Anna

4 maj 2011 10:29

Klart som korvspad att du inte är konstig tjejen, isf vore jag en riktig galning ;) Känner tyvärr igen det där att karar är från en annan planet, har några gånger gått och lagt mig på soffan och någon minut senare hörs ett högt snarkande från sovrummet! Gaaah! ;)

KRAM!

EVL

4 maj 2011 12:38

Skönt att höra! Ja visst är det märkligt att de bara kan somna sådär?! Tänk om man kunde ta allt för givet och med en klackspark som de verkar göra.

Kram!

Min längtan

4 maj 2011 11:08

För det första vill jag börja med att svara på din fråga som avslutar inlägget.
Nej, du är absolut inte konstig.

Men jag tror att det är ganska många av oss i denna karusell som känner igen oss.
Jag gillar egentligen inte att generalisera, men i detta fall tillåter jag mig själv att göra det.
Jag tror att män fungerar på lite annorlunda sätt när det kommer till känslor, för det är ju känslor det handlar om.

Alla har vi rätt till våra känslor. Känslorna finns, men verkligheten, det vi känner, har ju inte inträffat. Det är känt att vår hjärna fungerar så att den inte kan känna skillnad på en känsla och upplevd händelse.
alla har vi rätt till våra känslor, men jag tror att herrarna tror att bara för att jag känner mig ledsen, arg, avundsjuk eller vad det än må bara, så ÄR man det, och så är det faktiskt inte.

DU har rätt till dina känslor, att tycka att det känns skönt att slippa åka dit och se hennes gravidlycka. Det betyder inte att du ogillar henne...

Sänder en styrkekram och hoppas att du sover bättre i natt, i din säng.
KRAM!

EVL

4 maj 2011 12:37

Åh vännen, vilken bra förklaring! Ska kanske tvinga honom att läsa den ;)
Tack så jättemycket för dina fina ord. Du är lika klok som vanligt.

Kram!

miss a

4 maj 2011 11:28

du är varken konstig eller ensam om att uppleva precis den situationen. min sambo kunde inte alls relatera till mina känslor, till sina egna eller till hela situationen, när vi gick igenom våra första två ivf-behandlingar. han skyllde också på sprutorna för att jag blivit "knäpp" och "hysterisk" (ja det var faktiskt orden han använde). jag tror han kom till en insikt när jag skickade honom länkar från familjeliv.se - från kvinnor som hade precis samma problem med sina män (hur de inte lyssnade, inte fattade, inte tröstade, verkade helt frånvarande i situationen etc.). DÅ FÖRST fattade han att vi inte var ensamma om att gå igenom detta, att mina reaktioner inte var onormala, och att han faktiskt måste anstränga sig för att göra vissa saker "rätt" (typ komma och hämta en i soffan när man ligger där och grinar). kanske motsvarande strategi skulle funka för dig och din sambo - få honom att läsa lite bloggar etc. så ser han att det här med barnlöshet för många är ett jättetrauma och inte en reaktion utlöst av sprutorna. för egen del innebar det att jag och min sambo kunde närma oss i förståelse utan att kasta en massa anklagelser mot varandra (vilket det ju tyvärr lätt blir när man upplever en situation radikalt olika). förut var min sambo stött över att jag inte ville träffa hans bror, fru och nyfödda bebis; numera har han lite mer förståelse för att jag tycker det är jättejobbigt och försöker hitta sätt att mildra situationen. ok, det blev en lång kommentar men jag hoppas i alla fall det får dig att känna dig mindre konstig ;)

EVL

4 maj 2011 12:36

Jag har försökt få honom att läsa och engagera sig i bloggen. När jag skriver ett inlägg eller läser en kommentar brukar han ofta smyga upp bakom mig för att läsa. Han brukar också fråga om hur det gått för mina bloggvänner. Jag tror han vill vara engagerad men inte vågar eftersom han upplever att han måste vara den starka av oss. Din idé om att låta honom läsa lite länkar från familjeliv var en jättebra idé.

Tack så mycket, du har absolut fått mig att känna mig mindre konstig.
Kram!

Sandra

4 maj 2011 11:48

Du är inte konstig! Ibland undrar man däremot om män och kvinnor ens är från samma solsystem...

EVL

4 maj 2011 12:33

Tack vännen, ja det har jag med undrat otaliga gånger.

Mitt här och nu

4 maj 2011 16:33

Du är absolut inte konstig. Att försöka bli med barn är ju en bergodalbana utan dess like och man får en massa tankar och känslor man annars kanske inte har/får och många gånger verkar det som att vi kvinnor och män tänker och känner på lite olika sätt.

