Det är så skönt att denna dagen snart är över. För att inte nämna gårdagen.
Där fick man igen för att man tillåtit sig en vila från barnlösheten i några dagar. Vi kastades direkt tillbaka till gamla hjulspår så fort vi satte vår fot innanför dörren här hemma.
Tisdagskvällen spenderades mot min vilja med E´s arbetskamrater och respektive. Däribland ett par som nyligen kommit ut som gravida. De hade försökt i ett år innan mensen plötsligt uteblev. När E i Maj äntligen vågade berätta om hur jobbigt vi har det fick han deras bäbisbesked tillbaka. Man kan tycka att de borde veta hur svårt det är för oss att umgås med dom, eller hur motigt det var att krama och gratta medans vi behöll ett stadigt leende... men det märktes inte. Hon frågade mig lite om vart vi befinner oss men visste ingenting om några behandlingar eller så. Eller ens vad IVF är. Sa att det måste vara lite jobbigt att ha försökt i två år men att vi är ju så unga... Hon tyckte ju själv att det var lite retligt när mensen dök upp varje månad. Frågade om vi nånsin tänkte att det bara inte varit meningen än?!
Sen gick dom omkring och klappade på magen hela tiden. Ringde till folk och pratade ljudligt om förra ultraljudet. Flera gånger lyckades de påpeka att de inte kunde äta eller dricka vissa saker osv pga att de är just GRAVIDA. Utifall vi inte förstått det än.
Så idag var det dags att fira E´s lillasyster som fyller 21. Dagen till ära har E´s halvbror och hans familj bestående av fru och två små barn dykt upp på besök. Lägenheten skulle alltså fyllas med gravidmagar och småbarn. Förstod ju redan innan att det skulle bli pest och pina. Hela förmiddagen gick jag runt och gruvade mig med tårarna brännandes innanför ögonlocken. Droppen kom när jag hittade min favorittröjja liggandes i garderoben med ett stort gapande hål i sig. Tyckte att det var så jädra symboliskt för vårt pissiga liv just nu. Jag fick ett totalt psykbryt och skrek till E med tårarna sprutandes "varför kan vi inte få ha någonting fint, varför går allt sönder hela tiden, varför lyckas alla andra runt omkring oss och vi hela tiden får nöja oss med ingenting?!" Jag kastade mig på sängen och grät och grät. Stackars E visste inte vad han skulle göra så han satte igång att städa köket.
Så var klockan plötsligt 17,30 och jag och E anlände sent med flit för att vara säkra på att undvika de där första lyckliga utropen, klämmande på lillasysterns mage och uppvisning av ultraljudsbilden, men självklart var alla andra sena också. Vi möttes istället i hallen av E´s lillasyster med magen i vädret. Hängde av oss jackan bredvid en "vänta barn bok" och snubblade över en babysitter som dom fått av någon vänlig själ.
Sen kom barnfamiljen och invaderade lägenheten. Alla hade bara ögon för de små barnen eller magen och jag och E klämde in oss i ett hörn i soffan. Där satt vi hela kvällen. Vi sa nästan ingenting. Jag kände mig usel som inte kunde gulla med barnen som alla andra gjorde. Kände mig värdelös som kvinna. Tänkte att jag kanske blir en värdelös mamma som inte ens kan bete mig normalt uppe i så fina småbarn. De där vanliga känslorna. Flera gånger fick jag bita mig i läppen för att inte gråta för det gjorde så jävla ont i hjärtat hela tiden. Det borde vara jag som var gravid. Inte lillasystern.
När vi äntligen kunde ta oss därifrån sa de åt oss att kolla på lillasystern nya bil på parkeringen. Det var en likadan som jag och E alltid tänkt köpa till vår familj. Men de pengarna går ju åt till helt andra saker just nu. Saker som ingen i den där lägenheten nånsin kan sätta sig in i. De skulle aldrig förstå inte hur jobbigt hela kalaset var för oss. Antagligen tyckte de bara att vi såg ledsna ut eller var tråkiga. De kommer aldrig att känna den där tryckande värkande känslan i hjärtat. Den som sitter i ännu tillsammans med mensvärken som berättar att jag kommer att må ännu värre imorgon.
