Jag tränade igår och fick med mig en kompis som ville prova på. Hon och jag har inte varit vänner så länge men vi fann verkligen varandra direkt. E är vän med hennes sambo så vi fyra är tillsammans ofta och brukar åka på semester ihop. Det är jättehärlig och avslappnad realtion vi har, mycket eftersom vi vet att de inte plannerar barn än på några år. Men så igår efter träningen när vi stod och pratade vid bilarna så sa min vän, i kallar henne R, att hon kände sig så trött på sistone och att hon alltid är hungrig. Jag tänkte ju såklart på en gång "hon är gravid!" och blev helt kall.

Vår härliga vänskap skulle nog inte överleva om dom blev gravid innan oss, tyvärr. Nu är hon ju inte gravid och dom har inte varit tillsammans så länge, men hon är några år äldre och jag vet att hon är väldigt barnkär.

Visst det hade varit ok om sånna här saker bara händer någon gång ibland, men det händer HELA tiden. Tänk vad skadad jag har blivi! Min första reaktion till allt nuförtiden är att personen ifråga är på smällen. Jag tycker själv att jag är duktig på att tänka på annat när jag inte är hemma bland alla stickor och tempmätare, men så händer det något och självklart är det dom tankarna som ligger under ytan och pyr. Någon ser lite rundare ut, någon ska vara chaufför på festen, någon skriver att de har världens bästa dag på facebook... och min gravidradar går igång på fullt alarm. Det är så tydligt att det är det här mitt liv kretsar kring just nu.

Jag har blivit skadad in i själen. Tänk om man bara kunde gå runt med ögonbindel hela dagarna och bara koncentrera sig på sig själv. Vad mycket enklare allt skulle vara. Det är ju bara att inse, de kanske blir gravida före oss, det kommer säkert fler gravidbesked snart och inget blir bättre av att jag är rädd hela tiden.

MIN situation är ju den enda jag kan försöka påverka.

 

akna

30 september 2010 18:27

Känner igen det där, det är riktigt jobbigt att man kan påverkas så. Önskar man hade en knapp som man kunde stänag av radarn med!

EVL

30 september 2010 22:22

Ja precis så känner jag!

 

jenny

30 september 2010 19:25

du är tyvärr inte ensam att vara skadad av barnlöshetsträsket, känner så väl igen dina tankar och reaktioner. Undrar hur man kommer att vara när man kommer ur den här skiten?

http://langtaneftersammanhang.blogspot.com

EVL

30 september 2010 22:22

Tror vi kommer att uppskatta vårt liv och våra barn på ett helt annat sätt! Blir nog bra förberedda föräldrar :)

 

AnnaCecilia

1 oktober 2010 06:51

Jag är precis likadan. Stirrar misstänktsamt på alla människor som ens knystar något om illamående, yrsel eller trötthet

http://bebiskarusellen.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...