Dagarna upp till ruvardag 12 följde samma mönster som de andra gångerna, inget som stod ut. Men så på ruvardag 12, dagen innan testdag var något annorlunda. Jag satt vid jobbdatorn hemma i vardagsrummet och kände hur allting snurrade. Jag kände mig otroligt "bakfull" och konstig. Som om jag gick omkring med bomull i huvudet. Brösten värkte och det tryckte långt ner i magen. Inte som mensvärk utan mer som en värkande glödande växande kula. Fastän jag inte ville ta ut något i förskott så var jag ändå 100% säker på att jag var gravid. Min mamma tvingade med mig ut på en promenad och det var jobbigt att gå. Jag som tränar 7 dagar i veckan. När jag pratade med min syster i telefonen sa jag "jag måste vara gravid, hela kroppen skriker det" men ångrade mig sen för shit vilket sätt att jinxa inför testdagen :S

Det var otroligt svårt att sova men det gick tillslut. På morgonen ruvardag 13, TD, slog jag upp ögonen och ALLT jag kännt dagen innan var borta. Ingen yrsel, brösten gjorde inte ont, inget illamående. Inget. Jag gick upp och hämtade testet men låg med det bredvid mig i sängen och hade ångest. Tillslut skrev en vän till mig på messenger och frågade om jag testat och det fick upp mig. Både jag och Emil stod vid toaletten och stirrade på koppen med fruktansvärt mörkt kiss. Det såg ut som sirap, som om jag inte kissat på en vecka. Jag darrade när jag doppade stickan och gick sedan bort mot handfatet. Snabbt började det synas ett streck vid teststrecket och jag ropade något i stil med "men shit det blir ju två streck!!".... och Emil fattade nada. "Jag tror vi lyckats! Vi har faan lyckats" sa jag och han var fortfarande förvirrad och började ifrågasätta vart strecken skulle vara osv :D Jag fick lugna ner mig och förklara och under tiden visade sig två väldigt starka röda streck bredvid varandra.

Nu kramades vi och grät en stund tillsammans. Sen gick vi omkring och sa "herregud" "Herreguuuud" och "shit det känns som om jag kan andas normalt igen" och sånt man säger när stenar släpper. Jag kommer ihåg att jag stod och stirrade mig själv i spegeln som om det skulle gå att se några skillnader i mitt ansikte. 

Symptomen kom tillbaka lite senare och de var välkomna. Mamma och hennes man Pelle har tagit hand om barnen under alla resor till Falun så de fick veta direkt. De firade genom att bjuda med mig ut på lunch. En lunch som var helt underbar men ändå svår att få ner pga bakiskänslan :) den mycket välkomna bakiskänslan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...