Sitter på kontoret och försöker samla kraft. Min kollega som fick barn i helgen är på ingång och vi kommer att samlas hela gruppen för att prata om bäbisen, förslossningen och hur härligt allt är. Min chef går runt med små bäbiskläder och ett grattiskort som vi alla ska skriva under. Hon dundrade in på mitt rum precis när jag satt och kollade upp sjukhus i Stockholmsområdet. Orkade inte ens bry mig om att stänga ner det jag höll på med. Hon får väl undra då.

Känns som om den här dagen kan bli lång. Ser inte alls fram emot att behöva sitta och prata med gruppen om M´s bäbis.

Igår blev vi bjudna på middag hemma hos E´s föräldrar. Dom undrade hur det går med renoveringen, något vi hållit på med i över ett år. De tror att vi, eller rättare sagt E, vill bli klar med det först innan vi skaffar barn. Min svärmor sa - "sen när ni är klar kanske *mitt namn* kan få något hon vill ha?!" *menande blick*

E tog väldigt illa vid sig. Om hans föräldrar bara visste hur mycket vi båda längtar efter barn.

På vägen hem pratade vi om hur vi ska administrera våra besök hos TF. Vi börjar få slut på ideér för vad man kan ange som orsak till ledigheten. Jag sa till E att det kanske är bäst att han berättar allt för hans chef. E sa då att det hade an redan gjort för länge sedan under ett utvecklingssamtal. Han ville inte säga det till mig eftersom vi, vid den tidpunkten, kommit överens om att inte berätta för någon. Blev lite irriterad på att han inte sagt nånting till mig, men släppte det snabbt. Under samtalet med hans chef kom det fram att chefen också hade problem att bli med barn. Han gav E rådet att åka till TF i Härnösand eftersom det hade hjälp dom. Känns ju bra!

Ringde nyligen till SÖS och frågade om det går bra att ta blodproven där om det kommer att behövas. Det gick bra. Alltid nått...

 

Kix

9 februari 2011 20:22

Men måste du delta då? Hitta på en bra ursäkt; viktigt telefonsamtal, date på stan, deadline med en arbetsuppgift etc.. Ja, nu har det ju redan hänt, men det skulle ju kunna hända igen... Själv undviker jag sånt fullt ut, men jag har ganska många arbetskamrater och det är något lättare att vara frånvarande utan att någon skulle sakna mig. Ibland undrar jag vad det är med folk... är deras bäbis något som måste beundras, visas upp och sättas upp på en pedistal? Eller blir man så där själv om/när det händer? Och varför är det oftast kvinnor som blir som hysteriska kring bebisar?

Sedan undrar jag vad det är med vissa folk, jag tom de som står en sååå nära. Vad tänkte din svärmor med, och vad sa E??? Han borde väl ha reagerat. Och vad sa du? Även om din svärmor inte känner till om er situation, så borde ni väl kunna informera henne om att man oftast är två om beslutet om att skaffa barn, och att ni vill båda ha barn. Om det nu var det hon menade? Annars kanske hon är så förnuftig att hon förstått att du vill ha en ny soffgrupp?? :D

Ja, det var ju det jag sa, det behöver inte bli IVF eftersom spolning hos TF brukar hjälpa en del!!!

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

10 februari 2011 08:37

Tyvärr så måste jag nog det. Vi är bara 5 st i gruppen och alla är involverade i varandras arbeten. Dessutom är det oundvikligt eftersom han kommer tillbaka nästa vecka och då kommer det att pratas om det dygnet runt. Kanske lite bra att ta tjuren vid hornen, försöka le och tänka på annat.

Ja jag förstår inte det heller. Det är lite knepigt med svärmor eftersom hon maskerar sina frågor så jäkla bra. Man vet liksom inte om hon verkligen pikar eller frågar en vanlig fråga. Det känns som om det skulle vara så övertydligt om vi gick igång på alla cylindrar och så var det verkligen en soffgrupp hon menade.

Hoppas du har rätt! och att det inte gör ont :S. Skönt att ha bytt till TF, det känns som om det händer mer där.

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...