Direktlänk till inlägg 20 juni 2011
Redan på Söndagsmorgonen när väckarklockan ringde för stackars helgjobbande E och jag offrade min sista sovtimme för att äta frukost tillsammans med honom, bubblade förväntan och nervositet inför dagen. Det var äntligen dags för vår efterlängtade bloggträff i Sundsvall. Efter ett kärt återseende av Kix inne i stan och effektiv inhandling av diverse godsaker dukade vi upp picknicken på filtar vid utkikstornet på Norra Berget.
Klockan 13 stod vi, båda nervösa, på parkeringen för att invänta resten av gänget. När en efter en anslöt sig försvann nervositeten och det kändes bara varmt och naturligt. Vi kände ju redan varandra.
Picknicken avhandlade allt från IVF, avundsjuka, sorg och glädje. Jag både hoppas och tror att alla fick ut något positivt av träffen. Jag vet iallafall att jag åkte därifrån med ett stort leende på läpparna. Det enda som gjorde mig lite ledsen var vetskapen om att så fina, vackra och sympatiska kvinnor ska behöva gå igenom det helvetet det innebär att ha svårt att få barn. Kanske kan det iallafall föra med sig något positivt, att få ha längtat och kämpat så för sina barn.
Jag är så tacksam över att få ha träffat er tjejer! Jag bär särskilt med mig Cecilias ord om att det kommer en dag då man känner sig klar. Då allt har fallit på plats.
När jag kom hem planterade jag trädet vi fått av E´s föräldrar. Trädet som symboliserar att de känner och längtar med oss. Efter det var jag oerhört trött och spenderade resten av kvällen i sängen, sträckläsandes Cecilias fantastiska bok "Väntrum". Ni kan beställa den genom att mejla henne på denna adress:
Jag har vunnit boken genom hennes hemsida och hon tog med sig den till mig på träffen. Hon signerade den och skrev en jättefin text till mig på första bladet. En text som jag läst flera gånger. Boken är helt fantastisk och jag grät och grät med huvudpersonen Bea. Nu ligger den här bredvid mig på jobbet. Efter att jag läst ut den lovade jag att låna ut den till min svärmor.
Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...
Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits. Sommaren kom och gick och magen...
Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...
Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se
Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|