35 dagar kvar.
EVL
23 juli 2011 00:20
Tack vännen!
Kram
www.mininfertila.blogg.se
21 juli 2011 00:57
Åhh gud va jobbigt det låter, du var stark som orkade med det! Jag förstår precis hur du känner och jag är så glad att du står för att du känner att det borde vara ni och inte dom! Jag tror att så gott som alla av oss känner så men ingen vill erkänna det, så sitter jag där med dåligt samvete för att jag tycker att det är vår tur nu, så TACK för att du är ärlig..nu vet jag att ag inte är ensam.
Min I brukar säga till mig när jag gråter för att alla andra får och inte vi typ "Många kan få massa grus men några få får diamanter och det får man vänta längre på" ganska fint tycker jag, vi väntar på våra diamanter.. Sen säger han att "råttor brukar yngla av sig ofta" inte så snällt hahaha men jag brukar skratta lite åt det ;) *kram*
EVL
24 juli 2011 16:45
Ja det var riktigt jobbigt. Man får liksom tuffa till sig och grina hemma efteråt. Släkt och vänner kan ändå aldrig förstå när de säger något som gör oss illa.
Du är absolut inte ensam om det. Så känner nog alla ofrivilligt barnlösa då och då.
Ja det var lite fint. Vi måste verkligen vänta på några väldigt speciella barn.
Kram!
Cecilia summerar
21 juli 2011 08:29
Åh så tungt...
Du får mig att minnas hur det var en gång i tiden också för oss. Och de minnena gör mig övertygad om att ni liksom vi så småningom kommer att ha passerat såna här påfrestande tillfällen. För alltid.
Jag hoppas så småningom kommer snart.
http://www.villhabarn.se/blogg/3395
EVL
24 juli 2011 16:43
Så skönt att höra. Hoppas också att det vänder snart.
Kramar!
EVL
24 juli 2011 16:40
Tack! Kramar tillbaka
Fröken solstråle
21 juli 2011 10:50
Usch vännen känner massor med dig!!!! Har också en liten svacka som jag bara vill ska försvinna ....
Det är jobbigt att känna att man måste hålla avstånd till de man tycker om, men vi brukar försöka påminnna varandra mannen och jag att vi har en egen liten pakt han och jag.
Där ingen annan kan få vara med för det är bara vi som kan förstå . Ibland på sådana tillställningar har vi små kodord och tecken för vår lilla pakt när vi vill kräkas på någon, ha hjälp att byta samtalsämne eller bara markera för varandra att vi helst skulle vilja vara någon annanstans :)
Testa nån gång det hjälper ibland.
Nu torkar vi tårarna och fokuserar framåt!!!
Puss & kram
http://www.solensstralar.blogspot.com
EVL
24 juli 2011 16:39
Tack vännen! Vad tråkigt att du också har en svacka. Önskar jag kunde göra något för er.
Det var fint att ni har en liten pakt, ska försöka ha något liknande med E. Nuförtiden har jag bara instruerat honom om att han måste vara extra varm och go med mig under de där situationerna.
Ja det gör vi!
Puss och kram tillbaka!
Anna
21 juli 2011 14:04
Välkommen hem, roligt att ni har haft det bra!
Synd att inte det trevliga fick hålla i sig när ni kom hem bara :( När jag läste om din dag kändes det som jag hade varit med om samma sak och det har jag ju faktiskt men i andra situationer med andra människor men vi har varit dom som suttit i soffhörnet och lidit genom många tillställningar. Hoppas det blir vår tur att ta plats med våra magar och småttingar snart!!
Många kramar!
http://www.enmammawannabe.bogspot.com
EVL
24 juli 2011 16:38
Tack Anna, ja det var skönt. Ja vi har nog alla varit i de där situationerna flera ggr tyvärr. Hoppas vi slipper några fler bara.
