Direktlänk till inlägg 5 maj 2011

Vi är alla vänliga grannar i Narnia

Av EVL - 5 maj 2011 14:37

Tänk vad bra det är att vi kan stötta varandra genom bloggandet. Det verkar vara så otroligt svårt att förstå barnlösheten, vad den gör med oss och hur det känns. Jag vet ju av egen erfarenhet hur det är att aldrig någonsin kunna föreställa sig hur det känns att ha svårt att få barn. Jag gick genom livet i full övertygelse att det aldrig skulle vara något problem för mig och E. Samtidigt träffade jag dagligen min bästa vän som kämpat i flera år men ändå förstod jag aldrig vilket helvete hon genomled. Inte ens när hon försökte berätta det för mig. Jag tänker ganska ofta på det här och det är en av anledningarna till varför jag vill sätta ihop den där boken om ofrivillig barnlöshet. Sen spolningen för en vecka sedan har jag tänkt på det extra mycket. Det var mamma som satte igång tankarna:

Påväg hem från spolningen tröstade jag mig med en glass. Mensvärken hade gått över av alvedon men det gjorde fortfarande ont långt upp mot halsen. Mamma fick köra oss tillbaka mot Sundsvall och passade på att fråga lite om pco, sprutorna och IVF. Iof så är hon lite läkar- och spruträdd och jag förtod att hon tyckte det var läskigt att sitta med under spolningen men jag blev ändå väldigt förvånad då hon någonstans mellan Härnösand och Sundsvall sa:

"Jag tycker att du är så duktig som orkar utsätta dig för allt det här. Om det vore jag som hade problem så hade jag nog bara accepterat att det kanske inte blev några barn och gått vidare. Jag hade inte velat gått igenom en spolning och ta en massa sprutor".

Till en början blev jag stum. Kommentaren var ju menad som någonting peppande (?) men den visade ju samtidigt hur lite hon förstått av det vi går igenom. Jag svarade någonting i stil med:

"Men herregud, det är väl klart att du hade gjort det! Tänk på ditt liv idag, vad vore det utan dina barn? Det handlar om att mitt och E´s liv står still, det kan inte gå frammåt förens vi tagit oss igenom det här. Även om jag skulle vara livrädd för sprutor och undersökningar så har jag faktiskt inget val. Jag gör det för att jag måste, och det hade du också gjort"

Visst talar hennes kommentar ganska mycket om hur svårt det är att sätta sig in i vår situation? Min egen mamma som ser mig nedbruten varje gång mensen kommer. Som lagar mat och städar när vi är för ledsna för att hålla fint hemma. Som lånar ut bilen när jag ska åka från jobbet till TF för undersökningar. Visst borde hon förstå, men det verkar inte riktigt som om hon kan sätta sig in i situationen.

Det kanske är så det är. Då man sakta inser att man har problem är det som att stiga in i Narnia. Man har hittat en ny värld och plötsligt är livet förändrat för alltid. Bara du och några andra invigda (var 7:e par) har hittat dit. Utanför lever människor vidare som om inget hade hänt. De går omkring i sin enda dimension medans vi springer in och ut ur våra två. Vi försöker fungera, överleva, i båda så vi tvingas leva ett dubbelliv och börjar pendla till och från Narnia. Man hittar grannar där inne och det är aldrig någon osämja mellan oss, bara förståelse och sympati. Narnia är ibland faktiskt ett rätt så bra ställe och när man äntligen får lov att leva i den "vanliga världen" igen är man förändrad för evigt. Oftast till en bättre människa. Man tar tillvara på livet och inser att man ska njuta av allt fint man får.

Summan av kardemumman är alltså (enligt mig) följande: Det är inte så konstigt att mamma inte förstår riktigt vad jag går igenom. Försök själv att berätta om Narnia för någon oinvigd... det är inte så lätt! Tur att vi har varandra.

Bok om ofrivillig barnlöshet · Innan plusset

Dela

jenny_maria

5 maj 2011 15:49

vilken fin liknelse!

http://langtaneftersammanhang.blogspot.com

EVL

5 maj 2011 16:48

Tack så mycket!

Evelina

5 maj 2011 15:56

Utmärkt som "författarens ord" i boken? :) Med det menar jag att det var fantastiskt skrivet.

http://cuteewe.blogg.se

EVL

5 maj 2011 16:48

:) Ja kanske det, kul att du gillade det. Tack så mycket!

5 maj 2011 18:04

Bra skrivet och så sant!! Man måste nog upplevt "narnia" själv för att riktigt förstå den världen. Känns skönt att få stöttning från de som verkligen är/varit där!!

Kram

http://myhartfordhome.blogspot.com

EVL

5 maj 2011 20:12

Tack så mycket! Ja det gör det verkligen, det ger både stöd och pepp.

Kram!

Icka

5 maj 2011 18:18

Bra skrivet! Ja tror ingen förstår förens man själv hamnar i sitsten, det är lixom en sån grej som huuur mye folk än försöker så går det inte att greppa.
Ja har en jobbarkompis som tog sina två gratisförsök när de inte kunde få barn o när de inte funkade så "gav de upp" då får vi acceptera ett liv utan barn, en annan ja känner klarade bara en halv behandling, slutade sen tvärt o "la sej" nöjd med att förbli barnlös. Helt otänkbart för mej dock, ja får barn eller dör. Enkelt. Ja kan inte förstå folk som klarar sej utan barn, hur mye ja än försöker så kan ja inte förstå¨...lite som de som inte förstås oss kanske. =)

http://www.ickans.blogg.se

EVL

5 maj 2011 20:13

Jag kan inte heller förstå sånt. Men såklart, för vissa är det inte livsnödvändigt att få barn. För mig är det lika viktig som att kunna andas och ha ett hjärta.

