Falun ringde upp och sa att en sköterska valt att komma in och jobba på sin lediga Lördag. Har jag sagt att Falun är helt fantastiska?! Det betyder att jag får droppet direkt efter insättningen istället men att tiden vi ska vara på klinken tidigareläggs till kl 11 så att man kan göra redo nålen osv.

Vi behöver alltså inte åka ner till Falun på Fredag. Först blev jag glad, för det är ju bättre om jag får droppet som det var tänkt från början. Sen blev jag mindre glad när jag kom på att vi då måste jobba hela fredagen också. Jag har sett fram emot att få vara lite ledig med E och få bo på hotell. Stackars E är också tokförkyld precis som jag och jätteless på jobbet. Det tog oss ungefär 10 sekunder att komma överens om att ha kvar hotellrummet och åka ner dagen innan. Vi tar det lugnt på morgonen och lämnar A-V till hennes faster i lugn och ro, sen åker vi vidare till Falun och kurerar vår förkylning på rummet. Hotell Bergmästaren som vi bott i förut serverar gratis middag så vi behöver inte ens lämna byggnaden om vi inte orkar.

Det blir skönt att slippa jobba dagen innan. Eftersom tiden för insättningen flyttades frammåt skulle vi ha behövt åka hemifrån klockan 6 på morgonen för att hinna precis. Inget mer stress tack! Hoppas bara att vi kommer så långt som en insättning på lördag. Börjar bli nervös redan nu.

Förkylningen vill inte ge med sig och snart är det dags att hämta hem A-V från föris. Hoppas att hon inte har lika mycket överskottsenergi idag som hon hade igår för då måste jag nog ringa in kavalleriet. E jobbar såklart till 21.30 ikväll. Känns som ett under att jag överlevt hela arbetsdagen snart. Fast jag har inte varit produktiv alls iofs...

Två arbetsdagar kvar, sen åker vi till Falun för att få dropp i 1.5 timme. Efter det blir det ännu mer väntan och sen (om blastisen klarar upptiningen) blir det insättning på Lördag. Det känns... jag vet inte hur det känns. Lite opepp. Har blivit så jädra förkyld så jag snart inte kan prata och att jag äter medicin för att sätta ner imunförsvaret hjälper ju inte direkt tillfrisknandet. Igår gick det åt skogen för en av de viktigaste personerna i mitt liv och det känns också tungt och orättvist. Jag visste att det skulle krävas extra hjälp för oss i syskonkampen men inte att det skulle bli såhär. Verkar som om vi båda fått vakna till och upptäcka återigen att livet inte alltid blir som vi tänkt oss.

Jag känner mig blödig och varje dag märker jag att jag lagt på mig lite extra. Orkar inte vara den vanliga glada Lise just nu. Skönt iaf att min kollega åkt på turné bland våra kunder så att jag får vår kontorsdel nästan helt till mig själv. Här kan jag sitta med 14 koppar te och segjobba tills det är dags att hämta A-V. Lilltjejen som för övrigt inte ger fem öre i att hennes mamma är sjuk. Igår fick jag lägga henne lite tidigare så att jag kunde krascha i soffan och ligga i koma tills E kom hem. Han är också sjuk så vi åt en massa glass ihop och gick och la oss med varsin halstablett i munnen.

Hoppas jag hittar peppen innan Lördag, för blastisens skull.

Har ju glömt att berätta om vårt allra första utvecklingssamtal! Både jag och E såg fram emot det jättemycket och förra Torsdagen var det dags. Vi träffades på parkeringen och smög in bakvägen så att A-V inte skulle se oss och bli ledsen.

Vi satt inklämda i ett litet kontorsrum och både jag och E hade ett fånigt leende på läpparna. På bordet hade hennes förskolelärare lagt en pärm som det stod Anna-Vera på med stora bokstäver. Vi fick läsa och se på bilder som visade hennes framsteg i matte, fyik, natur och svenska. Fina roliga bilder på en koncentrerad dotter som ställde vikter på en våg eller experimenterade med vad som flyter och vad som sjunker när man släpper ner dom i en skål med vatten. Vi såg hur glad hon var på utflykterna när de utforskade en gammal rostig moped i skogen och när hon fick åka till biblioteket hade hon rivit ut och omorganiserat böckerna istället för att läsa dem.

A-V är väldigt omtyckt på föris, speciellt av de äldre kidsen. Hon får ta emot mycket beundran av gruppen, vilket man kan se på små rivmärken och pussmärken ibland. Ute på gården får hon åka pulka och cykel med de stora barnen och en kille som heter Algot har fattat tycke extra mycket för henne. Tydligen är det ömsesidigt :) Han brukar fråga om han får äta inne på småbarnsavdelningen bara för att vara nära henne. Så gulligt. När jag hämtade henne i fredags stod han i grinden och sen i dörren för att vinka av henne.

