Idag träffade vi våra släktingar som också går igenom IVF. De som hade testdag för sitt andra försök samma dag som vi födde Anna-Vera. De är fortfarande kvar i kampen om det efterlängtade och det kändes så himla konstigt att åka dit och visa upp vårt lilla mirakel när deras inte finns till än. Eftersom det var flera andra släktingar i närheten tog vi inte upp barnlösheten utan antog att de visste att vi känner med dom. Vad ska man säga liksom? Ibland vill man ju inte prata om det och ibland vill man att andra ska fråga, men hur ska man veta hur de kände just denna dagen?

Lyckligtvis fick vi tillslut en chans att prata om det en stund innan det var dags för oss att åka hem. Det kändes jätteskönt att få dela erfarenheter tillsammans med dom och de kändes verkligen hoppfulla nu inför det sista betalda försöket. Hoppas att vårt besök hade lite lite med det att göra.

Idag fyller Anna-Vera två veckor. Har så svårt att förstå att det redan gått så lång tid! Hon har hela tiden sovit jättebra och länge varje natt men nu har hon börjat söka mer närhet. Hon vill ligga nära nära och amma helst hela tiden. Hon börjar äta lite smått och skyndar sig sen att somna så att hon får ligga kvar nära min kropp. Jättesvårt att sova sådär på sidan men det är värt lite ryggont <3.