EttVanligtLiv

Direktlänk till inlägg 25 februari 2013

Babysång äntligen

Av EVL - 25 februari 2013 15:49

Nu har äntligen förkylningen gett med sig och vi spenderade hela gårdagen med att städa ut den. Imorse firade jag och A-V genom att åka på babysången. Vi missade förra veckan så det var länge sedan vi var där. På en gång vi kom innanför dörrarna sken hon upp. Det var så roligt att se! När vi satt i ring och sjöng de första låtarna fnittrade hon förnöjt och stod upp i mitt knä hela tiden.

Imorse började vi misstänka möjlig UVI igen. Kisset luktade lite märkligt. Ja vi luktade båda två :/ man blir grymt oäcklad som förälder tydligen. Har föresten blivit en sån där som luktar efter bajs på utsidan blöjan, fastän det var typ det äckligaste jag kunde tänka mig och fastän jag sa att jag aldrig skulle göra så... Iaf så ser vi inga tecken på uvi just nu men håller koll på om hon får feber. Hoppas verkligen inte att hon får det igen. Inte bara för att det är jobbigt för henne utan också för att det antagligen skulle innebära ett fel i njurarna som måste opereras :(.

Idag frågade Es syster när vi ska ha barn igen. Det är indirekt en fråga från min svärmor för så är det alltid. Känns konstigt att de redan tänker på sånt. De fick inget svar. Vi vet ju inte ens om vi kan igen. Vi vet bara när vi vill börja försöka men det är privat. Vore skönt om inte hela släkten vet om allting i förväg denna gång.

 
 
C

C

25 februari 2013 19:03

Skönt att ni är på bättringsvägen :)
Vilken jobbig fråga. Ni som varit så öppen med förra behandlingen, tänk om ni kunde få dela nästa med varandra och inte behöva känna någon onödig press. Kan tänka mig att folk liksom tar för givet att ni kommer berätta allt om hur ni tänker och vill göra liksom.. Kramar <3

http://spyor.blogg.se

EVL

3 mars 2013 23:24

Tack! Ja visst. Vi kommer inte att berätta för någon i släkten när vi börjar försöka igen.
Kram!!

 
Sandra

Sandra

25 februari 2013 19:24

Jag fattar inte att det alltid ska frågas och läggas i ang barn?! Herregud man har ett barn under året och det frågas om syskon i tid och otid.., när/om det blir syskon så kommer de ju få veta när paret väljer att berätta! Ni som haft en lång resa till barn, då kan man tycka att de kan hålla sina frågor för sig själva!

http://www.mittlillarosahus.blogg.se

EVL

3 mars 2013 23:23

Ja eller hur?! Man måste väl få njuta av att man äntligen lyckats innan hysterin dras igång igen...

 
Ingen bild

Fia

26 februari 2013 19:26

Jobbigt att folk frågar om det redan, eller tar du det med ro? Bäst är nog att inte bli irriterad för alla får den frågan. Själv känner jag att jag lätt kan avfärda alla nyfikna. Vi har ju två barn. Egentligen är jag ganska sugen, det har varit en så häftig upplevelse, men det vore så galet opraktiskt nu så det får vänta ett par tre år innan vi ens tänker på fler barn. Och då kanske suget har släppt. *filosoferar*

EVL

3 mars 2013 23:22

Jag tar det med ro men visst är det irriterande. Förstår att ni vill vänta med en eventuell nr 3. Man får passa på att njuta av det (de) underverk man har. Jag skulle gärna vilja ha tre st men det är ju mycket mycket jobb också.

 
Morgonpigga Evelina

Morgonpigga Evelina

27 februari 2013 08:10

Oj, vad det låter som att ni har haft en kämpig tid med sjukdomar. Hoppas att ni får vara friska alla tre nu framöver! Det låter också kämpigt att börja jobba igen. Jag undrar själv hur det kommer att gå men försöker putta undan dessa tankar. Det är fortfarande ganska länge kvar för mig. Hurra! Vissa andra morgnar känns det som att jag inget hellre vill än att få komma ut från huset och bara få vara för mig själv en dag. Att det kan kännas så olika från dag till dag?

Har syskontjatet börjat även på jobbet? Vad jag har hört så kommer såna frågor förvånansvärt snabbt när man väl har fått ett barn. Konstigt påfluget tycker jag. Hoppas att du slipper alla såna frågor.