Många kramar tillbaka!
Längtan
21 juli 2011 16:50
Jag vill absolut inte skriva dåligt om era släktingar, men HALLÅ!!! Har de ingen hjärna överhuvud taget att tänka med?? Hur kan man bete sig så tanklös emot er. Tycker det är skamligt!! Kan man inte få någon empati? (Hoppas du inte tar illa upp att jag skriver ner era släktingar men jag blir så upprörd!)
Lider med er!
Stor kram
http://langtantillbarn.blogspot.com
EVL
24 juli 2011 16:37
Nej jag vet. Ibland blir jag också förundrad.
Tar inte illa upp.
Stor kram tillbaka!
Liv
21 juli 2011 19:34
Att du orkade gå. Det var starkt av dig! Ibland känns det som man är en utomjording bland alla barnfamiljer.
kram
http://1annatliv.blogspot.com
EVL
24 juli 2011 16:36
Tack Liv, ja precis så är det ibland.
Kram!
candra
21 juli 2011 21:46
Usch, låter som en jobbig dag/helg. Hoppas att du/ni kan slappna av och hämta krafter hemma, det är alltid jobbigt att sitta med ett påklistrat leende. Det tömmer en helt på energi, kan inte säga så mycket mer än att jag tänker på er och sänder er kramar.
Tänkte passa på att fråga om ni (du och E) har något favoritgodis eller liknande :-)
Kram
http://hizukiblogg.cryptorize.com
EVL
24 juli 2011 16:36
Ja fy, man anklagar sig efteråt att man åkte dit. Tack för dina kramar!
Vi tycker om allt godis men mest lakrits. Varör undrar du det? :)
Kram
Orättvisan
21 juli 2011 21:59
Ojojoj... Jag förstår ärligt talat inte hur ni gång på gång orkar fortsätta umgås med dem. Finns det inte en möjlighet för er att ta en paus från dem, att helt enkelt säga att "nä, vi orkar inte just nu och ni måste förstå det" så kanske de kan förstå verkligen HUR jobbigt det är för er? Tusen kramar.
http://www.orattvisan.blogg.se
EVL
23 juli 2011 00:21
Jag tror vi måste spara på de kommentarerna tills allas bäbisar börjar ploppa ut, men absolut vi kommer säkert att behöva använda oss av det nån dag.
Tusen kramar tillbaka!
EVL
23 juli 2011 00:20
Ja verkligen.
Många kramar tillbaka!
AnnaCecilia
23 juli 2011 15:33
Det är så hemskt, alla dessa lyckliga gravida som vill att man ska vara med i deras lyckliga lilla värld. Usch! Det är nog en konspiration;)
Jag tror inte andra förstår, de tycker nog vi är trista buttra typer
Kram
http://bebiskarusellen.bloggplatsen.se
EVL
24 juli 2011 16:35
Ja det tror jag med!
Kram!
Cecilia summerar
23 juli 2011 17:21
Min kommentar verkar ha försvunnit - men oj vad jag kände igen hur det var för oss för femton år sen. Såna kvällar kan kännas som en evighet. Men de tar slut. Och livet förändras. Snart.
Kram!
http://www.villhabarn.se/blogg/3395
EVL
24 juli 2011 16:35
Nejdå jag har bara inte orkat svara på alla kommentarerna. Skönt att veta att det tar slut någon gång.
Kram!
EVL
24 juli 2011 16:34
Kram!
Kix
30 juli 2011 19:49
Jag läste detta för länge sedan men tog mig inte tid att kommentera. Visserligen har jag liksom inget bra att säga dock, mer än att jag så klart lider med dig. Du har det inte lätt runt kring dig. Fröken Solstråle hade ett underbart tips. Berätta hur det går om du och E testar. Kram Kix
http://kix.bloggplatsen.se
EVL
1 augusti 2011 21:28
Tack vännen. Det ska jag göra :)
Kram!