När jag äntligen berättat om våra probem för min mamma var det som en stor sten lossats. Jag behövde inte längre gråta ensam, eller tillsammans med E. Nu skulle också släkten finnas där för oss.

Men det är inte alltid så lätt att förklara för utomstående hur man verkligen har det. Det är så lätt att komma med vänliga råd som "ta det lugnt", "det ordnar sig om ni inte tänker på det" osv. Allt jag ville höra var att mamma förstod att det var jättetufft just då och jag vikke bara bli omllen men eftersom min sorg skrämde henne så mycket ville hon hjälpa och det slutade såå många gånger med att jag var arg på henne och stängde därför henne ute.

Bland det bästa jag gjort var att läsa och sedan ge min mamma och svärmor ett ex av min fina vän Cecilias bok "Väntrum". Hon har själv varit inne i barnlöshetskarusellen* (läs helvetet) och boken handlar om just detta. Igenkänningsfaktorn är hög och den förklarar alla olika känslor dom man går och bär på. Efter att mamma och svärmor läst boken blev våra relationer så mycket bättre. Boken är dessutom väldigt välskriven och bra.

Om ni som jag vill förmedla hur livet är för er som är ofrivilligt barnlösa, om ni känner någon som kämpar eller om ni vill läsa en jättebra bok - köp "Väntrum". Det kan bli er mest värdefulla julklapp.
Här finns länken till hennes sida