Sitter på jobbet och äter lunch framför datorn. Fastän det inte är sån stor ruljans här idag har jag ändå fått höra flera överraskade uttrop "men jobbar du redan?!". Det får mig alltid att känna mig så hemsk. Ja jag är redan tillbaka men inte för att jag själv vill det. Jag är inte nån karriärist som lever för jobbet, verkligen inte. Det har bara att göra med att E vill dela på tiden rättvist. Han vill vara hemmapappa och rå om A-V medans hon är liten och det förstår jag. Så jag sätter mig framför datorn två dagar i veckan och försöker tänka teknik och illustration. Det går väl sådär. Det är svårt att växla mellan mammaläge och kontorsläge. Alla frågar hur det känns att vara tillbaka och då ljuger jag och säger att det är kul, men helst skulle jag såklart byta blöja och hänga tvätt.

Imorse vaknade jag första gången när klockan ringde och insåg att A-V sovit hela natten utan att ha ammat någonting. Eftersom det vänstra bröstet (som jäklats hela tiden) fortfarande inte trappat ner på produktionen lika mycket som det högra var jag tvungen att väcka henne och ge henne mat. När hon låg där brevid mig insåg jag hur mycket jag saknat henne på natten. Vi hade en sån fin stund de där 10 minutrarna då hon åt. Hon sträckte upp sin lilla hand och sökte min. När hon var klar låg hon och tittade på mig och ljudade "mmmmmammma" och "brrrrrrrrrr". Jag passade på att pussa och snosa så mycket jag bara kunde innan jag var tvungen att springa upp. Fick bara 30 minuter på mig innan det var dags att åka men det var det värt!

Nu är A-V 7 1/2 månad och hon lär sig nya saker hela tiden. Hon kryper inte än men har utvecklat någon slags snurrteknik som tar henne dit hon vill. Helst vill hon bara stå hela tiden och hon kan ställa sig upp alldeles själv om man bara hjälper till med balansen. Hon vet vem mamma och pappa är och då E låter henne prata med mig i telefonen så skrattar hon och hoppar upp och ner. Då vi spelar musik brukar jag säga åt henne att dansa och då ställer hon sig på tårna i gåstolen och vevar med armarna. Hon dregglar som om munnen var en kran och det beror på att hennes högra framtand kommer att titta ut vilken dag som helst.

Nä nu måste jag försöka jobba. Med betoning på försöka.

 

Åren går

5 mars 2013 13:30

Förstår att det känns jobbigt att vara på jobbet istället för hemma. Det bästa skulle ju vara om man hade råd att vara hemma samtidigt. :-) De dagar du inte jobbar, kan du inte hålla igång amningen på dagtid då? Eller fixar inte brösten omställningen mellan olika dagar? Tänker att det är dumt att sluta amma om du inte känner dig redo. Den här tiden kommer ju tyvärr inte igen. <3

http://Arengar.wordpress.com

EVL

5 mars 2013 14:26

Ja det vore optimalt att få vara hemma samtidigt! vilken dröm :)
Nej det tror jag inte, produktionen har redan nästan avstannat tyvärr :( Skulle gärna amma lite längre.

 

Maya

6 mars 2013 17:23

Känner igen mig.. Började jobba 1 feb, då var min bebis 8 mån. Det var chockartat för mig, trodde att jag skulle längta efter att få jobba på ett ganska nytt och roligt jobb, men uuih vad tufft det varit känslomässigt. Självklart ska min man få vara hemma, han har ju längtat lika mkt som jag. Men jag ångrar att jag gick direkt på heltid - jag hinner knappt se mitt barn. Ammar dock mycket på nätterna.. får väl vara glad för det, men jag är inte så pigg på jobbet :) Och ang Aftonbladets kommentarsfält - no no no, läs aldrig!! Det får en direkt att tappa tro på mänskligheten. Jag läser fortfarande din blogg alltså, även om jag inte kommenterat på länge. jag tycker det är kul att du fortsatt blogga. Kram, Maya

EVL

10 mars 2013 14:49

Ja det är ju det jobbigaste, att komma hem och så är det liksom godnatt på en gång.
Kul att du fortfarande läser Maya och att allt är bra med er :)!
Kram!

 

Fia

6 mars 2013 19:34

Det går att amma på sparlåga också... Jag ammar bara ett barn en gång om dagen nu - för mig är det extremt lite! Jag börjar mer och mer ställa in mig på att sluta helt, men det har varit jättesvårt eftersom jag redan från början har älskat det och det kanske inte blir fler barn. Men i takt med att lilltjejen blir större känns det mer naturligt. Jag börjar se fram emot sånt som jag inte kan göra nu när jag är uppbokad kvällstid. Kanske hälsa på en kompis i en annan stad och kunna stanna kvar till sent... Gå på bio. Snart snart är jag redo. :)

EVL

10 mars 2013 14:48

Ja det är skönt att trappa ner lite långsamt. Än fungerar det för mig med men ena bröstet vill liksom trappa ner fortare än det andra. Får se om/vad konsekvenserna blir.

Mm det är ju ett pluss att inte vara så bunden.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...