E jobbar ganska ofta över och då blir mina kvällar nästintill outhärdliga. Jag har ingen fantasi eller lust att hitta på någonting och det går ju inte direkt hand i hand med min plan att fylla min vakna och lediga tid med aktiviteter för att slippa grubbla. Så vad gör man när man sitter ensam i ett stort kallt hus utan någon fantasi? Jo man försöker kanske måla en tavla.

Det försökte iallafall jag. Med stark betoning på försökte. Ett tag målade jag jätteambitiöst och fint. Sen tappade jag plötsligt fokus och råkade förstöra hela tavlan. En liten linje som råkade målas på fel ställe och hela "verket" hade gått om intet. Då bytte jag färg och klaffsade på en helt ny bakgrund, en grön. Så blev jag plötsligt less på den och ställde undan den. Allt jag åstadkom på 1.5 timme av noggrant målande var en halvfärdig bakgrund i gröna nyanser som gjorde mig irriterad.

För att varva ner innan E kom hem satte jag på en yogaskiva och tände levande ljus i vardagsrummet. Tänkte tömma hjärnan på tankar och bara andas. Men så fort jag satte mig ner på mattan började jag gråta. Och jag kunde inte sluta. Det bara kom. Väldigt överaskande eftersom det faktiskt var riktigt länge sedan jag gråtit så att jag skakat. Det slutade med att jag låg på golvet under en filt och lät tårarna bara rinna nerför kinderna. Mellan attackerna försökte jag mig på att djupandas lite för att hitta något slags lugn eller iallafall syresätta kroppen.

Istället för en känsla av total avslappning fick jag en känsla av total hjälplöshet och uppgivenhet. Inte direkt i samklang med förväntningarna jag hade av att utöva avslappningsyoga.

Efter ca 40 minuter där på golvet var jag jättefrysen och tappade upp ett kokhett bad. När jag slank ner i vattnet kändes det genast lite bättre. Jag började längta efter E och sjung med  texterna på yogalåtarna, trots att de är helt och hållet obegripliga. När E några minuter senare kom in genom dörren var jag varm och glad. Vi kramades och skyndade oss till soffan för att hinna dricka kaffe och mysa innan det var dags att sova.

Allt var bra tills jag skulle ta den första klunken kaffe. Då började jag gråta igen. Fast jag förstod inte riktigt varför. Det gjorde såklart inte E heller men han höll om mig länge tills det kändes bättre. Försäkrade mig om att allt igentligen är ok, det är bara sprayen som gör det värre. Men var det verkligen det eller var det bara en dålig dag? Svårt att säga eftersom det inte direkt är idel solskensdagar hemma hos oss nuförtiden.

Hjälp! Kom precis på att jag har yoga idag på lunchen... tänk om jag börjar böla inför alla!

 

candra

22 september 2011 09:44

Börjar du gråta igen så gå på toaletten bara, se bara till att få ut det.
Yogan kanske till och med kan hjälpa till med resten av dagen, ska nog prova det där jag med.

Kram

http://hizukiblogg.cryptorize.com

EVL

23 september 2011 08:15

Hade den taktiken men det gick bra eftersom instruktören haed bestämt sig för att ha på fågelkvitter istället för musik. Blev inte alls lika berörd denna gång.

Ja det tycker jag absolut du ska göra. Man blir väldigt lugn och avslappnad (för det mesta)
Kramar!

 

Mrs L

22 september 2011 10:55

Usch hatar att vara ensam numera. Jag och mina tanka är inte vänner. Tur ialla fall att du kan måla. Jag har ju sett din uggla tavla som var helt fantastisk!! Hoppas du hittar inspirationen igen snart! Jag började träna igår. Hihi.. Kör power yoga idag. Måster sysselsätta mig själv för att inte bli totalt tokig!

Kram

http://inteutanf.blogg.se

EVL

23 september 2011 08:17

Ja jag hatar det jag med. Tack så mycket! Vad roligt att du tycker om den. Hoppas också att inspirationen kommer tillbaka snart. Jag har ställt fram alla målerigrejjer för att försöka hitta tillbaka men ännu har jag bara målat struntsaker. Provade på en krokikurs igår iaf som jag tror kan hjälpa.

Vad bra att du hittar tillbaka till träningen. Poweryoga låter roligt :)
Kram!

 

Åren går

22 september 2011 12:50

<3 kramar till dig
Önskar att du inte var ledsen och orolig. Men det är lätt att säga, jag vet.

http://arengar.wordpress.com

EVL

23 september 2011 08:17

Tack vännen

 

M

22 september 2011 13:30

Kommer ihåg att jag reagerade precis som du på sprayen. Kunde gråta för allt och inget...tårarna bara kom och man visste inte varför. Det är en jobbig period, men håll ut vännen!!

Stor kram

http://myhartfordhome.blogspot.com

EVL

23 september 2011 08:18

Ja man känner sig verkligen som beskrivningen under biverkningar, "känslomässigt instabil". Tur att det är snabbt övergående.

Stor kram tillbaka

 

Du + jag och framtiden

23 september 2011 18:41

Jag hade väldigt lätt till gråt... Stå bara ut, det mesta försvinner när du halverar dosen! Men när det kommer, gråt bara, det gör bara gott att få ut allt!

Kram!

http://dujagochframtiden.blogspot.com

 

K

4 oktober 2011 10:56

När jag sprayade kändes det som att hela världens problem vilade på mina axlar. Jag var så ledsen heeela tiden och grät som en tok. Så det är antagligen hormonerna som spökar, det blir bättre när du börjar med sprutorna. :)

http://ivantanpadej.blogg.se

EVL

4 oktober 2011 11:21

Vad bra, hoppas det!
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...