Idag svalde jag den första tabletten på Proverakuren som ska ge mig mens. Det känns skönt att det är igång igen och vi ser fram emot vad som ska hända även om vi såklart är supernervösa inför risken att förlora även den sista av A-V-kullen.

De mediciner jag behöver såhär i början finns redan hemma och jag funderar på när jag ska börja äta prednisolon. Enligt Falun och TF börjar man med det efter återinförandet men det känns så sent. Om det ska fungera optimalt behöver väl imunförsvaret vara nedreglerat redan innan man sätter tillbaka ett embryo? En blastocyst kan ju fästa på en gång.... därför kommer jag att börja innan FET, men kanske bara några dagar innan.

Igår när vi la oss gjorde det riktigt ont i äggstockarna och jag var tvungen att skratta lite åt situationen. Om jag hade kunnat få en egen ägglossning hade det nog varit optimala förhållanden just nu. Kroppen har fått vila och jag håller på att bli tokförkyld så imunförsvaret är inte på topp. Det känns skönt ändå att liksom ha det svart på vitt att allt jag känner kring den här tiden bara är falskt. Kommer ihåg allt för väl hur det var när vi fortfarande hade lite hopp om att det skulle kunna fungera på det gamla vanliga sättet.

Förskolan har skickat med en lapp hem om planneringsdagar den 22-23 Maj vilket innebär att A-V måste vara ledig. Det är precis i krokarna för insättning om det tar ungefär lika lång tid som de andra frysförsöken. Skönt att alla vet nu så att vi kan hitta barnvakter på andra håll i släkten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...