Besöket hos TF gick bra. Äggblåsan var borta och slemhinnan såg ut som den ska efter en ägglossning. Om det inte tar sig nu så får vi ett försök till innan sommaren. TF stänger från och med midsommar fram till 8 Augusti. Antar att jag kommer att vilja att han sätter upp oss på IVF-listan direkt om 4:e försöker också misslyckas. Vi får alltså två försök till. Skrämmande :S
Igår på väg hem från TF så släppte iaf en av stenbumlingarna som jag gått omkring och kånkat på. E ringde och pratade med sin mamma om vår situation. Hans lillasyster och pappa hörde allt eftersom de satt i bakgrunden. Jag antar att hela hans släkt vet vid det här laget. Med darrande röst hade älskling förklarat att vi försökt i snart två år och att vi mår så dåligt. Han berättade att det beror på min PCO och att vi behandlas med sprutor. Funkar det inte blir det IVF till sommaren.
Min svärmor var jättesnäll och förstående på telefon. Sa som alla andra "det kommer att gå bra ska ni se". Hon tyckte det var bra att vi berättade så att de inte säger något som gör oss ledsna. Hon lovade också att E´s lillasyster inte skulle berätta om deras graviditet på kalaset i helgen - GUD VAD SKÖNT!
De skulle stötta oss så mycket de bara kunde och de förstod att vi hade det svårt. Hon visste lite om PCO eftersom E´s andra syster fått den "diagnosen" för ca två år sedan. Jag har anat att hon också har det eftersom hon har de flesta typiska symptom på PCO.
Nu känns det flera kilo lättare i kroppen men jag gruvar mig fortfarande för kalaset i helgen. Alla kommer att veta och sitta och tycka synd om oss. Vi kommer att låtsas vara lika glada som alltid men alla vet att vi är ledsna. Kommer att kännas konstigt. Men jag är glad att vi berättade! One rock down 29 to go!
Längtan
10 maj 2011 09:30
Vad skönt att ni berättat. Efter att vi berättade för våra närmaste så kändes det mycket bättre. Vi kanske inte pratade om det varje gång vi träffades men det fanns på något sätt ett samförstånd och en förståelse för oss som jag tyckte var skönt. Man behövde inte vara jublande glad hela tiden och människorna runt omkring förstod varför.
Nu i efterhand ångrar jag att vi inte berättade tidigare, men man trodde ju hela tiden att man skulle få berätta något positivt någon gång istället.
Kram
http://langtantillbarn.blogspot.com
EVL
10 maj 2011 09:59
Ja det känns jätteskönt att äntligen ha det gjort. Vi väntade hela tiden precis som ni på att få säga någonting roligt istället. Men nu behöver vi stöd i första hand. Vi kan ju faktiskt fortfarande överaska.
Kram!
Sara
10 maj 2011 10:23
åh vad härligt! Jag fick tårar i ögonen när jag läste hur bra dom ändå lyckats hantera situationen! Tänk inte så mycket på hur det kommer vara, lite stelt kanske det är i början men det lägger sig, de måste bara få vänja sig. Med lite tur så sitter oron bara i ditt huvud, kanske går det jättebra redan från start :)
Jag håller verkligen tummarna stenhårt för er och hoppas på att det skall lyckas denna gång!
http://jagoverlevde.blogg.se
EVL
10 maj 2011 11:41
Ja det är så skönt! De hade tydligen nära vänner som kämpade med IVF redan på 80-talet så de vet nog hur känsligt det är. Är så glad att de tog det så bra. Skönt att slippa alla pikar framöver.
Tack för peppningen och råden. Ska försöka tänka så lite som möjligt på det.
Tack så mycket!
Kram
EVL
10 maj 2011 11:40
Ja det känner verkligen jätteskönt! Borde ha berättat tidigare...
Kram!
candra
10 maj 2011 12:05
Gud va skönt att ni slipper sitta och hålla god min när lillasyster berättar, det kan nog vara det värsta som finns. Man sitter och lyssnar, sätter på ett leende och sedan så kommer frågorna om man själv ska skaffa barn snart. Komentarer som - snart kan det vara för sent eller ni som har varit ihop så länge, ska inte ni oxå!?
Jag tror inte att dem kommer att tycka synd om er men det här kommer att få dem att vara mer förstående och kanske inte kläcka ur sig vad som helst längre, det kommer att underlätta enormt. Det kommer att kännas så mycket bättre när ni även kan involvera dem i hur det går, man slipper känna sig så otroligt ensam.