Samtalet var rätt så kort och det fanns inte så mycket att prata om faktiskt. A-V trivs bra, är glad och omtyckt. Tyr sig till alla lärare och äter och sover bra. Hon älskar att läsa böcker och att sjunga.

Nu är Ovitrellen tagen och vi slipper därmed sprutor, iaf för detta försök. Skönt att äntligen få ta den och jag var inte alls så sur som det ser ut på bilderna :) Har mått riktigt dåligt i några dagar. Det gör redan väldigt väldigt ont i äggstockarna och Prednisolonet gör mig yr och illamående. Får se om det kommer att gå att äta dom i nästan tre veckor till.

Detta är första gången som det antagligen (som vi vet) släpper två ägg samtidigt ur varsin äggstock, och det känns. Det spricker och hugger då och då. Gör riktigt ont att sätta sig ner och jag har inte gjort många knop idag. Får se hur det känns imorgon om Ovitrellen boostar på detta. Om jag fick gissa skulle jag säga att jag redan haft ägglossning men jag har inte kontrollerat med stickor eller så. Väljer att lita på läkaren i Falun som var bestämd med att den skulle tas idag.

Värsta ägglossningen hitills, och då har jag inte ens tagit Ovitrellen än :s

Nu har jag suttit i telefon med en av sköterskorna i Falun.Crinone får jag bara börja med efteråt denna gång. Femanest 3 ggr/dag med start på måndag. Återföring Lördag 17 Maj klockan 11.30

Som tur var avslutade jag med att fråga om jag skulle få dropp innan eller efter återförandet? Sköterskan svarade förskräckt "va?! ska du ha dropp? Men det finns inte nån här som kan ge dig det på en lördag!" Sen försvann hon en lång stund och lät ledsen när hon kom tillbaka. Sa att i vanliga fall brukar de komma in på sin lediga dag men just den helgen kunde hon inte. Vilka fina människor!!

Som tur var fanns det en tid på fredagen, dagen innan återförandet, och det skulle inte påverka resultatet av droppet om det togs innan (jag frågade om detta flera ggr och såhär har de tydligen gjort förut).

Kl 15 ska jag vara där, få dropp i 1.5 timme och sen är det klart. Känns dyrt och lite onödigt att behöva boka hotell och ta ledigt från jobbet för 1.5  timme men vad gör man inte?  Skulle aldrig välja att avstå från droppet när vi nu fått chansen att testa det.

Fredag 16 Maj och Lördag den 17 Maj alltså! Nu måste jag boka hotellrum.

Tack för tummar och tankar, det gick bra idag hos TF. Ingen UVI, slemhinnan var på 10,8 mm och för första gången ever hade jag två lika stora äggblåsor på gång, 15mm, en i varje äggstock. TF tyckte att jag kan ta Ovitrellen p0å Söndag kl 20 och nu väntar jag bara på att Falun ska ringa och säga ok till denna plan.

Insättning blir nog på fredag den 16 Maj eller Lördag den 17:e och jag har hämtat ut Crinone och Femanest. Glömde såklart be om extra Crinone för att börja innan återföringen (!). Undrar om man kan använda Lutinus innan och sen övergå till Crinone? Femanest fick jag ist för Progynon men det ska vara exakt samma tablett.

Det är irriterande men jag känner så starkt att jag lägger locket på. Vill inte tänka och känna så mycket av gravidlängtan. Det är nog en försvarsmekanism skulle jag tro. Idag hos TF pratade vi om att planera ett IVF direkt efter sommaren och han sa "jaha, men ni har ju jättegoda chanser denna gången" och jag tog liksom inte ens in det. Tänkte bara "jaja, det har vi hört förut". Kände inte samma glädjepirr i magen på vägen hem så som jag gjort de andra gångerna.

Jag tror att det är pga att vi kommer att använda den sista av blastisarna som skapades samtidigt som A-V. Djupt inom mig vet jag att det skulle vara en oerhörd sorg om alla dom gick åt utan att få en chans.

Samtidigt som jag är rädd och nervös och liksom stum inombords känner jag också minst lika starkt att det är dags nu! Det måste hända snart. Det är meningen att vi ska bli gravida igen och jag vill åka till Stockholm i sommar och vara glad och gravid!

och jag är nervös! Magen gör ont, även kring äggstockarna (yey) så det borde växa på där inne. Frågan är om vi ska fortsätta med sprutorna några dagar till eller om det är dags för Ovitrillen snart.

Idag känner jag mig yr men jag vet inte om det beror på sömnbrist (bara 40 min inatt!) eller om det är Prednisolonet som börjat verka. Antagligen det senare för jag känner precis som förut att det liksom gungar lite. Just nu står jag upp och jobbar och om jag blundade hade jag kunnat tro att jag stod på en båt.

Duckula sitter och väntar i bilen och jag längtar tills jag får gå från kontoret ut i regnet. Ett litet steg närmare målet.