Blä, nu kommer den här mörka perioden igen när man inte får någon energi. Jag gillar hösten för då kan man plocka svamp och ta fina färgade-löv-bilder men thats it. Energisug är vad den är. Jag blir ledsen av mörkret.

Det känns fortfarande inte bra där nere fastän jag ätit medicin både mot sv-inf och uvi. Har nån dag kvar på pencillinet men jag tror inte att det kommer att försvinna helt. Suck, det känns så bekant och jag hatar det här strulet! Cd 60-nånting idag och ingen mens. Kroppen bara skriker att den inte fungerar just nu.

Jag slår vad om att det kommer att strula tills det är dags för vårt FET. Det är jättemånga tankar som kommer tillbaka. Kommer på mig själv med att sitta på fikat och grubbla om vad som är fel och om det kommer att påverka hur det går i Januari. För en sekund fick jag nästan lite panikkänslor över att känna såhär igen. Den här oron är inte bra och jag är rädd att A-V ska märka att vi går runt och tänker på saker som gör oss oroliga.

I ett svagt svagt ögonblick övervägde jag att kontakta tant L. Ja... så långt har det redan gått.

Om bara besvären kunde försvinna och mensen komma nångång så att jag slipper ha ont i magen. Då kunde jag kanske få slappna av lite. Nu tänker jag mest bara på hur en uvi,sv-inf eller slidkatarr skulle kunna hindra embryot från att fästa.