentrationen av spermier bör vara minst 20 miljoner per ml.

E hade precis 20 miljoner

• den totala volymen av sperma bör vara minst 2 ml.

E hade 5 ml

• det totala antalet spermier i ejakulatet bör vara minst 40 miljoner.

Antar att det blir: 20x5= 100 miljoner

• minst 75 procent av spermier ska vara vid liv (det är normalt upp till 25 procent vara död).
• minst 30 procent av spermier ska vara av normal form och form.
• minst 25 procent av spermier ska simma med snabb rörelse framåt.
• minst 50 procent av spermier ska simma framåt, även om det bara trögt.

Detta sa TF inget om...

Det är ganska förvånande hur många döda spermier och onormala spermier kan finnas i en "normal" prov. Mätning av spermieantal är en mycket teknisk verksamhet och resultatet kan påverkas av många faktorer, inklusive den tid mellan utlösning och spermaprov analys, och hur provet förvaras när det transporteras till labbet.
Det kan bli enorma variation i spermieantal hos en och samma individ, även över bara några dagar. Det är viktigt att minst två, helst tre eller fler prover lämnas med minst två till tre veckors mellanrum. Ett enstaka prov är otillräckligt för att bedöma sperma kvalitet.
Spermieantalet är bara ett tecken på fertilitetskapacitet och kan inte garantera fertilitestframgångar. Dessutom är mer inte nödvändigtvis bättre, eftersom ett alltför högt spermieantal också kan resultera i fertilitetsproblem.

Fan också, något nytt att oroa sig för! Måste be om att få lämna in ett nytt prov. Kanske kan säga det till TF när jag är på återbesök på Tisdag. Det borde väl vara rimligt?

Besöket hos TF gick bra och smidigt. Hade många ägg i varje äggstock, det största 10 mm vilket inte alls är så stort. Inget var dominant än. Slemhinnan var på ynka 5 mm. Dosen höjdes till 50 ie och jag fick en ny tid på Tisdag kl 9.30

Hormonvärdena var normala och E´s prov låg inom det normala. Dock så låg dom på nedersta gränsen, dvs han hade 20 miljoner och gränsen för vad som är normal är just 20 miljoner. Det hade ju kännts mycket bättre om det låg iallafall lite över...inte PRECIS på gränsen. Gör mig lite orolg faktiskt. Nån som vill berätta hur era sambos prover såg ut? Är det många som ligger precis på gränsen?

Pratade lite om att jag upplever min mens jobbigare än förut. Att det gör väldigt ont varje gång nu istället för bara då och då. Det går bort av två alvedon men innan jag tagit tabletten är det jobbigt. Berättade att jag var rädd för att det skulle vara endometrios och TF sa att det spelar ingen roll för det är samma behandling iallafall när man vill ha barn. Men endo påverkar väl chanserna att lyckas? Kan det inte påverka slemhinnan, äggen eller fästbarheten negativt?

Nån som har både Pcos och endometrios som kan beskriva hur ni har det?

Kontentan av besöket är alltså att det känns sådär. Det hade kunnat gått bättre.

Grät lite i bilen ((bra att ha solglasögon på sig)) men nu är det ok. Ikväll sprutar vi med högre dos.

Imorse var jag duktig. Släpade mig upp ur sängen fast hela sovrummet var kall som en frys. Duschade, rakade benen (ska-ju-till-gynekologen-kan-inte-se-ut-som-ett-troll) valde kläder, gjorde macka till jobbet och åkte iväg och tankade bilen inför resan till Härnösand. Just det, jag sa ju hejdå till E som låg kvar och sov också. Vi har en liten tradition hemma hos oss. Varje gång jag går upp först, vilket motsvarar ca 99% av dagarna på en vecka, så säger jag hej då, deklarerar hur mycket jag älskar honom och gosar honom på fötterna. Kanske låter lite töntigt men jag tror att det är viktigt att göra fina saker för varandra. Speciellt när man varit tillsammans länge...

Anyway, jag var på jobbet klockan 7 och har jobbat in så att jag iallafall har en timme+. Snart ska jag sätta mig i bilen igen och hämta upp E. Han valde att ta ledigt och följa med, vilket jag verkligen uppskattar. Han ska ju lämna ett prov så förhoppningsvis klarar han av att "leverera" i tid innan vi måste åka hemifrån. Fick tips om att ha provet i bh´n på vägen men eftersom jag inte riktigt litar på att jag har tillräckligt stora bazingas väljer jag nog att ha den i armhålan. 

Är på sprutdag 8 idag och det känns faktiskt ganska mycket i magen, fastän dosen är så pass låg (37.5 ie). Samtidigt är jag realistisk och förväntar mig inte att se nått jätteägg på VUL. Antar att han kommer att säga åt mig att höja dosen och komma tillbaka nästa vecka. Ska bli väldigt intressant att få höra svaren på både hormonprovet och E´s spermieprov. Mina hormonvärden har ju varit normala förut (har kollat två ggr) och enligt tant L så var E´s prov JÄTTEBRA... nu får vi snart veta om det stämmer.

Så himla roligt att det är så många som tycker att det här med boken är en jättebra idé! Jag ska absolut sätta igång att jobba på den på direkten. Ni som vill, tipsa gärna om inlägg. Ni får jättegärna också illustrera om ni vill. Detta blir ju liksom ett teamwork.

Kom på en sak idag. E jobbar med hans mammas bästa väninna. Visst vore det bra om hon snokade runt lite och fick reda på att vi ska till farbror doktorn imorrn? E´s mamma skulle få reda på det på 5 röda och skulle självklart fråga vad det är frågan om... vore skönt att bli liksom påkommen så man måste berätta...

Har jag svårt att fatta ett beslut? Jomenvisst!