Idag har A-V fått sin andra spruta. Som förra gången var det nog jobbigast för mig och E. Kanske mest för E som var tvungen att hålla i henne även denna gång. Jag fick vara den som tog emot och pussade på kinden efteråt. Det var inbokat ett läkarbesök före och efter bara någon minut med den unga kvinnliga doktorn började hon gråta och blev otröstlig. Två små stick i låren gjorde varken till eller från när hon ändå var så ledsen. Hon fick beröm för att vara väldigt stark i kroppen, något vi erfar varje dag då hon puttar oss från skötbordet eller då hon sparkas på morgonen när hon vill att vi ska gå upp. Läkaren frågade lite om hennes utveckling och det enda hon inte gör, där vi svarade nej är om hon rullar från rygg till mage. Hon hatar att ligga på mage och undviker det så mycket hon kan. Första rullningen från mage till rygg gjorde hon när hon var fyra veckor men trots att hon legat och vickat och lutat flera gånger vill hon inte rulla över till mage självmant :)

Det närmar sig Februari och det känns inte alls bra att gå tillbaka till jobbet, även om det bara är 40%. Det känns som om livet bara rusar iväg på ett sätt jag inte väntat mig. När vi inte blev med barn hade jag panik över all tid som gick men det kunde samtidigt gå SÅ jädra sakta. Nu rusar det bara fram. Jag inser att hon snart inte kommer att vara min bäbis längre. Då kommer tankar som "har jag tagit tillvara på tiden ordentligt?" "kommer jag att komma ihåg allting?" "kommer vi att kunna bli med barn igen?" men också tankar längre fram... mycket längre fram som "jag måste dö från henne någon dag". Det är som om jag liksom kommit på att livet är kort helt plötsligt och jag skulle så gärna vilja skydda A-V från det på något sätt.

Samtidigt som jag bara vill stanna tiden och bevara varje sekund som vi välsignats med att kunna uppleva tillsammans med A-V så tänker jag ofta tillbaka till när jag var gravid. Det kanske har något att göra med att det länge var något som kändes så ouppnåeligt att när jag äntligen faktiskt blev det så var det så otroligt fantastiskt. Jag vaknade varje morgon och liksom upptäkte det på nytt. Jag stod varje dag flera minuter framför spegeln och försökte ta in det jag såg. Nu när jag har världens finaste dotter så kan jag inte hjälpa att drömma tillbaka då och då. Eller ganska ofta. Jag önskar att jag kunde komma ihåg precis hur det kändes men det gör jag inte.

För att frysa tiden lite fotograferar jag allt vi gör i hopp om att lite av känslan ska bevaras. Hoppas att jag kan komma ihåg hur vår vardag var när jag ser dessa bilder när A-V är stor.

 

C

7 januari 2013 19:15

Ja det är helt sjukt att din tid rusar iväg medans vår tar myrsteg framåt. Du är så duktig som verkligen tar tillvara på all tid och uppskattar den som många andra inte kan. Tänk vad otroligt mycket tid ni har kvar tillsammans och vad många underbara saker som ni kommer få ta del av :) Tänk den dagen A-V kanske skaffar barn, det måste ju vara en helt overklig tanke! Kramar till dig!!

http://spyor.blogg.se

EVL

7 januari 2013 19:21

När vi försökte så gick tiden både med myrsteg men samtidigt jättefort eftersom man tyckte att alla andra fick gå vidare med sina liv. Nu går det bara jättefort men det är ju samtidigt bra såklart. Hoppas bara att man kommer ihåg att ta tillvara på så mycket som möjligt.
Kram!

 

mammaTEA

7 januari 2013 20:19

Nils var också på läkarbesök idag och tyckte inte heller att det var så kul. Tur att läkarna och bvc är vana ;)

http://mammatea.se

EVL

13 januari 2013 01:08

Ja verkligen :)!

 

Lisa

8 januari 2013 09:21

Bebistiden är underbar men att kunna prata med sina barn och höra dom berätta saker på det roliga härliga sätt bara barn kan, det är helt grymt!!! Så trots din känsla att vilja bevara nuet så har framtiden så mycket otroligt framför sig. Min treåring är verkligen kul att lyssna på och få höra "jag älskar dig mamma" är oslagbart. Även min 1,5 åring säger mer och mer saker och ger mig många goda skratt. Känner dock samma som du, tiden går så snabbt att man ibland får panik nästan. Kram! Ps. Jättefina bilder på din söta dotter!!

EVL

13 januari 2013 01:09

Ja det har du rätt i, det kommer att bli jätteroligt :) ibland låter det som om hon säger hej eller mamma och då blir man alldeles varm.
Tack! Kram!

 

Fia

8 januari 2013 13:34

Jag känner så innerligt igen mig i det du skriver. Jag blev inte så lite knäckt häromveckan när vi upptäckte att vår suuupersäkra server med spegling har ett eget liv och på nåt sätt har raderat alla bilder från dagen efter BB till 5 månader. Hade bara några av de bästa på min dator - varför?? Så gör back-up! Men samtidigt insåg jag att det spelar ingen roll vad jag försöker dokumentera för nuet är nu och man får helt enkelt se till att vara närvarande och verkligen ta in det som händer NU. kram!

EVL

13 januari 2013 01:04

Men åh vad hemskt! Fyy. Gick det inte att rädda något? Vi hade en scare här också mär hårdisken kraschade men vi hann som tur var rädda det mesta. Har gjort flera back-ups och har framkallat många.
Ja du har helt rätt.
Kram!

 

Anna

8 januari 2013 19:43

Dina tankar om tiden som går delar du (och jag) säkert med de flesta småbarnsföräldrar. Kan få dåligt samvete eller lite ångest när jag inte ägnar all A:s vakna tid med fokus på henne. Blir sugen att kolla FB eller något spel på telefonen en liten stund och sen kommer jag på mig att det roligaste/underbaraste/gulligaste/mest underhållande sitter där framför mig och bara vill vara med mig. Lycka!

Kramar till er!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

EVL

13 januari 2013 01:02

Ja det där känner jag igen. Hoppas att man är lika åtråvärd att vara med när de är tonåringar!
Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...