Stor kram till dig och till E, nu rör vi oss sakta men säkert framåt och uppåt!
http://hizukiblogg.cryptorize.com
EVL
10 maj 2011 13:58
Ja, jag hade aldrig orkat med att sitta där och le stelt när de berättar. Det hade varit psykisk tortyr!
Du har nog rätt, det verkar som om de förstår vad vi går igenom. Skönt att känna sånt stöd från dom som tidigare bara gett en massa pikar.
Tack så mycket vännen, ja det gör vi!
Kramar!
Åren går
10 maj 2011 12:09
Vad skönt att de verkade ta det bra. Förstår om det kommer att kännas jobbigt på kalaset men sen efter det så kanske det blir lite mindre laddat när alla vet och kan ge stöd. <3
http://arengar.wordpress.com
EVL
10 maj 2011 13:56
Tack
Fröken solstråle
10 maj 2011 13:22
Jag trodde också att det skulle kännas som om alla satt och tyckte synd om oss men det blev inte alls så. Det finns bara ett samförstånd och man behöver inte ens prata om det bara vetskapen om att alla vet vad vi gör och varför är skön. Dessutom kan man lättare skylla på ostabilt humör och inte måsta förklara något vilket är värt massor. Skönt att allt gick bra nu kommer ni känna en enorm lättnad framöver!!!
Kramar i massor
http://www.solensstralar.blogspot.com
EVL
10 maj 2011 13:55
Å det låter bra, hoppas att det blir så för oss med. Ja det känns redan så mycket lättare.
Kramar i massor tillbaka!
Mia
10 maj 2011 13:29
Håller tummarna för att det ska vägen för er nu och att ni slipper IVF! Men även om ni ska börja med IVF-behandlingar så hoppas vi att det går vägen där :)
Visst är det skönt när man berättat, då slipper folk undra. Skönt att du har en så förstående familj, det betyder ju hur mycket som helst :)
Många varma kramar
EVL
10 maj 2011 13:54
Tack så mycket Mia! Ja det är en otrolig lättnad. Är så glad för att de tog det på rätt sätt också :)
Många varma kramar tillbaka!
minutredning
10 maj 2011 13:32
jo men de är jättesvårt att berätta om sånt.. mina närmaste vänner vet.. men ingen av sambons vänner vet.. bara hans familj... känns som ja aldrig kommer kunna berätta om detta för hans vänner för dom är så omogna och inte kommit lika långt i livet som vi har, dom skulle aldrig förstå..
Kram
http://minutredning.bloggplatsen.se
EVL
10 maj 2011 13:54
Ja jag är så glad att E berättade. Hade aldrig orkat sitta i deras kök och grinat. Förstår att det är svårt att berätta för vänner som inte kommit så långt än. Det är ju nog svårt att få sina föräldrar att förstå! Hoppas att ni får det stöd ni behöver från andra håll iaf.
Kram!
Anna
10 maj 2011 16:05
Skönt att det gick bra hos TF. Hoppas verkligen det fixar sig för er skull nu innan sommaren men du ska veta att det inte är hemskt att börja med IVF heller, förstår att det känns som yttreligare ett "misslyckande" men det kanske är precis vad ni behöver. Kanske lyckas ni t o m på första försöket och slipper mycket press med sexet osv.
Men självklart håller jag tummarna för att det blir ett plus nu, redan denna omgång! :)
Kramar!
http://www.enmammawannabe.blogspot.com
EVL
11 maj 2011 08:29
Tack, ja det känns skönt att det verkligen släppt. Var rädd att ägget hade tillbakabildats eller något.
Skönt att höra. IVF skrämmer mig på så många sätt, men när jag läser om fina människor som exempelvis du som tar sig igenom det så blir jag hoppfull. Om det inte tar sig på dessa två försök så har vi iallafall fem veckor över sommaren då vi kan försöka vänja oss vid tanken på att vi ska göra IVF.
Tack så mycket!
Kramar
Mitt här och nu
10 maj 2011 17:33
Vad skönt att ni berättade så att ni förhoppningsvis får ett bra stöd av hans föräldrar, det verkar ju som att de är både goa och förstående. Skönt också att allt såg bra ut hos TF. Hoppas verkligen att det tagit sig för er denna gång.Håller mina tummar så hårt jag bara kan. Stor kram till dig!
http://www.mittharochnu.blogspot.com
EVL
11 maj 2011 08:27
Ja verkligen. Det visade sig att de haft nära vänner som var barnlösa i flera år. De förstår tydligen våra känslor bättre än många andra som vetat en längre tid.
Tack så hemskt mycket!
Stor kram tillbaka!
EVL
11 maj 2011 08:21
Ja, men lite synd om oss tycker jag nog att det är... Men vi kan ju hålla minen.