Som väntat är det även denna gång ren pest och pina att ruva. Jag har gått igenom varenda familjelivstråd, varje blogginlägg och jämfört minsta lilla känning med hur det var den gången vi lyckades med Elvis. Känner verkligen att jag håller på att tappa greppet ibland.

Ruvardag 6 kom den jäkla Crinonen ut i rosa klumpar, vilket såklart gjorde mig panikslagen. Fast man tycker att jag borde lärt mig. Sen dess har det kommit lite laxrosa rester från den där hemska gelen i omgångar. De gör mig lika panikslagen varje gång. Jag får liksom stålsätta mig för att torka... i övrigt har känningarna varit rätt konstanta. Vissa gånger har jag haft en bra känsla och för ett litet tag trott att det fungerat. Andra gånger, typ nån minut senare, är jag alldeles säker på att det inte tagit sig. Samma tanke som förra gångerna: "Det räcker inte".

Det som håller mig över ytan är träningen då jag släpper alla tankar på känningar hit eller dit. Jag har inte slagit av på något tempo utan gör det som känns bra för kroppen.

Symptom de här dagarna:

Trött på kvällen. Det sticker i ögonen och jag skulle nog kunna somna i soffan om jag bara tillät mig själv att ligga ner.

Fryser och svettas om vartannat.

Sover svindåligt. Vaknar och kan inte somna om. 

Svettas något otroligt på natten. Jag vrider och vänder mig och känner hur täcket är alldeles blött.

Brösten spänner lite, sticker lite i sidan någon gång under dagen och ibland kan det ila i dom när jag tar på dom. Inte alls känsliga bröstvårtor eller så som jag hade när vi lyckades sist. Dom är liksom ovanligt ofasta just nu vilket är störigt som tusan.

Huvudvärk ofta som sitter i pannan. Däremot är jag inte superkänslig mot värme som sist. Jag sticker in huvudet i ugnen då och då (ja på riktigt) för att kolla. Andas djupt inne i te- eller kaffemuggen för att analysera. Igår i bastun så gjorde det ont men vet inte om det var inbillning.

Mensvärk och det sticker och ilar kring ägstockarna. Det kommer några attacker om dagen med jobbig värk.

Crinonen rinner och är irriterande. Är rädd varje gång jag ska sticka in den där pinnen.

Nytt för idag ruvardag 10 är att jag börjar känna mig förkyld. Hoppas det inte är Covid.

Testdag om tre dagar. Undrar om vi kommer att komma dit.