Kram!

Anna

5 maj 2011 19:11

Bra uttryckt! Håller med Evelina, något för boken.

Kram

http://www.enmammawannabe.bogspot.com

EVL

5 maj 2011 20:14

Tack så mycket Anna!
Kram!

Cecilia summerar

5 maj 2011 20:13

Ja, vilken härlig bild.
Jag känner igen mig i att det var så oerhört svårt för utomstående att förstå, och när det var syskonlängtan som plågade mig sjuk så förstod knappt Narniaborna heller "Ni har ju fått ett barn, tänk på oss som inte har fått NÅT".... eller "men du kan ju vara glad att du fick missfall för nu vet du ju i alla fall att det funkar" av andra i samma land.
Så ibland har jag träffat Narniabor som jag knappt förstår för att vi pratar så olika dialekter. Samtidigt så har jag andra gånger mött kloka människor som bor i länder som gränsar till Narnia, upplevt andra förluster med snarlika känslor och därför - i det närmaste - kan förstå Narniabornas sorg.

Jag hoppas att det trots avgrundsdjupen av oförståelse som emellanåt finns ska få finnas en kärlek mellan dig och mamma som tål den här svåra tiden. Och som kommer att få henne att se att det var DET HÄR vi väntade på. Barnbarnet.
Kram på dig! Ser fram emot den där boken. Ska vi öppna en bokhandel med bara Narniaböcker då? :-)

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

EVL

5 maj 2011 20:17

Förstår det, man kanske "snöar in" på just att få ett barn.. och blir lika oförstående som de som bor utanför Narnia. Men jag förstår, jag ser mig själv som ofrivilligt barnlös tills dess att jag fått det antal barn jag vill.

Vad härligt det är med människor även utifrån Narnia som förstår och vill hjälpa. Jag vet inte var jag gjort utan det stöd jag har både från er och från de i familjen som vet.
Oftast kan mamma stödja mig men det där lilla extra fattas fortfarande. Kanske får hon mer och mer insikt. Hon har ju iallafall fått se Narnia från håll...

Ja det låter som en fantastisk idé! :)
Kram!

Vickan

6 maj 2011 10:20

Vad vackert skrivet! Hittade till din blogg för någon vecka sedan och tittar in då och då. Din liknelse är mycket träffande och den ger mig styrka att fortsätta kämpa. Ta hand om dig!

EVL

6 maj 2011 10:42

Tack så hemskt mycket Vickan! Vad fint att höra att det jag skriver ger dig styrka. Ta hand om dig du med och lycka till!

jagvilljagkan

30 maj 2011 15:40

Jag har kommit fram till att man klarar mer än vad man tror, man klarar allt man ställs inför oavsett man vill eller inte.

Det är så lätt att säga "Ååååh vad du är stark, det hade jag _aldrig_ klarat" Men så står man där en dag. Och man klarar det. Konstigt nog fortsätter man andas, konstigt nog sätter man en fot framför den andra och tar ett steg till. Konstigt nog fortsätter livet, och man klarade även det här, vaddetnuvar.

Men jag håller med - det är genom bloggandet som jag fått konatk med andra i samma situation. Som _verkligen_ förstår, och som inte bara tror att de förstår. De vill förstå, de sympatiserar och empatiserar (finns det som ord?) men kan faktiskt inte veta!

Tack för en super liknelse!
kram

http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com

EVL

30 maj 2011 22:44

Ja visst överaskar man sig själv? Jag har varit mycket mer stark än jag någonsin trodde att jag kunde vara.

Det är en jättejättestor hjälp man får från andra fina bloggare som du. Tack för att du gillade inlägget.

kram!

Kix

17 oktober 2011 22:33

Jag funderar om singeltjejen refererade till detta inlägg i kvällens "Barn till varje pris"????

http://kix.bloggplatsen.se

EVL

17 oktober 2011 23:04

Ja det verkar så :D

Matilda

17 oktober 2011 23:38

Yup, det var det!

tack :D

EVL

18 oktober 2011 08:07

Hej Matilda,

Tack själv! Jag blir så glad varje gång någon känner att de fått ut någonting av det jag skriver.

Kramar!

akna

18 oktober 2011 10:57

Det är så bra och fint skrivet! :D
Hur går det med boken förresten?

EVL

20 oktober 2011 00:38

Tack fina vän!
Den ligger lite på is just nu men jag letar alltid efter nya eller gamla fina inlägg. Allting sparas på datorn tills det är dags att börja skriva ihop den.

Tina

23 oktober 2011 11:42

hej jag hoppas inte du tar illa upp att jag länkar din blogg från min sida., läser den ofta. och vill att fller ska kunna följa dej :-) kolla hjärn in min blogg med :-)

kram

http://langtan-efter-ett-barn.blogspot.com

EVL

23 oktober 2011 12:10

Hej Tina, nej det går jättebra. Jag ska följa din också. Lägger till den när vi kommer tillbaka.

Kram!

Vår förlossning med Else 2021-11-17 Del 1

Kommentarer (0)

Av EVL - 10 februari 2022 15:51

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Sista tiden som gravid med Bullen

Kommentarer (0)

Av EVL - 15 december 2021 19:53

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Två dagar till BF!

Kommentarer (0)

Av EVL - 15 november 2021 09:18

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Världens senaste uppdatering vecka 38

Kommentarer (0)

Av EVL - 2 november 2021 11:34

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...

Inskrivning vecka 12

Kommentarer (0)

Av EVL - 4 maj 2021 16:00

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...

Visa fler inlägg