Kram

http://morgonpigg.nu

EVL

3 mars 2013 23:20

Tack så mycket! Ja det kan pendla ganska mycket det där. En kopp kaffe i fred är aldrig fel men det går väldigt fort så börjar man sakna de små :).

Nej jag har sluppit det än så länge men det beror nog på att en kollega precis fått barn så allt fokus legat på honom. Ja visst är det konstigt?!
Kram!

 
Ingen bild

E

27 februari 2013 12:43

Hej,
jag ville bara lämna en hälsning och säga tack!
Jag har följt din och E's resa sedan innan ni gjorde ert IVF, o sedan början av min egen ((medicinska) resa.
Vi gjorde just vår tredje IVF, och denna gång var ruvartiden fruktansvärd! Jag gick då tillbaka i din blogg och läste hur du upplevde dina ruvardagar och det gav mig ändå förtröstan, och en liten röst inom mig sa att jag inte skulle ge upp, fast jag kände mig väldigt uppgiven... var säker på att det var kört. Men så igår fick vi bekräftat att någon valt att stanna (vi fick tillbaka 2 st). Vi har alltså för första gången, efter sex år och tre IVF, fått ett plus, o nu ber jag att det ska gå bra (klart det gör!)
På många sätt delar vi samma känslor, alla vi som gör den här resan. Och det är särskilt två saker du skrivit som har fastnat hos mig, det ena att när ni plussade så kändes det för första gången på länge som att ni kunde andas.. och det andra att apatin släppte och ni orkade ta tag i ert hem o boade och renoverade. Allt står ju still när man lever i det här träsket. O man orkar inget o vill inget, men förstår nästan inte själv hur man kan vara så orkeslös.
Nu kom jag av mig lite. Men iaf ville jag säga att din blogg har hjälpt. Din och hjärtatblöder är de enda jag har följt hela vägen, som har gett hopp och stöd.
Ta hand om varandra!
Kram /Engla

EVL

27 februari 2013 21:28

Hej E!
Åh vad underbart att läsa! Stort stort grattis till er

 
Ingen bild

Jenny

28 februari 2013 11:00

Tänkte kommentera ditt inlägg men jag måste först skriva GRATTIS till Engla först! Jag blir alldeles tårögd! ATT det kan fungera! Jag har ju själv snart kämpat i 6 år, har aldrig fått ett plus och då blir man bara så glad att någon kan få lyckas som kämpat så länge. Det är en fruktansvärd kamp, och den blir inte mindre med åren. Hoppas allt går bra för er!
Nu, till er :) Jag hoppas att vi får veta när ni ska ha barn igen :) Det är ändå märkligt, med tanke på att de vet att ni kämpat för att få barn, att de redan börjar fråga. Hur tänker de? Jag hoppas och tror att det kommer gå lika bra för er den här gången också så när ni är redo finns ju äggen i frysen :) Hoppas verkligen er ängel inte behöver opereras. Fy, det vill man inte!
Sköt om dig i massor!
Kram
Jenny

EVL

3 mars 2013 23:17

Ja vi kommer nog att ventilera här i bloggen när det är dags att börja försöka igen. Tack så mycket fina du! Hur går det för er? Är ni på gång med någon behandling? Hoppas för er och tänker på dig ofta.
Sköt om dig du med!
Kram

 
Ingen bild

Jenny

4 mars 2013 14:26

Det låter bra! Jag vill gärna veta hur det går för er :) Jag vet att ni kommer att lyckas igen. Efter vårt återförande i augusti så kraschade jag. Jag fick panikångest och en livskris. Efter det har livet varit en kamp av att försöka hitta tillbaka, till mig själv, till livet, till lust, till glädje och till vad nu livet ska bli. Jag är långt ifrån i hamn men det går åt rätt håll i alla fall. Det jag börjar inse är att jag måste ge mig nu. Min kropp orkar inte mer av hopp och förtvivlan. Vi har två ägg i ett strå som väntar på oss i umeå men bara jag tänker på det det så går ångesten igång. Jag klarar det inte. I huvudet vill jag så gärna bara orka fler ivf men mentalt gör jag det inte. Vilket innebär att då blir det inga barn. Vi har ju redan försökt så mycket och nu finns lusten inte ens kvar till det. Jag försöker förlika mig med tanken att jag blev den där tjejen som inte fick några barn och att livet måste fungera ändå, men till och från gör det ont och jag får en otrolig sorg. Men det spelar ju ingen roll, för jag kan ändå inte göra något åt det. När jag inte orkar ivf så blir det inga barn. Så enkelt är det. Positivt är väl att jag håller min endometrios i schack, känns skönt.
Det blev en roman :) men så är livet nu. Hårt och jobbigt men ändå hela tiden pågående.
Kram
Jenny

