Direktlänk till inlägg 17 februari 2011
Vaknade sur, igentäppt och rödgråten imorse. Igårkväll vet jag inte vad som hände men det bara brast för mig. Jag var helt plötsligt så otroligt ledsen och somnade med tårarna trillandes ner för kinderna. Det kan ha varit en kombination av att vi försökt komma fram till om vi ska berätta för E´s föräldrar eller inte och att mensen verkade vara spårlöst försvunnen.
MEN imorse kom den! Helt utan förvarning och jag blev för första gången på 1.5 år glad och lättad när den dök upp. *Fast man var väl inte direkt glad för mens innan vi börajde försöka, men ni vet vad jag menar*
Till en början tyckte jag att den var ovanlig svag och mild, satt och fikade frukost på jobbet och mådde bra... tills chefen påminde om ett långt möte som skulle äga rum om några minuter. Då tog mensvärken såklart fart och det gjorde rejält ont. Första delen av mötet har jag inte så mycket minne av. Jag satt och kallsvettades och knäppte upp byxorna lite diskret under bordet, höll ut tills alla hade slut på kaffe och sprang iväg till mitt rum. Vid det här laget kändes det som om jag hade feber och jag var yr. Turligt nog hade jag två alvedon kvar i botten av väskan och de hjälpte!
Nu är jag precis tillbaka från att ha lämnat blod. Det gick bra att köra trots snöovädret som härjar. På labbet måste man stänga av mobilen och självklart hade jag ett missat samtal från TF när jag slog på den igen lite senare... de ringer väl upp snart.
Så imorgon tar jag första sprutan. Äntligen händer det något!
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
|||
28 | |||||||||
|