Usch, jag har kommit in i en period där jag bara grubblar och är allmänt rädd inför vad som ska hända i framtiden. Kanske beror det på att jag och E pratat lite mindre om den pågående behandlingen än vanligt, för att inte göra HONOM nervös. Tydligen har min briljanta idé backfired. Det var kanske inte så smart.

Jag är jävligt rädd för vad som ska hända. Att det inte ska bli några ägg, att det blir allt för få ägg eller det värsta - att få ut många bra ägg men ändå inte lyckas.

Eventuell smärta eller obehag rör mig inte ryggen. Det är värt det. Men resultatet skrämmer skiten ur mig. Tänk om det inte kommer någon blödning av sprayen, om jag inte blir nedreglerad som jag ska, om menopur och jag inte alls kommer överens, om jag blir överstimulerad och måste avbryta behandlingen.

Den allra värsta farhågan är inte helt otippat att misslyckas i November. Eftersom chansen att lyckas är typ 35% finns det ju en stor risk att det blir så. Ett misslyckande då när inte mindre än sju(!!!) personer i vår omgivning får sina barn i samma veva kan kanske helt ta död på oss. Det är iaf bestämt att oavsett vad resultatet blir så är det OK för oss att bara packa våra väskor och dra härifrån. Planen är just nu ett fint hotell i huvudstaden. Bara jag och E. och förhoppningsvis också en tredje liten blivande person i magen.

Det här med att sysselsätta sig för att inte grubbla för mycket har hitills gått sådär så imorgon drar jag på mig arbetshandskarna och lägger manken till rejält. Torsdagen bjuder på yoga och senare krokimåleri. Fredagen spenderar jag med E´s syster i träningslokalen. Lördag träffar jag några av mina fina medbloggerskor och på Söndag ska jag *läs E´s pappa* meka med bilen.

 

Bebisresan

21 september 2011 13:16

Hej!
Ja om man kunde ge faan i att tänka så mycket ;)

Tack för en fin kommentar hos mej! Det är "skönt" att veta att andra känner samma sak.. att man inte är ensam om att undra om man har blivit helt från vettet!

Jag har flertalet vänner på facebook som ska ploppa ur bebisar nu i höst. Jag bara väntar på att det ska uppdateras tusen gånger per dag om bajsiga blöjor och skrikiga nätter!

Hua..

Kram på dej

http://www.bebissug.blogspot.com

EVL

22 september 2011 08:04

Ja det vore jätteskönt om man kunde koppla bort hjärnan ibland.

Usch, hoppas ni lyckas nu så att du inte behöver pinas igenom en jobbig höst.
Kram!

 

Fia

21 september 2011 19:17

Angående din oro för ett eventuellt misslyckande samtidigt som alla andra kläcker sina ungar... Det kanske inte blir så. :-) Och i så fall har du oroat dig i onödan. Jag vet att det är skitsvårt men man måste försöka hitta någon slags ro i nuet. Kram

http://fiavillhaenunge.blogspot.com

EVL

22 september 2011 08:01

Du har rätt, ska försöka mota de tankarna i dörren.
Kram!

 

Medan Du Finns

21 september 2011 19:35

Jag var helt oförberedd på att misslyckas när vi gjorde vår första ivf. Jag vet inte hur man kan vara förberedd - men i stället för att hoppas att man lyckas på första ska man nog vara mentalt inställd på att två tredjedelar lyckas efter tre försök, och försöka se så långt direkt. Och, om man pallar ta i frågan och tycker det känns aktuellt, ställa sig i kö till adoption ( i en organisation, till exempel Adoptionscentrum som är störst och dyrast men har flest länder) så har man vunnit en massa tid om det ändå inte gick. Kostar några tusen, men man behöver inte göra något alls förrän långt senare, med föräldrakurs, utredning etc. Avgiften är dock per kalenderår, vi betalade i januari efter vår första misslyckade ivf minns jag. Nu är vi på nummer 8, några embryon i frysen, men till jul ligger vi bra till hos Adoptionscentrum så läget känns ändå okej. Det är stora frågor att ta i så här tidigt, men realiteten är den att det inte är dumt att vara förtänksam. Bra att gifta sig också, om ni inte är det. Det här var säkert inte det svaret du ville ha, det hade jag inte velat ha inför min första ivf, men ett "det ska säkert gå bra" gör ingen nytta ett gäng ivf:er senare utan resultat. Och det är färre, men fortfarande väldigt många, som hamnar där. Kram, och stooort lycka till!

http://medandufinns.wordpress.com

EVL

22 september 2011 08:01

Tack, ja vi ska ta tag i det.
Kram!

 

Emma

21 september 2011 20:36

Åh, va jag känner igen mig i dina grubblerier. Jag tänkte precis likadant innan jag var igång. Nu, så här mitt i, är det annat som tar upp tankarna. Alla går nog igenom liknande, kan jag tänka. Inte för att det gör det lättare:-)

Kram på dig!

http://ivantanochforvantan.blogspot.com

EVL

22 september 2011 08:00

Tack vännen, jo det känns skönt att inte vara ensam om de känslorna.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...