EVL

4 mars 2013 20:25

Vad hårt vännen. Kan inte föreställa mig vilken kraftansamling som krävs för att ta sig ur det där. Kanske kan ni vänta något år med det sista försöket eller är det helt stopp? Hur känns det med adoption? Förstår att det är ett jättejättesteg som kanske inte alla orkar/ kan/vill ta.
Bor ni nära Sundsvall? Vore så trevligt att träffas om du skulle orka...
Kram!

 
Ingen bild

Jenny

5 mars 2013 11:02

Nej, usch, det har verkligen varit tufft. Men jag har väl helt enkelt pressat min kropp för mycket under lång tid. En dag orkar den bara inte mer. Min man vill vänta och se vad som händer men tiden är knapp. Jag har åldern emot mig också. Adoption blir det inte för oss, det har aldrig känts rätt. Ja, bor inte så långt bort! Kanske framöver, när jag mår lite bättre? :) Tack söta för att du frågade! Ibland är det så jobbigt att vara ensam med det här, ingen som inte gått i det här förstår vad man går igenom eller vem man blir.
Sköt om dig fina vän!
Kram
Jenny

EVL

5 mars 2013 12:31

Ja jag förstår att det tillslut tar stopp. Vad jobbigt att ni måste känna tidspressen pga ålder också, annars kanske det hade varit enklare att låta det vila ett tag?
Träffas gärna om/när du känner för det. Vi kan ses bara du och jag.
Sköt om dig du med

 
Ingen bild

Jenny

5 mars 2013 15:09

Det skulle jag jättegärna vilja! Jag ska jobba på att bli lite starkare först. Ångesten är så jäkla jobbig, fixar inte att boka in saker just nu. Men jag ser fram emot vår träff framöver. Fina du! Kram

EVL

10 mars 2013 14:50

Det ser jag också fram emot

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av EVL - 10 februari 2022 15:51


Jag gick tre dagar över tiden med de andra barnen så jag var nog inställd på att gå över även denna gång. Fastän kroppen testat mig lite då och då i flera veckor innan bf. Jag sa rätt ofta "Nä den här bäbisen kommer att komma tidigare" men bf närmade...

Av EVL - 15 december 2021 19:53

Precis som när jag var höggravid med Elvis så kände jag mig aldrig riktigt färdig med att vara gravid. Jag ville hålla kvar vid tiden så mycket som det bara gick och hade nästan ångest över att det snart skulle vara över. Visst var det jobbigt. Det v...

Av EVL - 15 november 2021 09:18

Jag vaknar till på morgonen av att E ska gå upp. Upptäcker att Elvis ligger vid mina fötter och hans varma små ben trycker sig mot min rygg. Han är 6, snart 7, men kommer ändå alltid in till antingen oss eller A-V under natten. Måste känna någons vär...

Av EVL - 2 november 2021 11:34

Men HEJ! Har gått en hel graviditet snart utan att skriva ner ett jota. Har också haft ångest över det men med två andra barn och en badrumsrenovering som visade sig ta över halva huset så har inte tiden funnits.   Sommaren kom och gick och magen...

Av EVL - 4 maj 2021 16:00

Vecka 12 och livet känns lättare att leva. Jag är lite piggare och mår inte lika galet illa hela tiden. När jag ligger ner känner jag livmodern ungefär 5 cm ovanför blygdbenet. När jag är kissnödig på morgonen trycker livmodern upp urinblåsan eller...

Presentation

Maila EVL

ettvanligtliv@hotmail.se

Vissa känsliga inlägg är lösenordsskyddade. Vill du läsa - skicka ett mejl till mig och berätta vem du är. Tack!

Villhabarn.se

Min blogg finns numera också länkad från villhabarn.se

 

 

Det är en jättebra sida där information, articklar, forum och bloggar om barnlöshet samlats på en och samma ställe. Läs mer på www.villhabarn.se

 

 

Fråga mig

28 besvarade frågor

Kategorier

Länkar

Arkiv

RSS Feed

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik


Skapa flashcards