Fru N

13 januari 2012 12:44

Åh jag får tårar i ögonen när jag läser! Tänk att det är verklighet för dig nu! Vi befinner oss fortfarande i stadiet att bli remitterad till Ivf klinik. Och ja det är smärtsamt varje dag och det känns som livet inte är värt att leva förrän man lyckas. Jag undrar så hur det känns att lyckas efter alla turer, alla tankar och all frustration. Man föreställer sig hela tiden och den känsla jag föreställer mig är nästan overklig. Tänk att det kan bli verklighet en dag. Jag är också emetofob föresten. Hur hanterar du illamåendet, eller är du kanske inte rädd att kräkas själv? Bara när andra gör det? Jag har precis öppnat en anonym blogg om vår barnlöshet och hoppas såklart att det också kan förvandlas till en gravidblogg en dag :) grattis föresten!

EVL

13 januari 2012 13:46

Tack så mycket! Jag trodde inte att vi skulle lyckas, ibland trodde jag att vi aldrig någonsin skulle lyckas. Från början var det lätt att tänka på hur det skulle bli men med tiden blev det svårare och svårare. Tillslut visste man inget annat än att det aldrig funkade.

När vi väl lyckades kändes det helt fantastiskt, men det tog ett bra tag innan det sjunk in, och oron var väldigt väldigt stor speciellt den första tiden. Plötsligt var det bara så att jag var gravid! Tror att det kommer att kännas lika konstigt och underbart för dig när ni lyckas. Hoppas ni får sätta igång snart. Det är så jobbigt att vänta!

Jag blir oftast mer hysterisk när min sambo är dålig. Det är kopplat till livsfara och sjukdom för mig sedan jag var liten. När jag själv mår dåligt vill jag bara vara ifred och koncentrerad. Förr skulle jag nog ringa och grina till mamma eller något barnsligt, nu försöker jag hålla mig lugn och ta det som det kommer. Det går faktiskt att påverka mycket själv. Men det är en fruktansvärd fobi. Usch.

Hoppas att det går snabbt för er att lyckas. Stort lycka till!
Kram!

Sara

13 januari 2012 14:25

Jag tycker det är rätt skönt att man inte i sin vildaste fantasi kan förstå hur ont det kommer göra att föda barn, och därför längtar jag också jättemycket.
Jag är däremot livrädd för kejsarsnitt, och hoppas så in i bomben att jag kommer kunna föda vaginalt. (Är ju lite vanligare med kejsarsnitt när det är två, men många kan ju föda den "vanliga" vägen trots allt.)

Fiiint med dubbel magbild, du får lägga ut den här sen! :)
Trevlig helg!
Kramar

EVL

13 januari 2012 15:02

:) Ja så är det ju. Sen med nästa graviditet så vet man hur underbart det är med barn och då längtar man efter förlossningen ändå :D

Hoppas att du kan föda vagnialt då. Shit vilken prestation! Bilden kommer absolut att läggas ut på bloggen sen :)

Trevlig helg!
Kram

Teddy

13 januari 2012 17:57

Ush så hemskt att läsa vad din syster fått gå igenom under förlossningen, så olika det kan vara från person till person. Ibland har man haft förlossningar som slutat i akut/katastrof snitt och föräldrarna har upplevt sin förlossning som väldigt bra. När det i andra fall kommer in en par där allt fortlöper "smidigt" och uttrycks som det mest fruktansvärda i världen.
Och du- skäms inte för bedövning om det så kommer behövas. Visst ska det göra ont men allt har sina gränser.
Det ät en fantastisk upplevelse att få sitt barn. Hur det än går till:)
Följer er med spänning!

Kram

EVL

16 januari 2012 11:09

Ja det var så synd att hon upplevde det som så hemskt. Mest berodde det nog på personalen och några felaktiga beslut.

Kram!

Almas mamma

13 januari 2012 20:58

åh, en förlossning är ju alltid en förossning och ingen är den andra lik. men det är magiskt, jag skulle göra det imorgon igen om jag fick. och detta trots att vi fick gå igenom den dagen i chock och med sorg i våra hjärtan. och mitt i all sorg så var den 25 november den bästa dagen i mitt liv - dagen då vi äntligen fick se vårt mirakel som legat i min mage så länge och som vi kämpat så för... kommer aldrig glömma då hon kom ut och jag fick henne på magen. så fin, så varm och go. och alldeles stilla. <3

kvinnokroppen är fantastisk och jag är så glad och tacksam för att jag är kvinna och att jag fått uppleva en förlossning och att jag förhoppningsvis har en framför mig...
önskar av hela mitt hjärta att du kommer kunna föda vaginalt. kram!

EVL

16 januari 2012 11:08

Jag förstår verkligen att det var en dag med otroligt blandade känslor. Längtar också till förlossningen. Hoppas att man kan hålla fokus på det väldigt vackra som håller på att hända.

Hoppas också att jag kommer att föda vaginalt :)
Kram!

Sandra

15 januari 2012 10:02

Jag måste fundera på hur jag ska göra... för min förlossning var inte rolig. Jag höll på med krystvärkar i tre timmar där bebisens huvud syntes men vägrade komma förbi mitt bäcken (trång pga mycket träning, stark bäckenbotten) + att jag fick preklampsi precis när hon kommit ut (slutade andas, krampade, fradga). Hade jag krampat en stund tidigare hade det varit fara för bådas liv. Det var en omtumlande förlossning och nästa gång (om vi lyckas få fler) ska jag starkt överväga kejsarsnitt.

Kvinnor är otroligt starka som orkar med den smärta en förlossning innebär. Jag hade ingen bedövning heller, så det känns häftigt nu i efterhand att få ha upplevt en riktig vaginal förlossning :) Kroppen är helt fantastisk! Jag såg fram emot förlossningen, man får en underbar present efteråt :)

EVL

16 januari 2012 11:05

Oj, ja då förstår jag att du måste tänka och känna efter några extra gånger. Är också lite rädd att vi ska få problem men samtidigt vet man ju inte förens man gått igenom det.

Ja vi kvinnor är verkligen starka! Förstår att det måste vara en fantastisk prestation och ett otroligt lyckorus efteråt :)