Igår hade jag en typiskt gravidtröttdag. Det började igentligen redan natten innan Måndagen då vi skulle sova. Det gick bara inte och något kändes liksom fel i kroppen. Jag var illamående fast på samma gång hungrig, yr och obekväm på något sätt. Trodde att jag behövde gå på toaletten, vilket jag försökte flera ggr utan något resultat. När det inte fungerade drack jag ett stort glas samarin ungefär klockan halv tre på natten bara för att komma på sekunden efter sista klunken att jag skulle lämna urinprov dagen efter och inte fick kissa på ca 5 timmar. Självklart blev jag kissnödig efter 10 minuter :) men det var bara att vanka tillbaka till sängen och försöka somna om.

Nuförtiden går det bara att sova på sidorna eftersom Pyret ligger så långt in i magen och trycker på stora kroppspulsådern om jag ligger raklång. Ligger jag för länge på det sättet känns det precis som om jag blir strypt. Sidoläge är det som gäller alltså, med kudde mellan benen. Efter ca 40 minuter måste jag vända på mig och då är magen så tung att höfterna roterar först vilket resulterar i en högljud smäll från höftkulan. Har till och med väckt E av ljudet några gånger.

När det var dags att kliva upp och jobba satt den där konstiga känslan fortfarande i kroppen och det gjorde rejält ont i bäckenet mellan benen. Jag härdade ut halva dagen tills det var dags för barnmorskebesöket klockan 13 och sen åkte jag hem och sov.

Allt såg tack och lov bra ut med Pyret iallafall och det är ju det som är det viktigaste. Hjärtljuden var denna gång låga 139 och sf-måttet ligger på 32 cm. Trots att jag var övertygad om att järnvärdet skulle vara jättelågt igen så låg det på samma som vid förra kollen, 105. Barnmorskan kände och tryckte på magen och kunde konstatera att huvudet låg neråt men att det fortfarande är ruckbart. Hon förstod att jag hade ont i revbenen för livmodern ligger precis precis under revbenen nu vilket gör att bebisen kan komma in lite underifrån när den kickar. Det förklarar ju verkligen varför det känns nästintill omöjligt att sitta raklång ibland när Pyret sträcker på sig. Lillstjärten ligger till vänster och benen sparkar ut på höger sida. Ibland när h*n tar i blir magen alldeles oval och man kan tydligt se och känna både små hälar och en liten bak som sticker ut. När man får känna rörelser och små kroppsdelar blir ju såklart alla krämpor som bortblåsta. Då kan man bara le.

Efter att jag vilat några timmar hemma i sängen kom vi på att vi stämt träff med ett par vänner för att äta ute. Eftersom jag kände mig bättre åkte vi iväg. Väl på restaurangen valde magen såklart att sätta igång rejält med magkramper och hela baletten. Tur att man kan ursäkta sig med att man måste kissa hela tiden när man är gravid.

Fy vad jag hatar de där kramperna man får när kroppen plötsligt väljer att det är dags att inte vara förstoppad längre! Igår när jag satt på toaletten på restaurangen kunde jag inte hjälpa att tänka på förlossningen. Om jag tycker att sådanna kramper är hemska... hur ska jag då klara av smärtan som kommer vid en förlossning?

Idag känns det lite bättre men jag har bokat en tid hos en sjukgymnast som ska hjälpa mig med övningar för foglossningen. Känner att jag måste ta tag i gravidyoga också på hemmaplan nu när kurserna avslutats för sommaren. Andning och fokusering kommer ju att vara A och O. Jag har sagt åt E att han hela tiden under förlossningen ska påminna mig om att vi snart får gosa med Pyret. Det är nog den enda målbilden jag kommer att behöva.

Vecka 34 (33+6)