Oj det var verkligen ingen höjdare att gå tillbaka till jobbet. Tur att det "bara" rör sig om två dagar i veckan för mitt hjärta hade inte orkat med att sätta igång på 100% på en gång. Natten mot Tisdagen var värst. Det var så definitivt att det var slut på allt mys. Det kändes verkligen som om jag skulle överge henne på ett sätt. Låg till och med och grät ett tag innan jag kunde somna.

På morgonen ammade jag henne strax innan jag åkte iväg. Hon var så glad och skrattade åt mig när hon var mätt och belåten. Hon förväntade sig att få mysa med mig ett tag i sängen och att få somna om i min famn. Istället la jag henne tätt intill E och försvann ut ur rummet med tårar i ögonen. Det var hemst.

På kontoret hade tiden stått stilla. Det var så märkligt att vara där. Allting påminde om antingen behandlingen, barnlösheten eller graviditeten och jag står ju utanför allt det där på ett sätt, tills vi försöker få syskon. Jag satte upp bilder i varje skrå för att få känna att hon var där med mig.

Dagen segade sig fram och amningshjärnan gjorde att det tog ett ganska bra tag att komma in i arbetet igen. Jag fick bara en vettig sak gjord på hela dagen. När jag äntligen kom hem möttes jag av en uttröttad E som hade jätteont i huvudet. A-V hade inte alls kunnat somna om när jag gick och för första gången i sitt liv hade hon krävt att gå upp klockan halv 8. Ingen sovmorgon där inte. Efter den tidiga uppstigningen hade alla rutiner gått om intet och hon hade skrikit nästan hela dagen och sovit bara någon timme.

När hon först såg mig blev hon SÅ glad. Hon ville upp i min famn och tog mig i ansiktet om och om igen ungefär som för att kolla att jag verkligen var där. Det var faktiskt en härlig känsla att se henne så glad, men eftersom E var så trött var det jag som fick åka och handa. Jag var alltså tvungen att lämna henne ännu en gång och det var verkligen ingen höjdare för henne. Hon blev SÅ arg. När jag kom hem från affären ville hon nästan inte se på mig. Hon hade en anklagande blick och vägrade skratta eller ens prata sådär som hon brukade. För att muntra upp henne gick jag och badade med henne. Det är typ det bästa hon vet.

Alltså, om ni kunde ha sett hennes min. Hon var så arg men ville liksom plaska ändå. Hon plaskade i vattnet med armarna lite lojt, samtidigt som hon tittade arg på mig. Humöret höll i sig ända tills hon fick mat och somnade i min famn. Det gjorde så ont i hjärtat och samtidigt visste jag att allting kunde upprepa sig morgonen efter.

Tack och lov så gick det mycket bättre på Onsdagen. Jag ammade henne inte innan jag gick utan smög bara upp. Det var jobbigt att viska hej då men inte alls lika hjärtslitande som det var i Tisdags.

Idag är det Fredag och jag njuter, förkylning till trots. Har föreslagit för E att jag kan vara hemmafru men det gick tyvärr inte hem :) Nu ska vi snart bada. Denna gång utan arga miner!

 

Azielle

9 februari 2013 00:41

Vad synd att det inte var någon bra upplevelse att gå tillbaka till jobbet.
Vilken lyx att bara behöva jobba två dagar i veckan i början. Då hinner ni kanske vänja er alla tre. Jag hoppas att det går bättre nästa gång.

http://azielle.blogg.se

EVL

12 februari 2013 09:17

Tack, det kändes ganska ok imorse så vi vänjer oss nog :).

 

Icka

9 februari 2013 11:45

ja kan verkligen se henne sittandes o argbada minsann! Fy för mamma som åker till jobbet! ;)
Kram till er

http://www.kommandoran.blogg.se

EVL

12 februari 2013 09:05

Hihi, ja man skulle nästan ha fotat henne. Hon kan verkligen se arg ut när hon vill.
Kram!

 

Fia

9 februari 2013 23:26

Jag tycker det är sååå jobbigt att bara träffa barnen 2 h varje kväll, så min lediga dag får bli två halvdagar. Blev lättad när jag kom på det!

Skönt för dig att smyga igång i liten omfattning. :-)

EVL

12 februari 2013 09:04

Jaa det var ju smart! Bra lösning :)
Kram!

 

lan

11 februari 2013 16:32

Det är alltid trevligt att bada :)

http://www.smslan-4000.com

 

Evelina

12 februari 2013 10:31

Åh, gud. Om 6,5 vecka är det dags för mig... Jag. Har. Ångest. Inte blev den mindre av att läsa detta. Jag ska börja jobba 100%... Yey! Not. Fasikens.

http://cuteewe.blogg.se

EVL

19 februari 2013 13:12

Usch, ja det känns nog aldrig bra när man än går tillbaka. Som tur är kommer man in i det ganska fort. Man får räkna med att första veckan känns piss...
Kram!

 

Anna S

12 februari 2013 20:54

Söta söta Anna-Vera!!
Skönt att det redan verkar gå bättre att åka och jobba (för er båda).

Kramen!

EVL

19 februari 2013 13:11

Tack! Ja det går bättre och bättre och dagarna går som tur är fort :)!
Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...