Ikväll kommer köket, i ca 30 lådor och påsar. Det ska fylla halva huset samtidigt som A-V springer omkring och vill leka med allt. E jobbar dessutom helgen så jag blir ensam med kartongberget om vi inte skyndar att skruva ihop det mesta när Hon gått och lagt sig. Det tråkigaste är att alla hennes leksaker stuvats in i ett skåp eller slängts i en stor hög på hennes rum så lillstackarn kommer inte att ha någon lekhörna kvar. Jag får sånt dåligt samvete över att vi inte har så mycket tid att till exempel gå ut med henne. Hon älskar ju att gunga men jag kommer inte ihåg när vi gick till parken senast.

Dåligt samvete har jag också över att jag bara jäktar förbi henne och för att jag inte har nog med tid att bara gosa de här sista månaderna innan hon börjar på dagis. Hur mycket jag än försöker njuta och hålla kvar de där små stunderna vi får bara vi två när hon ligger på skötbordet med tandborsten i munnen och är glad, eller då hon sitter hos mig i soffan och låter mig mysa med hennes hår... så går det alldeles för fort ändå.

Jag får nog lämna huset i helgen och flytta in temporärt hos min mamma. Där finns bara tid att gosa och njuta. Lådor och spikar och lim får vi lämna hemma.