Jag är såå trött nuförtiden och den största boven är nog en begynnande foglossning. Det gör ont i bäckenet mellan/under benen när jag går och står och på nätterna vaknar jag varje gång jag måste rulla över till en annan sida. Då är magen så tung att höfterna liksom rullar över först och drar med sig resten vilket resulterar i att någonting hoppar till och klonkar i höften. Jag vet inte riktigt hur det gick till men nu både ser jag ut och känner mig höggravid helt plötsligt :)

Kan inte hjälpa att tänka "vart tog gravidveckorna vägen?" snart är det ju slut och jag hann inte riktigt med på något sätt.

TUL gick jättebra men oj vad svårt det var att se någonting. Det är ju så trångt där inne nu :) Vi var lite "rädda" innan att vi skulle råka se könet på Pyret men det var verkligen ingen risk. Det låg ben och armar överallt som blockerade andra kroppsdelar. Pyret låg precis på normalkurvan för en bäbis som kommer att väga 3500 gram vid födseln. Längden tror jag inte att hon sa men vi var som vanligt lite uppe i det blå så det kan vara så att vi bara missade det. Även denna gång fick vi filma på skärmen så här kommer en liten filmsnutt på Pyret i magen.

Läkarbesöket efter TUL som skulle handla om eventuell bäckenröntgen var ju en rejäl waste of time, som väntat. Läkaren som knappt pratade svenska hade ingen aning om varför vi var där och pratade mest bara på om foglossning. När han var klar frågade han om vi undrade något annat och när jag då tog upp det här med bäckenröntgen tittade han på mig som om jag var dum i huvudet. Han frågade om jag hade brutit bäckenet någon gång eller om vi har bensjukdommar i släkten. När jag sa nej förklarade han att det är de enda faktorerna som kan orsaka bäckenträngning. På frågan om varför min mamma inte alls kunde föda vaginalt och varför alla kvinnor i släkten haft problem när bäbisen ska ut genom just bäckenet hade han inget riktigt svar.

Till slut blev både jag och E less och ville bara därifrån. Läkaren sa att han skulle skriva att vi önskade bäckenröntgen och att man isåfall kunde göra det i vecka 38 om man tror att bäbisen är för stor. Precis före det hade han förklarat att vi inte får några mer ultraljud så hur de ska kunna misstänka att pyret är stor vet jag inte. Det kommer alltså inte att ske någon röntgen. Inte helt oväntat men väldigt irriterande att ingen tog mig på allvar. Hade velat prata med någon som var införstådd i vad jag ville redan från början och jag hade velat ha en riktig plan.
Ska ta upp det med BM nästa gång vi ses.

Vecka 33 (32+4)