Jag önskar så att det blir er tur snart!
Skickar massor med kramar

EVL

5 maj 2011 14:30

Tack så mycket vännen!
Massor med kramar tillbaka :)

miss a

4 maj 2011 16:48

nu vill jag inte generalisera men... asså karlar, det är ju DE som är konstiga!!! min sambo vill också vara den starke och i hans värld innebär "stark" att man är tyst, sammanbiten och inte visar några känslor alls. en klippa att luta sig mot typ... (även om jag då inte vill ha den typen av klippa utan en man av kött och blod, med tankar och känslor och allt vad det innebär). bra att ni kunde prata om saken efteråt i alla fall - jag tror de stora problemen uppstår om man aldrig pratar om det jobbiga utan det får gå och gro istället. pepp och kram!

EVL

5 maj 2011 14:32

Haha, eller hur?! E är exakt likadan. Ja jag har som policy att alltid prata ut om allt. Igentligen vill jag inte somna utan att ha rett ut allt men denna gången ville jag se hur han agerade. Kommer från en skiljsmässofamilj så jag är otroligt noga att alltid prata om känlsor.

Tack så mycket!
Kram!

Icka

4 maj 2011 17:16

nopp nopp nopp inte konstig, bara människa. Männen försöker förstå men de gör det inte, du behövde xtra förståelde o han hade xtra lite...så kan det va ibland. Min karl o ja har oxå hamnat fel i diskussioner pga av folk ja inte pallar träffa men han tycker det är pinit att inte träffa dem.
Man ska må bra på midsommar, du ska göra ngt kul på midsommar då ska man fira o må bra.
Hoppas det löser sej, man blir lite handikappad av alla männsker man inte vill träffa, ja har flera st o ja känner mej som en idiot men när kropp o själ skriker NEJ måste man lyssna.
Kram

EVL

5 maj 2011 14:33

Skönt att höra. Tack så mycket för din fina kommentar Icka.
Kram!

AnnaCecilia

4 maj 2011 18:42

Det är som ditt blogginlägg här hämtat hemifrån oss. Just nu har vi enorma kommunikationsproblem, han liksom glider genom hela det här helt ovetandes om mig. På nåt sätt...

Det är är nog som att åka till bilbesiktningen för honom, lite orolig att bilen inte går igenom och skulle den inte göra det får man åka till verkstaden.

Jag tycker maken är okänslig och han tycker jag är överkänslig.

Han är inte heller så intresserad av att läsa bloggar eller familjeliv..

Inte vet jag..... Det kanske bara det är så här det är?

EVL

5 maj 2011 14:34

Jag tror att de försöker vara så neutrala som möjligt för att de tror att det är deras roll att vara den starka. Jag försökte förklara för E igår att han är den svaga av oss eftersom han inte vågar lyssna på sina känslor....han tyckte inte riktigt likadant ;)

Ja det kanske ligger i deras natur på något sätt...

candra

4 maj 2011 21:44

Du är fullkomligt normal, tyvärr reagerade min man likadant i olika situationer och alltid var det hormonbehandlingens fel. Inte fan kom han och pratade med mig och ibland kändes det som att vi inte levde samma liv. Han förstod oftast inte och även om han sa att han gjorde det så märkte jag att han inte alls fattade alla gånger. Vi bär på mer känslor o tankar och tar åt oss mer, vi blir bittra och ledsna och vi Ska få vara det och jag tycker att våra män borde läsa ,lära och känna samma som vi. Tyvärr är sanningen att vi bär på så mycket mer eftersom att vi lägger skulden på oss själva, männen verkar ha lättare att stänga av medan vi fylls till bredden. Bloggen blev min räddning men då min man läser den så började jag skriva dagbok innan läggdags, sänder en massa kramar och kunde jag skulle jag ge dig så mycket mer. Kram

EVL

5 maj 2011 14:37

Mm det är så lätt för dom att "ta till" det där med hormonerna. Ja vi tar åt oss mer det tycker jag med. Det måste ju vara pga att det är vi som får gå igenom mest och som får gå omkring och fundera över symptom och vara livrädd för mensen.

Det där med dagbok var en bra idé. Tack för din fina kommentar vännen!
Kram!

minutredning

5 maj 2011 07:22

Jag tror att killarna inte tänker på samma sätt som vi gör, när det är våra kroppar som allt händer. dom känner nog inte av sånt på samma sätt..:/
Kram

EVL

5 maj 2011 14:37

Nej du har nog rätt.
Kram!

Hedda

7 maj 2011 22:11

Ja, det här är nog något väldigt många kan känna igen sig i. Hos oss har det blivit bättre när jag har förstått att jag måste vara extremt tydlig i kommunikationen med min man. Om jag är jätteledsen kan jag inte bara förvänta mig att han ska fatta, utan jag måste berätta precis hur jag känner mig och hur jag skulle vilja att han stöttar mig. Väldigt konkret. Männen är inte så bra på att gissa våra känslor och önskningar, de har inte direkt fått träna på sånt under sin uppväxt... :)

EVL

8 maj 2011 09:17

Nej jag har också upptäckt det :) De är lite som barn ibland, man måste tala klarspråk :D