Jaha, då är man på andra sidan ägglossningen igen då. Den jobbigaste sidan.
Den sidan då man börjar googla onödigt mycket, känner efter hur magen känns, klämmer på brösten, gråter några skvättar, får tillbaka hoppet, tappar det igen... ja ni vet.

Ägglossningen skedde antagligen natten mot Lördag och vi har myst till det Fredag, Lördag och Söndag natt. Our job is done som man säger. Nu kan vi inte påverka så mycket mer och det känns både jobbigt och spännande.

Hela Söndagen hade jag besök av min bästa väninna, hennes charmtroll, min syster, hennes sambo och deras bäbis. Av dom är det bara min väninna som vet hur det ligger till. Hon är så snäll och frågar lite försiktigt då och då hur det går. Hon och hennes pojkvän fick vänta tre år innan de blev gravida (på egen hannd). Jag sa som det var, det lyckades inte förra gången men vi har ett försök till innan det gått ett år och vi ska tillbaka till tant L. Min fina vän tittade glatt på mig och sa "jag tror nog det kommer att bli snart". Blev så varm i hjärtat av hennes fina kommentarer. Det är anledningen till att det bara är hon som jag anförtrott mig åt.

E sa att han känner sig minst hoppfull ,av alla gånger, till att det ska lyckas denna gång. Det gjorde mig väldigt ledsen eftersom mitt hopp sakta försvunnit den senaste tiden, men hans hopp har alltid varit kvar, going strong. Men tydligen inte vid detta försök. Tänk om man kunde hålla kvar vid dom där positiva tankar och känslor man får automatiskt då det närmar sig ägglossning! Det finns ju faktiskt en ganska stor chans att vi blir med barn om några dagar! Vi har ju gjort allt rätt. Det är inte bara en mysig tanke eller nått vi vill ha i framtiden längre, det är verklighet. Vi har gjort allt för att skapa en bäbis. Varför känns det som en dröm fortfarande?!

 

Avlängtantilldig

9 augusti 2010 12:34

Det är vekrligen supersvårt att hålla hoppet uppe hela tiden. Tror man måste tillåta sig att ha de där dagarna av tvivel emellanåt - det funkar inte att hela tiden trycka bort dem - i alla fall inte för mig. Sen är det ju bara att hoppas att man inte faller ner i tvivel båda två samtidigt.

Tror att det är extra svårt för männen i den frågan. De känner att de måste vara starka, att de måste vara där för oss eftersom vi går igenom allt fysiskt med sprutor, hormoner etc. Men de måste också få tappa hoppet och bryta ihop då och då och då får vi försöka vara där för dem. Det tog ett tag för min sambo att förstå att han fick vara lika ledsen som jag...

Häng i, håller tummarna för er!

http://enmammautanbarn.blogspot.com

 

Kix

9 augusti 2010 21:54

Skall svara på din fråga: "Hur gick det föresten efter dina operationer av livmoderhalsen?".

Svar: För 1 1/2 år (april-09) sedan avbröts min pågående IVF-behandling till förmån för en konisering (operation) av livmodertappen pga svåra cellförändringar. IVF skulle försökas på nytt när proverna visade att cellförändringarna inte längre finns kvar samt när läkningen av livmodertappen/halsen var klar. Vi kom igång med IVF-försöket i sep-09 men när det var dags för embryotransfer upptäcker läkaren att min livmoderhals hade ärrats igen och var näst intill omöjlig att ta sig igenom. Detta följdes då av ytterligare tre operationer för att hitta rätt kanal i livmoderhalsen för att komma in i livmodern. De två första operationerna misslyckas, och den tredje får de lov att skära upp en falsk kanal. Numer får de kolla på KK inför IVF att det fortfarande finns en öppning till livmodern. Men operationerna har inget med äggledarna att göra, men har du så ont måste du ju kolla upp det. Jag vet inte hur det är med PCO och symtomen för detta, men det är väl bättre att veta säkert vad det beror på. Sorry för mitt långa svar...Kram Kix

http://kix.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...