Sitter på kontoret igen för första gången sedan A-V föddes och det känns som om tiden stått stilla. Märklig känsla att vara ifrån A-V, som om jag lämnat en kroppsdel och gått till jobbet utan armar. Och utan hjärtat. I en kaffekopp hittade jag menopursprutor sen behandlingen. Jag gick på toaletten och tvållukten påminnde om så många olika stunder. Där inne har jag både myst av spegelbilden på stormagen men också gråtit ihopkurad på golvet många många gånger.

Fy vad jobbigt det var att gå iväg imorse och lämna henne där i sängen. Jag ammade en sista gång och hon tittade upp på mig med sitt vanliga glada morgonhumör. Jag la henne intill E och skyndade mig därifrån med tårar i ögonen. Hon förstod nog inte alls varför jag inte la mig bakom henne och snosade i nacken tills klockan blev 9 så som vi brukar. För första gången sen hon föddes kunde hon inte somna om och E fick påbörja pappaledigheten med en tidig morgon.

De har det jättebra där hemma men rutinerna verkar ha fått sig en törn. Det kommer säkert att ordna till sig om någon dag. Det är mig det är synd om ;) Så fort jag är ifrån henne så känns det som om allt det underbara som hänt bara var en dröm. Det är så självklart att hon är vår och att jag är hennes mamma men den känslan har jag mest när jag är nära henne. Det har faktiskt funnits några ggr då jag blivit rädd att jag bara inbillat mig allting. Då hon ligger och sover och då huset är tyst. En overklighetskänsla är det. Kanske kommer det alltid att kännas så, att barnlösheten satte sig så djupt att vissa känslor lätt kommer tillbaka. Jag har pyntat kontoret med bilder på henne. Överallt tittar hennes vackra ögon på mig och påminner om att hon kom tillslut. Det gör det enklare att härda ut till 17.

Att man kan älska någon så mycket!

 

Åren går

5 februari 2013 15:58

Förstår att det måste känts otroligt jobbigt att gå hemifrån på morgonen. Det blir (nog) lite lättare med tiden, men kul känns det nog aldrig. <3

http://arengar.wordpress.com

EVL

12 februari 2013 09:19

Tack, ja det känns redan bättre nu vecka 2.
Kram

 

mammatea

5 februari 2013 16:06

Förstår att det känns jobbigt och konstigt att börja jobba igen. Nu är klockan snart fem och du får gå hem!

http://Mammatea.se

EVL

12 februari 2013 09:18

Hihi, tack!

 

Lina

5 februari 2013 21:29

Fina du! Jag förstår så att det var jobbigt idag. Mitt jobb påminner mig enbart om barnlösheten samt om ångesten att något skulle hända under graviditeten.
Du är stark min fina vän. Pratade om dig med några vänner idag, att en av mina närmsta vänner är en tjej i Sundsvall, var röst jag aldrig hört eller träffat. Ändå känner jag så starkt för dig och du har alltid en given plats i mitt hjärta.

Puss och kram

http://Bubblanochjag.blogg.se

EVL

8 februari 2013 14:23

Ja det var samma här. Du får ta med en massa bilder på henne att sätta upp på kontoret när det blir dags.

Åh vad fin du är

 

C

5 februari 2013 22:15

Hon är ju så otrolig så jag förstår att det gör lite ont i hjärtat att vara ifrån henne. Kan tänka mig att det känns overkligt efter så lång tid av kämpande men tänk att ni har det finaste hos er nu :)
Kramar!

http://spyor.blogg.se

EVL

12 februari 2013 09:18

Tack så mycket vännen!
Kramar!

 

Isabel

8 februari 2013 10:49

jag minns hur det var att börja jobba. gud så ledsen jag var, jag grät i en vecka innan det ens var dags.
men jag såg hur mkt hon älskade att vara med sin pappa och hur mkt han växte som förälder. det var en bra tid för dem båda.
sen började hon ju förskolan och då var det 'värsta' redan avklarat för mig, jag var ju redan inne i att va borta på dagarna. han tyckte nog det var jobbigare.

kram till er!

http://www.minelvie.blogg.se

EVL

12 februari 2013 09:18

Ja så var det för mig med. Precis som för er så har dom det jättebra tillsammans. Kul om hon blir lite pappig också.
Låter ju bra att man är van till förskoleperioden!
Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...